Shuta Bari
– hon räddar förortens unga från kriminalitet
Bland ABFs nära 30 000 cirkelledare finns många eldsjälar som verkligen brinner för att göra Sverige till ett bättre land att leva i – för alla. En av dem är SHUTA BARI, som ordnar allt från läxläsning till fotbollsträning för barn och ungdomar i Stockholmsförorten Hässelby. – Det är viktigt att det finns en vuxen som lyssnar när det är svårt. Jag frågar ofta: Hur känns det?
AV KARIN ELFVING FOTO ANDRZEJ MARKIEWICZ
Cirkelledaren
SHUTA BARI
Ålder: 43 år.
Bor: I Stockholm.
Gör: Personlig assistent och läser statsvetenskap på Södertörns högskola.
Familj: Man och fem barn.
– Man hinner det man vill! säger Shuta Bari.
Hon är en person som får en att undra om vissa människors inte har fler timmar. Shuta Bari har tre hemmaboende barn och två utflugna. Utöver att plugga och jobba leder hon olika grupper minst tre kvällar i veckan. Till skolloven planerar hon dagkollon.
– Det här ideella arbetet är min fritid och jag älskar det!
Shuta Baris låga brinner framför allt förortens unga. Hon pratar alltid med ungdomar som hänger ofta planlöst i Hässelby centrum och försöker dra med dem hon möter för att spela fotboll eller komma till de träffar hon ordnar. Hon är också ihärdig i att ta kontakt med föräldrar för att prata om vikten av att engagera sig i sina barns fritid.
– Jag bodde tidigare i Husby. Mina äldre barn har klarat sig bra i livet, men många av min sons vänner har hamnat snett. Varför var det så? Antagligen för att mina barn var så upptagna med aktiviteter att de inte hade tid att dra runt ute.
Den kväll Fönstret tar tunnelbanan ut till Hässelby håller Shuta Bari just på att avsluta tre timmars läxläsning och boksamtal med ett gäng barn och unga. Därefter tar två timmar av ”Kvinna möter kvinna” vid. Då träffas områdets socialdemokratiska kvinnor i olika åldrar och med skilda bakgrunder för att laga mat och prata. Ibland gör de andra aktiviteter tillsammans, som att gå på museum eller simma. Just i dag tittar ett tiotal kvinnor förväntansfullt mot en höstskörd av stora vita svampar och vacker grönkål på bordet.
– Många kvinnor fastnar hemma. Jag försöker få dem att komma ut och träffa folk och prata. Det bidrar verkligen till förändring, vissa har kommit i gång och börjat jobba.
I Hässelby har Shuta Bari arbetat ideellt sedan 2013. Aktiviteterna för barn och unga – även fotboll, den afrobrasilianska kampsporten capoeira och självförsvar för tjejer – drivs genom den avdelning av Unga Örnar som Shuta Bari startade förra året. Vid träffarna som hon själv håller i ägnas tid åt läxläsning men också till att läsa och prata om böcker. Med ungdomarna i 12–16-årsåldern tittar hon också på tv-program som de sedan diskuterar. Nästa tillfälle står vetenskapsmannens Charles Darwins teorier om att bara de starkaste överlever på schemat.
– Jag vet åtminstone ett tiotal ungdomar som riskerat att hamna i kriminalitet, men som räddats genom att jag tagit kontakt och dragit med dem till olika aktiviteter.
Lokalen där läxläsning och cirklar bedrivs ligger i bottenvåningen till ett av Hässelbys största hyreshus. Själv bor hon två våningar upp, vilket gör det enkelt att slinka in lite då och då. Hon kan lätt smita upp med sin yngsta dotter Rayan, 5 år, när det börjar bli sent. I dag har hon en tröja med texten ”Make the Future Awesome” – Gör framtiden fantastisk!
– Man kanske inte kan förändra världen, men man kan i alla fall göra något, säger Shuta Bari och ler.
Min ledarstil
• Jag försöker lyfta upp barnens kvaliteter och visa att de också kan vägleda mig. Jag brukar till exempel fråga hur man fixar tekniska saker med datorer som jag själv inte är så bra på och de kanske får hjälpa mig att träna uttal på svenska. På så sätt visar jag mina svagheter också.
• Jag försöker få barnen och ungdomarna att skratta och avdramatisera. De ska känna sig bekväma att vara här. När det kommer unga killar med tuff attityd försöker jag förklara hur det funkar och få dem att slappna av.
• Jag berättar om egna upplevelser. Det ger dem extra styrka och gör att de också får förtroende för mig och vågar dela med sig.
• Jag har en rad tydliga regler som gäller från det att de kliver in i lokalen. När det uppstår en konflikt är jag bestämd och visar vad som gäller. Vi svär inte och använder inte visst språk till exempel.
• Jag pratar mycket med de unga och vi arbetar ibland med rollspel. Jag försöker att inte vara dömande utan få dem att känna sig öppna att våga prata med mig. Det är viktigt att de känner att det finns en vuxen som lyssnar och kan ge råd när det är svårt. Jag frågar ofta: Hur känns det?
• Jag försöker få de unga att känna att de saknas när de inte är här – att en vuxen ser dem och vet att de finns. Om jag träffar någon som inte kom på den senaste träffen på torget stannar jag alltid upp och frågar varför.
Publicerad i nummer 4, 2018
