Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Film och TV

Sjuk dynamik

Man ska inte önska någon annan evig olycka, men jag kan inte låta bli att längta efter Homelands Carrie Mathison sådan hon var före elchocksbehandlingen som satte punkt för första säsongen. Kanske dags att släppa det nu, med SVT mitt uppe i säsong tre och allt, men dramat om CIAagenten som både avslöjar och förälskar sig i en marinkårssoldat som är islamistisk terrorist har tappat sin viktigaste byggsten – Carries bipolära sjukdom.

Före elchockerna handlade Homeland lika mycket om de inre demoner som Carrie slogs mot som om de yttre krig hon förde. Då tvingades hon jonglera med mediciner,vin och jazz som botemedel. Hennes far och syster var viktiga när en manisk fas satte in eller det bottenlösa mörkret föll över henne. Nu finns väldigt lite kvar av det, och det blir en smula – andefattigt. 

Visst, det är fortfarande en nagelbitare till politisk thriller med storartat skådespel av Claire Danes och de andra. Men likafullt: utan Carries sjukdom blir Homeland en i raden av berättelser om USAs roll efter 11 september.

Jag tänker mig att det har att göra med den klassiska Hollywood-dramaturgin vars grundfundament är huvudpersonens strävan att nå ett mål, och andra människors eller krafters vilja att sätta stop för detta. Om man till detta adderar ett nytt element i en berättelse – som inte kommer utifrån utan ryms i huvudpersonens psyke, och inte alltid kan förklaras eller besegras – skapas en extra dynamik som lyfter dramat. 

Det understryker en av förra årets mest hyllade Hollywoodfilmer i det mindre formatet: dramakomedin Du gör mig galen. Här har vi något så ovanligt som en film som speglar psykisk sjukdom på ett realistiskt vis. Bradley Cooper (från Baksmällan) spelar Pat som diagnosticeras som bipolär och i samma veva träffar Tiffany, ung änka med ångestsyndrom spelad av Winter’s Bones Jennifer Lawrence (hon fick en Oscar för rollen).

Filmen låter humörsvängningar och bristande självkontroll ta plats utan att använda det i bara komiska ärenden. Det går att leva sig in i sjukdomen och för ett ögonblick förstå hur jobbigt det kan vara att fajtas mot sitt inre. Ytterligare energi får Du gör mig galen genom Pats far, en fint nedtonad Robert De Niro, som spelmissbrukande familjefar – med diverse tvångsbeteenden.

I Darren Aronofskys undergångssaga Black swan lider vi med Nina, en balettdansös som under stor press från sin mor, regissör och publik ska göra både den vita och den svarta svanen i Tjajkovskijs Svansjön. Nina (Natalie Portman) förlorar sig gradvis i hallucinationer och vi i publiken blir osäkra – är det hennes inre psykoser vi delar eller bevittnar vi en faktisk yttre sanning?

Likt Homelands Carrie tvivlar Nina på sin egen verklighetsuppfattning. Men för Nina finns ingen behandling med elchocker att tillgå. Så blir också Black swan ett storartat drama som låter psykologiskt kaos förenas med yttervärlden – ända fram till sista bildrutan.

 


Nytt på DVD

Sevärd regidebut
En gång om året är en välspelad svensk film i det lilla kammarspelsformatet. En kvinna (Gunilla Röör) och en man (Michalis Koutsogiannakis) träffas en gång om året på ett hotellrum, så har de gjort i 30 år. Båda är gifta på var sitt håll men deras möten ger livet lite mer rymd, då kärlekssmärta förenas med glädjens ögonblick. Men den här gången kommer båda till mötet med var sitt budskap. Regidebuterade Gorki Glaser-Müller kommer att låta höra talas om sig framöver. DL

 


Gammalt på DVD

Vacker hämnd
År 2003 slog sydkoreanska Oldboy – Hämnden (2003) knock på filmfestivalspubliker världen över. Efter femton år inlåst i ett rum, utan förklaring, utan kontakt med någon, får en man fem dagar på sig att förstå varför han kidnappades – annars kommer hans älskade att dö. Den blir en resa tillbaka i tiden, till den händelse som ska förklara allt. Baserad på en japansk mangaserie, vacker, nervig, våldsam. Spike Lees amerikanska remake har precis haft svensk premiär. DL