Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Film och TV

Rörda till tårar

Min man är inte den självklara publiken för en dokumentär om en samtidskonstnär vars viktigaste uttryck är broderiet. Inte ens om filmen också utlovar en fascinerande inblick i hennes samiska kultur och den kamp för urfolkets överlevnad som präglat hennes liv.

”Ska vi slå vad om att den börjar med nån som går långsamt i snön”, suckar han, och det visar sig att han har rätt. Men vi sitter båda som ljus ändå, från den första hisnande bilden av fjället, och den rakryggade kvinnan som rör sig så självklart i landskapet, och rösten som berättar om en dröm där en renskock gick genom isen.

Britta Marakatt-Labba är i dag en självklar figur i den svenska samtidskonstens toppskikt. I filmen besöker vi utställningen Documenta i Kassel, där hon år 2017 fick sitt stora genombrott, 40 år in i karriären. Hennes drabbande broderi om samisk historia, 24 meter långt, blev en sensation – besökare ska ha rörts till tårar – och verket Historjá är starkt närvarande i filmen.

Marakatt-Labba berättar om samiska mytologiska traditioner, om förmödrar och gudinnor. Om försöken till tvångsassimilering i barndomens nomadskola. Och om demonstrationerna mot fördämningen av Altaälven 1979–82, en aktivism som i dag leder henne till Extinction Rebellion. Filmen följer henne också i vardagen, i samtalet med naturen genom årstidernas skiftningar, arbetet med renarna som för familjen inom Sápmi från svenska till norska territorier och tillbaka igen. Vi får en inblick i de usla vintrarna, med snö som smälter och fryser till skare så renarna inte når betet längre och svälter.

Marakatt-Labbas beskrivning av relationerna mellan majoritetsbefolkning och ursprungsfolk är inte nådig, men den är nykter, och Thomas Jackson som står för manus och regi är lika behärskad. Det orättvisa och outhärdliga behöver inte dramatiseras, hela filmen är snarare konstaterande än föreläsande. Så här ser övergreppen mot samerna och rennäringens ändrade förutsättningar ut, sedda genom denna individ, denna inte särskilt gamla kvinna, och hennes konst.

Har jag en invändning är det att det konstnärliga uttrycket kunde ha fått ännu mera plats. Hantverket saknas nästan helt – vilket tyvärr är vanligt i skildringar av textila verk. Jag saknar det taktila: metoder, material, influenser, relationer mellan hantverkstradition och det konstnärliga uttrycket. Kanske är det ett ämne för en studiecirkel!

När vi i slutet av filmen möter inledningsscenen igen är det med lätt gåshud på armarna, och nu finns det inget banalt i bilden av stegen i snön. För Britta Marakatt-Labba är i sin röda mössa och det vidsträckta landskapet som sprungen ur en av sina egna bilder. Och sanndrömmen om renarna som går genom isen är också en bild av en akut klimatkris som hotar oss alla.

• Historjá – stygn för Sápmi har premiär 18 mars.


3 x Kockar på bio

TISDAGSKLUBBEN (Annika Appelin)
Karin (Marie Richardson) träffar en kock och slår sig fri. Premiär 18 februari.

BOILING POINT (Philip Barantini)
Hyllat om intensiv kväll i restaurangkök, filmad i en tagning! Premiär 18 februari.

UTSÖKT (Éric Besnard)
Revolutionsåret 1789 startar Pierre Manceron Frankrikes första restaurang. Premiär 4 mars.


3 x 1960-tal på bio

OMSTÄNDIGHETER (Audrey Diwan)
Thrillerartat om fransk students desperation efter en abort år 1963. Premiär 18 februari.

DEN SVAVELGULA HIMLEN (Claes Olsson)
Finlandssvenska retromiljöer i filmatisering av Kjell Westös roman. Premiär 31 mars.

BELFAST (Kenneth Branagh)
Stjärnspäckat och snyggt om familj i konflikternas Belfast 1969. Premiär 31 mars.

Publicerad i nummer 1, 2022