Ozzy uppmanade aldrig barnen att beväpna sig
AV JONAS HELLING
Hur ofta tänker du på romarriket? Det är en fråga som oväntat blev en av höstens lite skojfriska kultursnackisar. Och ja, jag har faktiskt tänkt ganska ofta på – de sjukt brutala gladiatorspelen. Sett dem som ett tryggt bevis på att vi på 2000-talet lever i en human civilisation. Inte i en där man löser biljett för att titta på när människor hugger varandra i småbitar. Men – nu när gängkriminaliteten slagit rot i Sverige är jag inte lika säker på att den antika blodtörsten en gång för alla lämnat oss. Enligt polisen lever i dag 30 000 unga i en gängkriminell ”kultursfär”. De ”hejar” på den ena eller den andra gängledaren. Räknar döda i de olika ”lagen”, som vore det ett tv-spel de följde. Säg mig, vad är detta om inte 2000-talets gladiatorspel? Så tunn var alltså fernissan. Mellan vår tid, och slakten på Colosseum.
Är gangsterkulturen så farlig då, funderar en del. Vissa jämför rädslan för gangsterrappens budskap med Siwert Öholms hets mot hårdrockarna på 1980-talet. Men Ozzy Osbourne uppmanade inte barn att beväpna sig med automatvapen. Och säga vad man vill om karaten, en kulturform som drog till sig många av den tidens våldsromantiker. Men Bruce Lee fick trots allt inte tonåringarna att spränga sina grannar till döds.
Vad ska vi då göra? Hur bekämpar vi en gangsterkultur som får unga hjärnor att lockas in i en värld som kan bli deras död? Det finns det inga enkla svar på. Men en sak vet vi – att det omöjligen kan göra någon skada att sprida så mycket vi bara kan av all annan tänkbar (icke-kriminell) kultur till de miljöer där det lever personer som riskerar att lockas in i gängen. Det sämsta är alltså att göra som regeringen gör just nu – att dra bort en miljard från Sveriges studieförbund. Från just den typ av organisationer som faktiskt når ut med ett spännande kulturutbud till våra förorter.
Publicerad i nummer 4, 2023
