Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Cirkelledaren

Amanda Möllenhoff, 27:

”Jag vill bli en ABF-tant!”

AMANDA MÖLLENHOFF, 27, började leda cirklar när hon var tonåring. Feminism och passion för folkbildning är de röda trådarna i hennes engagemang. Hennes livsmål är att bli en ABF-tant! ”Då är man vis, väldigt allmänbildad och bra på att lyssna – och på att fika”.

Vi ses en solig eftermiddag – Amanda Möllenhoff har just avslutat arbetsdagen som lärare på ett fritidshem. I ett öra hänger feministtecknet i silver och tygkassen med samma symbol uppmanar till ett samhälle fritt från våld.

– Jag såg mig inte som feminist när jag var yngre eftersom jag inte hade så många runt mig som tänkte så. Men som 15-åring gick jag med i en tjejgrupp för Rädda Barnen med väldigt starka ledare. Där började vi prata om feminism, om förebilder och då var det som att allt öppnade sig för mig – vikten att vara med och förändra, säger hon.

Amanda Möllenhoff engagerade sig i en tjejjour och gick en kurs i feministiskt självförsvar genom Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung Vänster. Sedan 2010 har hon själv hållit i ungefär femton sådana cirklar. Tvärtom vad många tror handlar det inte bara om att slåss – och inte främst mot män som överfaller kvinnor på gatan.

– Våld mot kvinnor sker i första hand i hemmet. Under cirklarna arbetar vi med mentalt, verbalt och fysiskt självförsvar. En del handlar om att träna på att använda sin röst och skrika.

– Som ledare gäller det att ha finger-toppskänsla och en tillåtande attityd. Frågor om sexualiserat våld är allvarliga och känsliga. Vissa har varit med om mycket.

När jag frågar Amanda Möllenhoff vad hon själv får ut av att leda cirklar lyser hon upp.

– Feministiskt självförsvar är verkligen systerskap, feminism i praktiken. Det är stort att se att passen gör skillnad. Många tror att de är ensamma om sina erfarenheter, men när deltagarna går hem från cirkeln är de lite rakare i ryggen och har större självförtroende.

2012 började Amanda också leda en feministisk bokcirkel och 2014 utnämndes hon till årets folkbildare av ABF Norra Storstockholm. Fortfarande är hon lite överraskad att hon faktiskt trivs med att leda grupper.

– Jag förstår inte riktigt hur det blev så här! Egentligen har jag svårt för att prata inför folk.

Amanda Möllenhoff säger att samtalen under bokcirkelträffarna och självförsvarskurserna liknar varandra.

– Det handlar om kvinnor och ickebinära* som samlas i ett rum för att dela med sig och ta upp sådant de kanske annars inte skulle ha pratat om.

Deltagarna har varit mellan 12 och 90 år och just mötet med olika generationer upplever hon som särskilt givande.

– Det är intressant att diskutera vardagen, hbtq-frågor, abort och barnafödande utifrån hur det var då och hur det är nu. Vi lär oss av varandra. Det kommer så nära genom kvinnors egna berättelser.

Feministiska föräldracirklar är något Amanda gärna skulle vilja jobba vidare med, hon som nu har två söner som hon försöker uppfostra till att våga pröva olika uttryck. För ett liv utan studiecirklar är svårtänkbart.

– Jag älskar ABF! Tanken med folkbildning är verkligen så bra – att människor alltid kan utveckla sig och delta för sin egen skull. Det finns inga krav och intresset styr verksamheten. Mitt livsmål är att bli en ABF-tant! Då är man vis, väldigt allmänbildad och bra på att lyssna – och på att fika, säger Amanda och skrattar.

*Icke-binär – en könsidentitet som varken är man eller kvinna.


Cirkelledaren
AMANDA MÖLLENHOFF
Ålder: 27 år.
Familj: Sambo, två söner.
Gör: Bildlärare, jobbar på fritids och leder cirklar i feministiskt självförsvar och en feministisk bokcirkel.


MIN LEDARSTIL

• Jag börjar med de gemensamma reglerna: Allt som sägs stannar i rummet. I början pratar vi om hur vi mår just nu. Det ska vara möjligt att säga det man vill, men också att inte prata.

• Min viktigaste uppgift är att få andra att komma till tals. Som ledare försöker jag hålla mig neutral och lyssna mycket.

• Jag försöker skämta lite för att få i gång deltagarna och se till att det inte blir för formellt.

• Jag är bildlärare och jobbar ofta med estetiska övningar där deltagarna får illustrera något – utan krav på bildkvalitet – och prata utifrån det.

• För mig är det viktigt att inte ställa krav på att läsa ut böckerna – deltagarna kan vara med och diskutera ändå.

• Jag har lett cirklar i 9 år och kan testa olika saker utan att tänka så mycket.

• Jag uppmuntrar till olika åsikter och till att deltagarna uttrycker vad de tänker på, även om det inte är en färdig åsikt.

• Under kurserna i feministiskt självförsvar försöker vi vara två ledare eftersom det är så fysiskt tungt. Då kan också en av oss alltid följa med ut om någon tycker det är jobbigt.

• Vi är måna om att cirklarna ska ligga så nära verkligheten som möjligt. Vi kanske pratar om nya teorier eller om något som har hänt i närområdet.

• Fika är bra!

Publicerad i nummer 3, 2019