Fönstret

”Sverige är möjligheternas land”

I dagarna har det gått ett år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Den tvingade OLEKSANDRA CHARTJENCO att lämna Charkiv och fly till Sverige. Sedan ett halvår är hon cirkelledare i engelska för andra ukrainska flyktingar. Trots tunga stunder har hon i dag hittat tillbaka till framtidsdrömmarna. – Sverige är möjligheternas land, säger hon.

OLEKSANDRA CHARTJENKO
Ålder: 47 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Leder cirklar i engelska för nyanlända ukrainare och studerar svenska vid ABF Stockholm.
Familj: Man och två döttrar (24 och 19 år) som också befinner sig i Sverige.

Tankarna kom redan vid Rysslands ockupation av Krim och Donbass för nio år sedan. Oleksandra Chartjencos hemstad Charkiv var också i farozonen och hon som då var inredningsarkitekt började fundera på vad som skulle hända om hon tvingades lämna sitt hem.

– Jag insåg att jag skulle behöva ett yrke som fungerar över hela världen.

Sagt och gjort, med universitetsstudier i engelska i bagaget satsade hon på en karriär som lärare för vuxna. Sex år senare var hon och de två döttrarna i Sverige på semester. Oleksandra tänkte att det vore platsen om familjen skulle bo utanför Ukraina.

– Och här är jag! säger Oleksandra Chartjenco och ler.

Sedan i juni 2022 är hon cirkelledare i engelska för ukrainare vid ABF Stockholm.

ABF-huset där vi ses är en speciell plats för Oleksandra. Redan när hon klev in första gången kände hon att det var här hon ville jobba. Hon lämnade sitt CV i receptionen och fick snabbt svar. Efterfrågan var stor – många nyanlända ukrainare i Sverige vill bli bättre på engelska.

– Jag rekommenderar alla ukrainare att lära sig svenska och studerar det själv vid ABF. Men engelska är också värdefullt eftersom de flesta redan har läst språket i skolan.

Oleksandra säger att det känns meningsfullt att hjälpa andra ukrainare. Många är vilsna och vet inte var de ska börja.

– Det som händer i Ukraina är en tragedi, men vi kan inte frysa våra liv. Vi måste ta hand om oss själva i stället för att bara tänka på all smärta som vårt land går igenom. Då är det bra att studera och göra något för att ta sig vidare.

Om sitt nya – eller i alla fall tillfälliga – hemland pratar Oleksandra varmt.

– Folk här är väldigt snälla och jag tycker om att det finns konst överallt. Men framför allt är Sverige möjligheternas land om man bara vill se de öppna dörrarna. Det enda negativa är väl att det finns så få badkar här. Och att allt står stilla i juli, säger hon och skrattar.

Snart har Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina pågått i ett år. De första 100 dagarna var värst.

– Då var jag helt fokuserad på överlevnad och kunde inte ens formulera mina drömmar. Nu har jag många! Jag vill skriva en bok, forska – eller kanske vinna Nobels fredspris!

Men en annan dröm finns där också – att flytta tillbaka med familjen till huset, katten och hunden i Charkiv. I november var Oleksandra på ett kort besök i och med pappans bortgång. Hon visar filmer där hon kör längs gator som kantas av skadade lägenhetskomplex utan fönsterrutor. Sjukhus och mer än 100 skolor har förstörts.

– Folk i Charkiv är verkliga hjältar. De ger inte upp. Men det var sorgligt att se hur mycket min vackra hemstad har lidit. När jag såg fördärvet och föreställde mig mardrömmen fick jag svårt att andas.

Min ledarstil

• Jag börjar mycket enkelt så att deltagarna får självförtroende. Jag låter dem sedan stegvis göra mer fullständiga meningar och utveckla sitt ordförråd.

• Om någon är rädd för att prata förklarar jag att det är bra att göra misstag, för det är så vi blir bättre. Misstag ger en anledning att prata om hur vi kan se till att det blir rätt. Säg något, se till att rätta och försök igen – det är vad jag förmedlar. Misstag är fantastiska!

• Jag försöker skapa en avslappnad och välkomnande atmosfär för när vi är alltför stressade blockerar våra hjärnor den intellektuella aktiviteten. Här på ABF har jag fått rådet att det viktigaste inte är VAD jag lär ut utan HUR jag får människor att känna sig under träffarna.

• Jag påminner mig om mina egna erfarenheter som cirkeldeltagare i svenska när jag leder cirklar i engelska. Då vet jag att det kan vara svårt att minnas allting och att jag måste arbeta stegvis.

• Jag kan sätta mig in i deltagarnas situation. Om någon plötsligt brister ut i gråt tar vi en paus, säger något stödjande och låter känslorna lägga sig. Jag stannar alltid upp och väntar tills personen är redo att gå vidare. I Sverige har jag lärt mig att aldrig starta en lektion utan att alla i gruppen mår bra.

•Jag försöker skapa en känsla av att gruppen är som ett lag. Vi är en social grupp och ingen kan lämna någon ensam om hon eller han har ett problem.

TIPS! Lyssna på Sensommars poddavsnitt om Oleksandras upplevelser av att fly kriget i Ukraina och om hennes erfarenheter under den första tiden i Sverige. Det publicerades i september och du hittar där poddar finns. (Sensommar | Podd på Spotify)

Publicerad i nummer 1, 2023