”Jag får så mycket tillbaka”
För ANN-MARIE FRISTRÖM är folkbildning det roligaste som finns. Hon förklarar gärna och passionerat varför begreppet ”processhantering för föreningar” är betydligt mer spännande än det låter. – Jag hjälper föreningar att utvecklas, släppa in fler och tänka nytt. Det finns ett enormt sug efter föreningsliv, säger hon.
AV ARIN ELFVING FOTO ANDRZEJ MARKIEWICZ
Cirkelledaren
ANN-MARIE FRISTRÖM
Ålder: 56 år.
Bor: Sörmländska Hölö.
Gör: Grundskolelärare, jobbar just nu på fritids. Leder cirklar för föreningar.
Det började med en fråga till Ann-Marie Friström för tjugo år sedan. Kunde hon tänka sig att hålla i en studiecirkel?
– Jag är intresserad av människor och lärande så jag tackade ja. Parallellt med cirklarna gick jag kurser i folkbildningspedagogik. Jag kände direkt att jag hade träffat rätt! berättar Ann-Marie Friström.
Sedan dess har hon gjort det mesta – lett ABF-skola, hållit LO-kurser som anställd och så en mängd cirklar i olika ämnen. Framför allt utbildar hon föreningar i att komma i gång och i processhantering.
Det låter torrt?
– Det är det inte! säger Ann-Marie entusiastiskt. Jag hjälper till att utveckla och förändra föreningar till att bli mer öppna, släppa in fler människor och tänka nytt. Var är vi i dag och vart vill vi i framtiden?
Är då folkrörelsernas förestående död är en myt?
– Visst finns det ett uns av oro för det, men det finns också ett enormt sug efter föreningsliv, säger Ann-Marie och syftar särskilt på nya svenskar. Vi måste förändra oss och forma föreningslivet efter de människor vi träffar.
Erfarenheterna av tidigare arbete vid en flyktingförläggning och som internationell sekreterare i Vänsterpartiet, samt flera resor till bland annat Palestina, har fått Ann-Marie att särskilt inrikta sig på att ge stöd åt invandrarföreningar.
– Jag har haft många muslimska kvinnor och får ofta höra att de tycker att det är skönt att slippa förklara sin kultur och religion. Själv får jag min världsbild bekräftad – att vi alla är människor med samma drömmar och önskningar. Det här med kultur är bara ett lager ovanpå.
Ann-Marie Friström arbetar i dag som lärare på heltid. Hon säger att det arbetet inte går att jämföra med rollen som pedagog inom folkbildningen.
– Det är som natt och dag. Även om det ändrats lite nu är undervisningen mer enkelriktad med kursplaner att följa. Folkbildningen är ett dynamiskt möte där man får saker tillbaka. Det har gjort mig friare och mer lyhörd också som lärare.
För att hinna med engagemanget inom ABF har Ann-Marie bytt semesterersättning mot extra ledighet. När hon verkligen vill koppla av påtar hon i trädgården utanför huset i sörmländska Hölö. Men även intresset för biologisk mångfald kommer att leda till cirklar på sikt, tror hon.
När vi är färdiga med intervjun och går genom ABF-huset i Södertälje stöter vi på verksamhetschefen Susanne Söderling. Hon säger att en mer engagerad cirkel ledare får man leta efter och berättar att Ann-Marie Friström åkte raka vägen från sitt bröllop för att hålla en studiecirkel.
– Jag höll en cirkel innan, åkte och gifte mig och åkte sedan tillbaka till en cirkel, säger Ann-Marie och skrattar. Men jag får så mycket energi av det här. Bli cirkelledare, det är jättekul!
Min ledarstil
• Jag är trygg i mig själv och känner att jag duger som jag är. Det vill jag också att mina deltagare ska känna. Därför ser jag till att skapa en atmosfär där vi accepterar varandra.
• Jag är extremt väl förberedd inför varje enskild kurs eller cirkel. Planeringen är A och O.
• Jag tittar igenom namnen för att se vilka personerna kan tänkas vara, om jag har mött dem förut.
• Jag har alltid minst fyra olika upplägg och väljer när jag kommer in i rummet och ser vilken typ av grupp det är. Att bara köra samma stuk funkar inte; människor är olika.
• Jag börjar alltid med att förklara ABFs värdegrund och är tydlig med att vi kommer att jobba utifrån den. Deltagarna kommer från olika håll och kan bära på små och stora fördomar.
• Jag använder rollspel när gruppen är trygg och funkar, aldrig om någon är obekväm, har hörselnedsättning eller känner sig utsatt.
• Jag är inte konflikträdd. Uppstår problem pratar jag direkt klarspråk inför hela gruppen om vilka regler som gäller. Är det enskilda individer tar jag dem åt sidan. För att få det att funka gäller rakhet och tydlighet – på ett trevligt sätt. Allt ska lösas direkt, man kan inte skiljas som ovänner.
• Är jag på kurs tittar jag på hur ledaren jobbar för att få inspiration.
Publicerad i nummer 2, 2020
