Arne Pettersson

92 år ung!

Frågan är om någon av ABFs cirkelledare har hållit på lika länge som ARNE PETTERSSON i Piteå. Han fyllde 92 år i somras och när han ledde sin första studiecirkel som tonåring pågick andra världskriget.

CIRKELLEDAREN
Arne Pettersson
Ålder: 92 år.
Familj: Sju nu levande barn, många barnbarn och barnbarnsbarn.

– Behovet av studiecirklar var enormt eftersom de flesta bara gick sex år i folkskolan, säger han.

Arne Pettersson växte upp i området Båtskatan i Öjebyn utanför Piteå och hade just fyllt 12 år när Hitlertyskland invaderade Polen. I vad som fortfarande är en av Sveriges rödaste kommuner delade han i smyg ut kommunistiska Norrskensflamman för att tjäna några ören. Som Arne Pettersson minns det var alla i Öjebyn utom två socialdemokrater eller kommunister.

– Under kvällarna satt vi hemma, drack kaffe och pratade politik. Det handlade mycket om världsläget förstås men också om att vi i Öjebyn inte hade bastu utan tvingades åka till grannbyn, säger han.

Själv var han med i Socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU och tror att han var i 15-års åldern när ABF kom och presenterade sin verksamhet.

– De som var med i ABF var unga – det var ju de som ville förändra samhället! Behovet av studiecirklar var enormt eftersom de flesta bara gick sex år i folkskolan.

När Arne Pettersson debuterade som studiecirkelledare i början av 1940-talet pågick andra världskriget och studiecirklarna handlade uteslutande om föreningskunskap, demokrati och samhällsplanering. Efter kriget började Arne jobba på Konsum i Vissträsk och parallellt fortsatte han att hålla studiecirklar, fortfarande på samma teman. Särskilt minns han hur Piteås socialdemokratiska riksdagsman under 1950- och 60-talen brukade komma till studiecirkeln på söndagseftermiddagarna, innan han tog nattåget mot Stockholm.

– Olof Wiklund som han hette var en viktig person i bygden och han åkte alltid hem från Stockholm på helgerna. Men innan han åkte tillbaka kom han alltid och pratade om hur demokratin och riksdagens fungerar.

Under de cirka 75 åren har det sedan blivit så många cirklar att Arne Pettersson har svårt att hålla reda på dem. På senare tid har de mest handlat om tillgänglighet för handikappade.

– Själva cirklarna fungerar ju på precis samma sätt som när jag började. Men rapporteringen har ändrats mycket – länge skedde det muntligt. Numera är det ju mer komplicerat, säger Arne Pettersson.

Behovet av cirklar i föreningskunskap som han ägnat sig så mycket åt tycker han är minst lika stort i dag. För tillfället leder han inte själv någon cirkel, men han brukar försöka skapa diskussionsgrupper i samvarolokalen som ligger i anslutning till hans seniorlägenhet.

– Det jag tycker om är att få till samtal. Det är demokratins stora uppgift så studiecirklarna är verkligen dess grund, säger Arne pettersson och berättar att den äldsta sonen brukar hämta upp honom och köra honom till partimöten och studiecirklar.

Arne Pettersson har själv varit aktiv medlem i Socialdemokraterna i hela sitt liv och engagemanget för demokratin har han i allra högsta grad fört vidare. Av de sju nu levande barnen är det flera som har höga positioner inom Socialdemokraterna eller inom politiken.

– Det blir alltid mycket debatter när vi träffas! säger Arne som är oroad över att ”partiet” har tappat geisten de senaste åren.

– Det är för ängsliga och det är för lite jävlar anamma. Där skulle det verkligen behövas många studiecirklar för att komma igång i gen.

Min ledarstil

• Jag brukar säga något som retar för att FÅ I GÅNG DEBATTERNA. Det gäller att få med alla och för att göra det går det inte bara att säga saker som alla håller med om. Debatterna ger sen ofta idéer till nya cirklar.

• Ofta har jag PRATAT MED ALLA innan för att rekommendera dem att vara med.

• Jag håller ofta cirklarna på PITEMÅL, det är vad vi använder till vardags och är mer bekväma med. Men om inte hela gruppen kan det håller vi oss självklart till svenska så att alla är med.

• Jag tänker mycket på att jag inte är lärare utan leder en cirkel. Det är särskilt viktigt för diskussionscirklar. ALLA SKA KÄNNA ATT DE DELTAR.

• Om någon är tyst och inte pratar brukar jag ge en ENKLARE UPPGIFT till den personen så att han eller hon kan känna att hon/han kan.

• Diskussionen kan nå högt men man får inte vräka ur sig vad som helst. Då blir man tillsagd, personen får förklara sig och sen diskuterar vi VARFÖR DET KAN VARA OLÄMPLIGT.

• Ofta börjar jag cirkeln med att berätta ANEKDOTER och historier. Att starta med lite småsnack utanför ämnet lättar ofta upp stämningen. Till nästa gång är det någon annan som har en historia värd att berätta.

• Jag avslutar med att be deltagarna TA REDA PÅ NÅGOT till nästa gång för att hålla upp engagemanget.

Publicerad i nummer 1, 2020