Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Film och TV

Riktig film!

Tarik Saleh gör film i en ton jag brukar tänka på som ”riktig film, som förr i tiden” – specifikt filmer jag och min bror brukade se med vår pappa när vi fortfarande bodde hemma. De var ofta thrillers från 70-talet, av en enorm konstnärlig kvalitet, visuellt intressanta och oerhört välspelade. Huvudkaraktärerna var ofta trötta män i lite sjaskiga kostymer, som oavsett om de var agenter, detektiver eller tjänstemän kämpade både mot ondskan i världen och mot normerna i sin egen (ofta korrupta) myndighet. Filmer som The French connection – Lagens våldsamma män eller Tre dagar för Condor: Lite svåra att genrebestämma, eftersom de definitivt var karaktärsdramer, men samtidigt både ytligt spännande och moraliskt gripande.

Redan i sin förra film, noirrullen The Nile Hilton incident, hittade Saleh sin vinkel på den här genren och jämfördes av recensenter med Gillo Pontecorvo, Costa-Gavras och Jean-Pierre Melville. I Nile Hilton incident utreds ett mord på en berömd sångare i skuggan av Kairos arabiska vår. Bioaktuella Boy from heaven, välförtjänt utsedd till Sveriges Oscarsbidrag, är även den strukturerad runt ett mord, men här är alla tidigt ganska säkra på vem som ligger bakom. Frågan är i stället vem som ska få skulden – och vem som ska efterträda den religiöse ledare som precis kroknat av hög ålder.

Vi befinner oss fortfarande i Kairo, men nu på Al-Azhar, världens näst äldsta universitet och sunni-islams religiösa maktcentrum. Hit kommer fiskarsonen Adam för att skapa sig ett helt annat liv än den enkla vardag som slitit ner hans pappa. Adam har gott läshuvud och är, förstår vi så småningom, en teologisk begåvning. Men vem han är som människa, den frågan är ett av filmens centrala spänningsmoment, för i Tawfeek Barhoms tolkning blir hans överlevnadsstrategi att inte avslöja sina känslor. Vi förstår att Adam är rädd, kärleksfull, och i grunden schyst. Men han hinner också dras långt in i ett livsfarligt politiskt maktspel innan vi kan vara säkra på hur feg och hur modig han är, och på vilka sätt de som försöker utnyttja honom tar fel på hans förmodade provinsiella naiveté – och på vilka sätt de har rätt.

Fares Fares, i rollen som agent på den fruktade egyptiska säkerhetspolisen, gör i gengäld tvärtom: Alla hans känslor är i ansiktet hela tiden. Det är hypnotiskt att se, inte minst eftersom karaktärerna i filmen ständigt ställs inför omöjliga val. Tarik Salehs manus och regissörsblick skildrar dem med stor mänsklighet. Alla gör så gott de kan, vilket sällan är gott nog. Efteråt tänker jag mycket på hur väl jag själv hade klarat sådana prövningar. Rätt dåligt, misstänker jag.

Men nästan lika mycket tänker jag på hur befriande det är att få se en film som inte skriver mig på näsan. Saleh litar på att vi kan följa handlingen, och på sin egen förmåga att i blickar, bisatser och korta scener skissa upp den politiska situationen i bakgrunden och de olika idéer om religionens roll i individens liv och i samhället som florerar på skolan. En grundläggande respekt för karaktärernas verklighet, med en lika stark respekt för publikens förmåga till medmänsklighet, samtidigt som filmen är sjukt spännande … Jag hade nästan glömt hur en sådan film kan kännas.


3 X frihet & förtryck på bio

TOUCHING FREEDOM (Manal Masri)
Skakande dokumentär om kurdernas frihetskamp i Kobane. Premiär 25 november.

AVATAR: THE WAY OF THE WATER (James Cameron)
Scifi-fabeln om en koloniserad planet fortsätter tretton år senare. Premiär 14 december.

HOLY SPIDER (Ali Abbasi)
Danmarks hyllade Oscarsbidrag om seriemord och samhälle i Iran. Premiär 20 januari.


3 X excentriska svenska på bio

UFOSWEDEN (Crazy Pictures)
UFO-entusiaster hjälper en tonårstjej på glid att söka efter sin pappa. Premiär 25 december.

HÅKAN BRÅKAN (Ted Kjellsson)
Sunes lillebror Håkan indragen i episk kamp mot en inbrottsliga. Premiär 25 december.

A MAN CALLED OTTO (Marc Forster)
I amerikansk nytappning spelas en man som heter Ove av – Tom Hanks! Premiär 13 januari.

Publicerad i nummer 4, 2022