Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Chefredaktören

Sluta skjut – för f…

Jag växte upp i Gottsunda i Uppsala, ett av de bostadsområden i Sverige som nu klassas som särskilt utsatta. Det var 1980-tal och det fanns ännu inga gäng som sköt ihjäl varandra eller förbipasserande. Men det fanns för många trista miljonprogramshus. Som såklart rymde en större andel (fullmogna) missbrukare och (lite mer omogna) karate-romantiker, än vackrare hus i andra stadsdelar. Så området hade precis lika dåligt rykte då som i dag. Jag minns hur utsocknes alltid fick en föraktfull min i ansiktet, när de frågat var jag bodde, och hörde mitt svar. Skämmas över sin bostadsadress alltså. När man är tio år. Det är en brutalt obekväm upplevelse. För vilken människa som helst. För att inte tala om hur den formar ett barn.

Sedan dess har jag många gånger tänkt att det borde vara en rättighet för alla barn att känna stolthet över sin adress. Det räcker med att läsa nyhetstidningen valfri dag en valfri vecka 2020 för att inse att det går sådär med det.

Gängkriminaliteten är såklart en klassfråga. Men nu tänker jag inte på dem som är kriminella. De behöver först och främst – uppfostran. Vuxna som tar dem i hoodien och säger: ”Lägg av!” Får dem att begripa att kriminalitet är ett eget val. Som aldrig kan vara svaret. Hur problemen än upplevs eller faktiskt ser ut.

Nej, jag tänker på dem som drabbas av de kriminella. Och de är, mer än några andra – de som också bor i de utsatta områdena. Det är dom som räds att dödas i skottlinjen. Det är dom som tvingas uppleva att deras bostadsadress är – något att skämmas över. För dessa hundratusentals vanliga medborgare måste vi helt enkelt stoppa gängvåldet. Snabbt. Ett sätt är Malmös socialtjänsts satsning ”Sluta skjut!”. Läs här om hur de får unga gangstrar att hoppa av.

Publicerad i nummer 4, 2020

Läs mer