Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Författarmöte

Balsam Karam

– om hur livet kan vara mer skräckinjagande än döden

Hon har kallats Sveriges mest begåvade författarstjärnskott. BALSAM KARAM skriver säregna berättelser som kretsar kring frågor om vad det är som som ger livet – och döden – sin mening. Den nya romanen Singulariteten handlar om hur tre olika kvinnor hanterar sitt sorgearbete efter varsitt trauma.

BALSAM KARAM
Ålder: 38 år.
Familj: ”Enorm!”
Arbete: Författare och bibliotekarie på Rinkeby bibliotek.
Utmärkelser: Smålits migrantpris 2021 som går till en författare som ”i Vilhelm Mobergs anda” skildrar vår tids migration.
Aktuell: Med romanen Singulariteten.


Jag har stämt möte med Balsam Karam som för tre år sedan debuterade med den hyllade romanen Händelsehorisonten. I vår kom hennes andra bok, Singulariteten. I DN omnämndes Balsam Karam som Sveriges mest begåvade, originella och relevanta författarstjärnskott.

När vi ses över en kaffe i Stockholmsförorten Skärholmen säger Balsam Karam att hon ser skrivandet som ett sätt att tänka och utforska det jobbiga.

– I Singulariteten ville jag förstå vad som kan driva en mamma till att ta livet av sig.

Singulariteten är en roman som berör relationen mellan mödrar och barn utifrån tre berättelser om sorg, trauman och förluster som på olika sätt kommunicerar med varandra. I bokens andra del får en gravid kvinna veta att det barn hon bär på plötsligt har dött. In svämmar minnet av familjens tidigare upplevelser.

Berättelsen är helt fiktiv men bär spår från Balsam Karams eget liv. Familjen är kurder med en historia av krig, flykt och kamp, med sorg, trauman och förluster. Under arbetet med debutromanen dog dessutom Balsams dotter i magen, tre dagar innan planerat förlossningsdatum.

– När det öppnas en sådan port är det som att … då är porten till helvetet öppen. Alla gamla händelser pockar på och kommer till liv. Kommer man från en plats där man har erfarit trauma kan det upplevas som fortsättningen på en historia som det kan vara otroligt våldsamt att försöka lämna, säger Balsam Karam och jämför med när en person som upprepade gånger har utsatts för rasism kan tyckas reagera oproportionerligt.

– Någon kanske bara frågar ”men var kommer du ifrån?” men då minns man alla hundra gånger man har fått frågan tidigare. Trauma fungerar på samma sätt. Mitt barn dör – och jag minns att min mormor förlorade nio barn. Kommer det här aldrig att ta slut?

Balsam Karams böcker uppehåller sig kring människors förhållningssätt till döden. Hon berättar att i hennes egen starkt politiskt aktiva familj har livet alltid varit något man kan offra för rätt sak.

– Därför har döden inte varit skräckinjagande. Men livet har varit det. Själv har jag alltid sett döden som en utväg om jag känner att någon trampar på mig för mycket, säger Balsam med en stadig blick. Hon tillägger:

– Är det här livet värt att leva? Det har varit en jättestor fråga, och den accentuerades förstås när min dotter dog.

På bordet framför oss ligger ett vackert bokomslag i lila med en sirlig röd illustration. Baksidan beskriver Singulariteten som ”ett sorgearbete i tre delar”.

– Jag tyckte att det var en passande beskrivning eftersom kvinnorna i boken på olika sätt försöker hantera sorgen. Den ena orkar inte mer och den andra hamnar i ett slags vägran. I den tredje delen pågår en konstant sorg av att hela tiden befinna sig på gränsen mellan förståelse och oförståelse.

Balsam Karam säger att hon under skrivandet tänkte på att med förlusten av någon man älskar följer en del av ens historia, språk och land.

– Att förlora landet är också att förlora en person, de hänger ihop i Singulariteten.

Balsam berättar hur hon i gymnasiet – där hon läste naturvetenskapligt program – sökte en tillvalskurs i kreativt skrivande, vilket kom att bli en litterär startpunkt.

Det krävdes dock en fast tjänst i ryggen för att Balsam skulle ta tjänstledigt och på allvar satsa på skrivandet.

– Det säger mycket om min klassbakgrund, att jag behövde den ekonomiska säkerheten som jag aldrig riktigt hade innan, säger hon.

I dag arbetar Balsam Karam också som bibliotekarie vid Rinkeby bibliotek. I den rollen ansvarar hon för läsfrämjande projekt och talar engagerat om betydelsen av tillgång till litteratur på många språk. De egna tre modersmålen (kurdiska, arabiska och persiska) kommer till användning även i skrivandet på svenska.

– Jag lyssnar konstant på en kurdisk sångare när jag skriver. Och inspireras av hur det man älskar alltid omnämns med många namn i arabisk poesi.

Folkbildning har Balsam Karam länge betraktat som synonymt med Sverige. Pappan ansåg att det var här socialismen hade funnit en form, tack vare tillgången till information och kultur och ambitionerna om kunskapsutjämning.

– Det tycker han fortfarande är otroligt fascinerande. Och jag med. Men jag är mer orolig över vad som händer i dag när jag ser hur förutsättningarna för det rycks undan.

Publicerad i nummer 2, 2021