”Cirkeln är sluten!”

MALWINA KLEPARSKA började arbeta med lera på en ABF-cirkel som barn. Tre keramikskolor senare är hon tillbaka som studiecirkelledare och har sju olika kurser. – Cirkeln är sluten, säger hon.

MALWINA KLEPARSKA
Ålder: 31 år.
Bor: I Göteborg.
Gör: Keramiker och cirkelledare.
Familj: Sambo och hund.

Malwina Kleparska var 9 år när hon först steg in i en keramikverkstad. Hennes mamma tyckte att det var bra att prova på olika saker och hade anmält henne till en ABF-cirkel. Under hennes uppväxt föll de andra aktiviteterna succesivt bort, men till cirklarna i keramik fortsatte Malwina Kleparska att gå.

– Det fångade mig så starkt som barn och levde kvar även i tonåren, säger Malwina och minns hur hon på gymnasiet ofta var ute och festade efter keramikcirkeln på onsdagseftermiddagen.

– Alla tanterna brukade skratta åt mig när jag kom superuppklädd med klackskor!

Några år senare började hon fundera – kanske gick det att göra något mer av intresset? Hon sökte och kom in på Nyckelviksskolan i Stockholm, därefter folkhögskolan i Leksand och till sist tog hon en kandidatexamen vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. I dag är hon 31 år gammal och håller sju keramikgrupper i veckan genom ABF. Deltagarna är allt från barn till pensionärer. Vissa är nybörjare, andra har hållit på i många år.

– Det är ganska roligt att jag är tillbaka fast i en annan roll. Cirkeln är sluten, säger Malwina som påminns om sitt yngre jag när hon ser sina minsta adepter.

– Det roliga med barn är att de verkligen är i stunden och njuter av processen. De kan kleta lera på drejskivan och bara mojsa runt. Det försöker jag förmedla till de äldre, att de ska känna leran och se vart den leder dem.

Inspirerad av en av sina lärares ständiga svar ”jag vet inte, testa”, uppmuntrar Malwina ständigt deltagarna till att utforska själva.

– Ofta finns en besvikelse hos keramiker när ugnen öppnas. Man har skapat en så stark bild av vad det ska bli och så blir det nästan aldrig. Jag brukar varna för det och uppmuntra dem till att stoppa undan verket ett tag tills den ursprungliga bilden har bleknat. Det blev inte fel utan något annat!

När hon inte håller cirklar är Malwina i sin ateljé och skapar själv. Hon har beställningar från butiker runt om i världen och tar fram verk till utställningar. Keramikkonsten skapar hon helt utan drejskivan. I stället bygger hon sina verk, en monoton och långsam process som dock går snabbare när man som Malwina Kleparska har blivit flink i fingrarna.

– Det roligaste är när jag får en ny idé och blir superivrig att se den tredimensionellt. Snabbt ritar jag ned formen på papper för att sedan bygga upp.

Malwina Kleparska lever i dag helt av sitt konsthantverk och kurserna.

– Keramiken är inte det mest lukrativa yrket och ibland undrar jag varför jag har gjort det så svårt för mig själv. Samtidigt kan jag inte föreställa mig något annat. Det är en lyx att få jobba med det jag älskar. Jag räknar inte hur det blir ekonomiskt utan min livskvalitet i vardagen.

Min ledarstil

• Jag vill förmedla nyfikenhet och betydelsen av att våga testa. Ett misslyckande är inte ett misslyckande, det blir bara något annat som man inte hade tänkt. Man får göra fel, det är så man lär sig.

• Eftersom jag är en waldorf-unge arbetar jag utifrån idén att varje person har sin egen väg, i stället för att se till alla strikta regler som finns inom keramikvärlden. Det ska inte vara inramat och inrutat utan varje deltagare får prova nästan vad som helst. Jag är där för att guida och hjälpa. Vissa vill ha mer handledning; jag försöker bemöta varje deltagare utifrån hens behov och önskan.

• Jag kan inte berätta hur mycket som helst på en gång, för det går ändå inte in. På nybörjarkurserna inleder jag med en kort genomgång av tre olika tekniker – kavling, ringling och tumning. Sen är det fritt att skapa själv. Jag tar frågor som uppstår under vägens gång, men ofta har jag fika efter halva tiden för att kunna prata lite gemensamt om arbetet.

• Ibland är det svårt att förklara hur jag gör. Då sitter jag bredvid med en egen klutt lera och visar.

• Jag anpassar mig efter gruppen. Vissa vill aldrig fika utan vill hinna arbeta så mycket som möjligt. Andra grupper, särskilt min pensionärsgrupp, är också där för det sociala.

Publicerad i nummer 1, 2022