”Med svenskan kommer hoppet”
– flydde själv från Iran och hjälper nu flyktingar från Ukraina
Det är nu nio år sedan HANI SHABANPOUR kom till Sverige från Iran. Han lärde sig svenska på rekordtid genom ABF och blev själv cirkelledare för nyanlända. I dag är han en av de ABFare som hjälper flyktingar från Ukraina att få sina första kunskaper i svenska. – Det viktigaste är inte språket utan att få ett ljus i vardagen, säger han.
AV Karin Elfving FOTO Ulf Berglund
Personalfrukosten står serverad när Hani Shabanpour möter upp i ABFs lokaler i Vårby gård. Deltagarna till cirklarna i svenska börjar strömma till. Många är ukrainare inkvarterade hos privatpersoner i området. Dagen efter öppnar ett boende i kommunen och då ska ABF-enheten finnas på plats för kurser i svenska och samhällsorientering och hjälp med myndighetskontakter.
– De här människorna hade alldeles nyligen ett vanligt liv. Nu försöker de hitta en annan normalitet och vi kan skapa några timmar då de känner att de är på gång igen. Jag kan inte nog beskriva hur viktigt det är.
Hani Shabanpour vet vad han pratar om. Han kom själv hit som politisk flykting från Iran för nio år sedan.
– Jag försökte stänga ute alla andra tankar för att fokusera på svenskan. Men det var inte lätt. Det fanns dagar när jag började skriva en mening och fortfarande var på samma ställe efter fyra fem timmar. Som flykting mår man inte bra. Samtidigt var svenskan det enda hoppet för att förändra mitt liv.
För trots dubbla ingenjörsexamina, kunskaper i engelska och en karriär inom den iranska bilindustrin fick han nej på alla jobbansökningar. Beslutsamt gick han till fots åtta kilometer till ABF i Kopparberg för cirklar i svenska två dagar i veckan. När sommaren närmade sig och Hani hade varit i Sverige i fyra månader erbjöd han sig att ta över cirkelledarens grupper under semestern.
– För varje cirkel på tre timmar förberedde jag mig i åtta. Min inställning var att jag i alla fall kunde lite och att jag gjorde det tillsammans med deltagarna. Och det gick bra, säger Hani som snabbt lärde sig svenska.
Sfi avklarades med ett 1,5-timmarsprov och sedan början av 2014 är Hani anställd vid ABF – till en början i Örebros län. Under flyktingvågen 2014–15 ledde han tio svenskacirklar i veckan.
– Det finns få stunder i livet då man kan göra en så viktig insats som när det kommer människor i nöd. Med svenskan kommer hoppet om en framtid. Det tycker jag är häftigt.
Själv lärde han sig att förstå arabiska genom de syriska deltagarna. Nu, när lokalerna fylls av ukrainska kvinnor och barn, funderar han på att lära sig ukrainska.
– Visst blir det troligtvis så att många återvänder. Men vi utgår från att de kommer att vara i alla fall en period i Sverige och att vissa stannar. Som verksamhetsledare hinner Hani inte längre leda cirklar.
– Men det är det roligaste jag vet! Om jag någon gång blir pensionär kommer jag att vara cirkelledare i svenska för asylsökande. Det är så lärorikt på alla sätt!
Den tidigare ingenjören säger att han i arbetet med människor har hittat hem.
– Det är det jag brinner för. Jag gör en jätteviktig insats via mitt jobb och är betald för det – det kan inte bli bättre!
Publicerad i nummer 2, 2022
