Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Film och TV

Se om den gamla först!

Jag återbesöker 1961 års West side story med rätt tydliga förväntningar: En käck 50-talsfantasi om ungdomsgäng, färgsprakande bilder, romantiska duetter. Det är inte helt fel, men uppenbarligen hade jag i min avlägsna ungdom ändå fullständigt missat poängen.

Vid sin Broadway-premiär år 1957 var West side story brutalt aktuell. Gängkonflikterna på Manhattans Upper West Side var förstasidesstoff. Ledarskribenter orerade om samhällets och ungdomens moraliska förfall. Det eskalerande våldet skapade oro även bland gängmedlemmarna själva. Där man tidigare klarat sig med knytnävarna bar många nu kniv och även skjutvapen normaliserades.

Detta samtidslandskap lyftes rakt in på scenen i Arthur Laurents manus. Leonard Bernsteins melodier speglade förvisso ännu inte dagens farliga rockmusik, som snart skulle skapa en moralpanik av gangstarap-karaktär. Men däremot, med sina jazzinslag, en tidigare afroamerikansk musikrevolution.

Framför allt i Stephen Sondheims sångtexter sätter karaktärerna ord på sin verklighet – på drogmissbruk, alkoholism, prostitution, homosexualitet, psykisk ohälsa, polisvåld … Och den ständiga rasismen – mot det puertoricanska gänget Sharks, självklart, men också mot det vita invandrarslöddret i rivalerna Jets, som är polacker, irländare och svenskar.

”Little boy, you’re a man, little man, you’re a king”, sjunger Jets om vad gängidentiteten betyder: ”Vi har ingenting utom herraväldet över dessa usla kvarter, vilket gör dem värda att strida för.” Ni har ingenting utom er vithet, och en generations invandrarförsprång, kontrar puertoricanerna – ni kan bli amerikaner med tiden, vi tillåts det kanske aldrig. När polske Tony förälskar sig i puertoricanska Maria låter tragedin inte vänta på sig.

Hur kan jag ha glömt hur explicit närvarande dessa teman är i filmen? Kanske på grund av estetiken. Det är svårt att se dessa välkammade gossar som farliga, men den gången representerade de ett radikalt ungdomsmode – en del bar till och med, hemska tanke, jeans!

Och så är det dansberättandet, exempelvis den hisnande inledningssekvensen där killarnas sköra kaxighet, gängens konflikt, och till och med renodlade slagsmål skildras i Jerome Robbins enastående koreografi. För mig som i min ungdom inte sett så mycket dans på scen blev de dansande killarna en tröskel, nästan lite löjliga. I dag är min läskunnighet högre: musikvideon har utvecklats i en riktning där komplexa narrativa förlopp ofta skildras genom mångbottnad dans i estetiskt förhöjda miljöer. Självklart kan maskulinitet utforskas genom jazzdans och rimmade hits till odödliga melodier, inga konstigheter.

En ungdom ställd inför West side story i dag lär ändå ha frågor. Varför en över fyra minuter lång orkesterouvertyr till en stillbild? Varför en ”Intermission”-skylt och pausmusik efter 75 minuter? Varför spelas nästan inga av puertoricanerna av puertoricaner, många av vita skådespelare?

Detta sista var i och för sig inte okontroversiellt ens på 1950-talet, och är en svaghet som korrigerats i Steven Spielbergs kommande nyinspelning. Den gamla musiken är kvar, men omkontextualiserad i ett nytt manus av Tony Kushner (Angels in America). En mer naturalistisk ton utlovas, och självklart ska filmen ses. Men se om den gamla först! Några sockersöta ögonblick till trots talar även den rått och ärligt om sitt nu. Och vårt.


3 x Musikfilm på bio

KÖREN – En film om Tensta Gospel Choir (Amanda Pesikan)

Dokumentärt om känslig konflikt – ska gospel sjungas av kristna? Premiär 26 november.

WEST SIDE STORY (Steven Spielberg)

Nytolkning av idel tungviktare, men med unga talanger framför kameran. Premiär 10 december.

ANNETTE (Leos Carax)

Nyskapande musikaldrama om kändisskap, mord och kärleken till sitt barn. Premiär 17 december.


3 x Historiskt drama på bio

DROTTNING MARGARETA (Charlotte Sieling)

Drottningens personliga dilemma hotar hela Kalmarunionens framtid. Premiär 3 december.

BENEDETTA (Paul Verhoeven)

Nunne-novis vänder religiösa visioner till utlevnad i ett pesthärjat 1600-tal. Premiär 3 december.

BELFAST (Kenneth Branagh)

1960-talets Nordirland blir en osäker plats för tonårskillen Buddy med familj. Premiär 21 januari.

Publicerad i nummer 4, 2021