”Jag har en lång kärlekshistoria med ABF”
ANNELI JORDAHL är flerfaldigt prisbelönt författare med fokus på klassfrågor. I våras tog hon sig för första gången an uppgiften att försöka inspirera andra med författardrömmar. Hon blev ledare för en skrivcirkel i ABF. – Jag har upptäckt hur roligt det är och att jag nog är ganska bra på det, säger hon.
AV KARIN ELFVING FOTO MAGNUS BERGSTRÖM
Anneli Jordahl
Ålder: 61 år.
Bor: I Sigtuna.
Gör: Författare, litteraturkritiker och cirkelledare.
Utmärkelse: Fick ABFs litteraturpris 2020.
Att själv författa böcker är en sak – men hur lär man ut skrivandets konst till andra? Anneli Jordahl hann skriva böcker i mer än två decennier innan hon i våras debuterade som skrivcirkelledare för ABF.
– Jag har ofta tänkt på att hålla skrivkurser men trott att det skulle dra mig längre ifrån mitt eget skrivande, men nu har jag insett att det i stället ger idéer och inspiration, säger Anneli som tillfrågades i samband med att hon tilldelades ABFs litteraturpris förra året.
Några månader senare kommunicerade hon genom sin dator med grupper av skrivaspirerande personer från ABFs samarbetsorganisationer Streetgäris och LO. Yngre tjejer och icke-binära* från den första och lite äldre från den andra.
– Alla är nya men vill ha redskap för att arbeta som författare. Tanken är att de ska få en puff in i det skönlitterära skrivandet.
Anneli förmedlar vikten av att gestalta, få rytm i texten och föra in doft, färger, känslor och stämningar.
– I stället för att säga någon är glad kan man skriva att hon sitter och vickar med benet och nynnar på låt. Det gäller att hitta exakta detaljer.
Till varje träff får deltagarna i uppgift att samla på ord.
– Författaren måste vara lyhörd för språket. Hur talar olika typer av människor? Hur skiljer sig olika sätt att kommunicera?
Halva cirkeltiden används till att samtala om sådant deltagarna skriver på olika teman. Att läsa och ge feedback på andras texter är enligt Anneli Jordahl det bästa sättet att lära sig skrivhantverket.
– Det handlar om att få syn på texten. Den är spännande – men varför? Hur är den uppbyggd för att bli det? Vilka knep använder författaren?
Men för Anneli Jordahl själv är skrivandet inget nöje utan en ganska plågsam uppgift.
– Vissa måste skriva varje dag, annars dör de, typ Lars Norén. Så är det inte för mig. Jag måste ålägga mig skrivandet och disciplinera mig. Det kräver total koncentration och jag kan inte skriva mer än några timmar åt gången, sen är jag slut. Dörrarna stängs.
Anneli Jordahl har bland annat gett ut Klass – är du fin nog? och en roman utifrån episoder i kvinnorätts- och demokratikämpen Ellen Keys liv. Demokratirörelser, kvinnoskildringar, arbetarlitteratur och klassperspektiv går som röda trådar. Inte konstigt då att hon ofta bjudits in till ABF som föreläsare och panelist.
– Jag har en lång kärlekshistoria med ABF, säger hon och ler när vi ses i ett soligt Gamla stan i Stockholm.
Anneli Jordahl är i huvudstaden för att på Radiohuset läsa in en essä utifrån en bok om syfilissjuka och hennes egen roman om kurortsrörelsen.
– Det jag gillar med skrivandet är att det ger mig möjlighet att bilda mig, säger Anneli Jordahl.
Min ledarstilI
• Min ledarstil är något jag just nu prövar. Jag utgår från vad som fungerade och inte för mig när jag gick skrivarkurser. Alla tävlingsmoment som att likt travhästar skriva på tid går bort.
• Till varje möte ber jag alla att ta med sig något till hälsningsrundan. En favoritförfattare, ett citat, ett ord eller uttryck som hen hatar eller tycker om. Det är bra för att få i gång rösten, särskilt för introverta personer. En viktig del i min ledarstil är att ordet ska fördelas jämnt.
• Det kan vara känsligt för vissa att prata om sina egna texter. Därför försöker jag att få deltagarna att träna sig i att inte ta förslag på förbättringar som personliga angrepp. Jag pratar om vad man ska lägga vikt vid när man läser andras texter och hur man ska tänka när andra läser ens text.
• Det är viktigt för att höra vad som fungerar i texten och vad som kan bli bättre. Därför försöker jag se till att gruppen tillsammans ringar in textens styrka. Jag förmedlar att det inte finns bra och dåliga texter utan att alla texter har sina guldkorn.
• Jag arbetar både med genrer – till exempel poesi – och konkreta teman. Klass är för vagt som tema men pengar sätter i gång tankar.
Publicerad i nummer 3, 2021
