Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Chefredaktören

5 tips till den främlingsrädde:

Så blir vardagen lite lättare (och roligare) för både Sveriges invandrare
– och dig själv!

1. Var alltid vänlig mot invandrare

Jag vet, alla kan ha svårt att se det positiva i andra människor en måndagmorgon på bussen. Men försök ändå att alltid vara vänlig åtminstone mot de personer med utländsk bakgrund som du möter i morgonruschen.

En utlänning är gäst i ditt land, eller har rentav startat sitt nya liv här. Du kan tycka vad du vill om det. Men tänk efter – det kan ju ändå inte på något sätt vara dåligt för Sverige om den som rest eller flytt hit får en så positiv bild som möjligt av vårt land, och av oss som redan bor här. En positiv Sverige-bild är – tvärtom – något enormt värdefullt för alla oss som lever i Sverige. En våt dröm för det svenska näringslivet. Det skapar handel, turism och ger oss långt mycket större inflytande i världen än vi skulle ha haft om resten av världens befolkning går omkring och undrar vad vi är för ena läskiga typer egentligen. Så – var rädd om Sverigebilden. Du är ambassadör för ditt (vårt!) land. Vare sig du tänker på det eller inte. Men testa gärna att tänka på det. T ex på bussen, i morgon bitti.

2. Var alltid extra vänlig mot invandrarkvinnor

Kvinnor har det tuffare än män i de flesta av världens kulturer. Lägre betalda. Svårare att få utbildning. Mer slitsamt arbete i hemmet. Kraftigt högre risk än män att utsättas för sexuella trakasserier.

Utgå alltså från att invandrarkvinnan du passerar på stan, ännu mer än den invandrade mannen, kan känna sig lite vilsen i vårt land. Visa i handling att du förstår det och inte vill orsaka onödig oro för henne. Var lite extra uppmärksam, kanske du kan hjälpa till med något? Svara på en fråga? Kort sagt: Var alltid en gentleman (eller gentlewoman). För det är väl precis det som vi civiliserade svenskar är?


3. Haka inte upp dig på slöjan

Du har märkt det: många kvinnor från muslimska länder bär huvudduk. Gör inte det till en större sak än vad det behöver vara. Jag tycker visserligen själv att det är helt fel att präster lägger sig i vilka kläder kvinnor ska bära. Men – jag låter inte min misstänksamhet mot religiösa auktoriteter gå ut över den enskilda muslimska kvinnan jag passerar på stan.

Det kan finnas många olika skäl till att just hon bär sin slöja. Det kan ligga religiösa skäl bakom valet. Det kan också vara så att slöjan är en så naturlig del av hennes garderob att hon ser på den ungefär som du ser på dina mjukaste Levis-jeans – som att du skulle känna dig naken om du gick till jobbet utan dem.

Det kan också vara så att hon faktiskt känner ett tvång att bära slöjan. Desto större skäl att inte döma henne, eller någon annan du inte känner, efter hur de klär sig. Religiösa dogmer bekämpas bäst genom debatt med dem som trycker på andra sina religiösa dogmer. Och en sak är säker – du själv kommer aldrig att ha en aning om vilken huvudduk på stan som verkligen är ett religiöst statement och vilken som istället, precis som dina favoritjeans, bara är en kär gammal klädvän. Så – kasta slöjan, i dina tankar.


4. Se inte spöken på ljusa dan!

Det talas mycket om invandring och kriminalitet just nu. Och javisst, det finns kriminella invandrare. Och dem ska polisen och vårt rättsväsende ta hand om. Men slappna av lite nu. Senaste forskningen visar att ungefär 10 000 människor döms till fängelse i Sverige varje år. Det betyder att 999 av 1 000 människor du möter på stan  i n t e  kommer att skaka galler i år. Och, även om  a l l a  dessa 10 000 fängslade skulle vara invandrare – vilket de absolut inte är – så skulle 149 av 150 invandrare du går förbi på trottoaren också vara fullt laglydiga medborgare, fria att jobba, plugga, spela bowling eller hur de nu må spendera sina dagar.

Kort sagt: Om du börjar tänka ”Gudfadern” varje gång du passerar en medmänniska av utländsk härkomst slösar du inte bara onödig energi på att oroa dig själv över risker i vardagen som inte finns. Du sprider också en dålig stämning som mängder av genomtrevliga människor helt i onödan tvingas ta del av.

Som sagt, vi har ett polisväsende som sköter det där med brott – oavsett vilken bakgrund brottslingen har. Det är därför polisväsendet finns till – för att du ska kunna tänka på roligare saker.


5. Bedöm alla lika – jo, det går!

Är du för eller emot ett mångkulturellt Sverige? Låt mig gissa. Jag tror att du tänker ungefär så här: ”Att alla som bor i Sverige absolut får äta vad de vill, lyssna på vilken musik de vill, och be till vilken gud de vill, eller (som de flesta svenskar) avstå från att be till någon gud alls.”

Och – sen tror jag att du också tycker att: ”Alla som bor i Sverige ska följa den svenska lagen.”

Jag tycker att det är ett utmärkt sätt att förhålla dig till din omgivning. Som funkar! – lika bra när vi bedömer vår egen chef, eller inpyrda gamla faster, som när vi bedömer invandraren som vi pratar med för första gången. Nämligen: Att vi alla får göra vad vi vill, så länge vi inte skadar andra människor. Och så länge vi följer lagboken.

Det här förhållningssättet gäller naturligtvis inte bara dig som är främlingsrädd. Det gäller i lika hög grad den som är helt och fullt positiv till invandring. Hen måste också klara av att bedöma alla människor efter samma måttstock. Inte  l å t a  b l i  att kritisera ett dåligt beteende, eller ett lagbrott, för att det skulle vara ”synd” om den som beter sig illa.

Att låta bli att se problem som orsakats av en människa med utländsk bakgrund är lika rasistiskt som att anklaga någon på falska grunder med hänvisning till härkomst, hudfärg, etc.

Så – vi alla måste klara av att ställa  s a m m a  krav på  a l l a  våra medmänniskor. Det är det som likhet inför lagen handlar om. Det är det som medborgarskap handlar om. Samma rättigheter, samma skyldigheter. Sen ger vi f-n i vad vår chef, gamla faster eller nyanlända flyktingen heter i efternamn, äter till middag eller tror på eller inte tror på för gud.

Eller, så kanske vi t o m kan vara lite nyfikna, även på det, men det är det trots allt helt okej att avgöra själv, från fall till fall.