Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Film och TV

Muminmammans fria liv

Tove Jansson dansar i sin ateljé, vilt, vimsigt och vackert. Tove Jansson dansar på skärgårdsön Klovharus klippor, kanske 30 år har passerat, håret är grått, men hon är densamma. Så börjar och slutar Zaida Bergroths lågmält underbara Tove, om mumintrollens finlandssvenska skapare. De sista arkivbilderna blir ett kvitto på skådespelaren Alma Pöystis lysande prestation i titelrollen.

Jansson hade och har i Finland samma status som Astrid Lindgren i Sverige, och vi som ännu minns dem i livet gör det i dag som vassa och världsberömda tanter. Tove tar oss tillbaka till ett 1940-tal då fröken Jansson endast var känd som dotter till en berömd skulptör.

Att hon växte upp i en konstnärsfamilj, att ett annat liv än bohemens aldrig var aktuellt för henne, vänder omedelbart många av konstnärsbiografins troper på huvudet. Det här är inte en berättelse om omgivningens invändningar mot en ung människas dröm. Det är en film om en konstnär i 30-årsåldern som trots en stor begåvning börjar inse att hon inte kan försörja sig på sitt måleri.

Ändå vill hon inte tillåta sig själv att ge plats åt allt det andra skapandet som pockar: satirteckningar, barnböcker, dramatik, vuxenprosa, sångtexter, och dagliga seriestrippar i dagstidningar i hela världen. Ett arbete som betalar räkningarna, och ofta gör henne lycklig, men som inte passar in i Toves bild av hur ett seriöst konstnärskap ska se ut.

Om hon på denna punkt är rigid och hård mot sig själv är det i gengäld den enda. Annars prioriterar hon whisky, dans, och uppror mot borgerliga normer! En period lever Jansson som den socialdemokratiske riksdagsmannen Atos Wirtanens hustru, trots att han är gift med en annan. Parterna lever i välfungerande flersamhet.

Men mötet med teaterregissören Vivica Bandler förändrar Janssons liv. I en tid då homosexualitet betraktas som en sjukdom och är ett brott tar Tove steget över till ”spöksidan”. Även här ställs tittarnas förväntningar på ända. I motsats till skildringen av samma tid och plats i den färska filmen om homoikonen Tom of Finland, som av nöden fokuserade mycket på hat, hot och våld, blir Tove en berättelse om friheten som trots allt var möjlig. Åtminstone för lesbiska och bisexuella kvinnor – om de var försiktiga, och helst gifta med en man.

Kanske ingen levde fullt så fritt som Tove Jansson. Hon hymlade aldrig med sin läggning, i ett Finland där det ännu vid hennes död år 2001 på sina håll ansågs vara ofint att hänvisa till Tuulikki Pietilä, som Jansson vid det laget högst offentligt levt med i över 40 år, som hennes livskamrat.

Innan Tove finner sin hamn ska triangeldramat med Atos och Vivica – starkt gestaltade av Shanti Roney och Krista Kosonen – få sin lösning. När vi först möter Roney bär han Snusmumrikens hatt, men frågan är dock om inte var och en av dessa tre bohemer är en Snusmumrik för någon annan. Det gäller att se varandra, säger filmen. Att inte lämna ett älskande Mumintroll ensamt i sin längtan när en inre melodi kallar mot nya äventyr.


3 X PERSONPORTRÄTT PÅ BIO

PHIL LYNOTT: SONGS FOR WHILE I’M AWAY (Emer Reynolds)
Bandet Thin Lizzy gör mot alla odds en irländsk svart arbetarkille till superstjärna. Premiär 2 november.

I AM GRETA (Nathan Grossman)
Dokumentär som följer Greta Thunbergs resa från Mynttorget till ”How dare you!?”. Premiär 20 november.

RESPECT (Liesl Tommy)
Jennifer Hudson spelar Aretha Franklin i fascinerande musikbiografi. Premiär 15 januari.


3 X LITTERÄRA HJÄLTAR PÅ BIO

BERLIN ALEXANDERPLATZ (Burhan Qurbani)
Papperslös invandrare kämpar för kärleken i hyllad nytolkning av klassisk roman. Premiär 27 november.

DÖDEN PÅ NILEN (Kenneth Branagh)
Branagh är åter Hercule Poirot i stjärnspäckat mysmordmysterium. Premiär 18 december.

MAMMA MU HITTAR HEM (Christian Ryltenius)
Mamma Mu (Rachel Molin) och Kråkan (Johan Ulveson) i ambitiöst äventyr. Premiär 15 januari

Publicerad i nummer 4, 2020