Christina Wahldén
– skriver för att unga ska våga drömma
CHRISTINA WAHLDÉN är kriminalreportern som sa upp sig för att förverkliga sin egen tonårsdröm – att skriva skönlitteratur. – Jag skriver om unga i utsatta områden som sällan skildras, för att jag vill ge mina läsare hopp. Lite ”du kan bli det du vill”, säger hon.
AV MARIA ULLSTEN FOTO MALIN HOELSTAD
CHRISTINA WAHLDÉN
Ålder: Född 1965.
Familj: Man och tre barn.
Bor: Lägenhet i Uppsala.
Gör: Skriver ständigt på nästa bok. Nybliven nämndeman (S).
När hon får tid över: Går gärna på teater.
Barnböcker i urval: Tulpanpojken (2017), Spionen i äppelträdet (2018).
Ungdomsböcker i urval: Kort kjol (1998), Ingen behöver veta (2004), För bra för att dö (2007), Fallen flicka (2009), Guldgrävaren (2016).
Vuxenromaner: Den som jag trodde skulle göra mig lycklig (Norstedts, 2013), Drottningen av Tiveden och Henrik Engelskman (Norstedts, 2016).
Tio år har gått sedan jag senast träffade Christina Wahldén. På en pressträff med Röda korsets kampanj ”Rädda mammorna” berättade hon om reportageboken Du kan glömma bort ditt eget barn (Carlssons) om söndertrasade våldtäktsoffer i Kongo-Kinshasa. Jag var inte ensam om att känna tårarna välla upp när hon berättade om intervjun med kvinnan som gav boken dess titel.
– Och det bara pågår och pågår, fortfarande. Denis Mukwege berättade för mig om en kvinna som han sytt ihop tre gånger, med några års mellanrum. Det går inte att förstå.
Av en tillfällighet ses vi igen just den dag den kongolesiske läkaren tar emot Nobels fredspris. Långt, långt borta från Panzisjukhuset i östra Kongo-Kinshasa häller Christina Wahldén upp starkt svart kaffe i muggar med mumintroll under snedtaket hemma i lägenheten, högst upp i ett av de äldre husen i centrala Uppsala.
Hennes debutbok hette Kort kjol och kom 1998 och var en då ovanlig beskrivning av den förnedrande behandlingen av våldtäktsoffer i det svenska rättssystemet. Sedan dess har hon skrivit nästan 60 böcker, de flesta om just hemskheter som nästan inte går att förstå – hedersvåld, barnäktenskap, självmord, Förintelsen. Bara titlarna på de två ungdomsböcker hon skrev efter den där resan till Kongo ger mig en klump i halsen – Min systers dotter har många pappor och I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig.
– Jag brukar säga att man inte ska läsa alla mina böcker i rad, räknar man upp vad de handlar om blir det ju helt – deprimerande, säger hon.
Det är nog just förmågan att skriva spännande – ibland till och med rolig – litteratur för unga om viktiga frågor som är Christina Wahldéns styrka.
– Min bild är att vuxna tycker det här är jobbiga ämnen, men att unga människor gillar stora, svåra frågor. De reflekterar gärna över hur de själva hade gjort, om det varit deras kompis. Det blir ofta jättebra diskussioner och samtal, säger Christina Wahldén som ofta besöker skolor för att träffa sina läsare.
– Sist jag räknade så träffar jag i snitt 3 000 elever på ett år.
Snart kommer Tack för allt, den andra boken om Hawa, hjältinnan i Falafelflickorna (2018). Hawa är tolv år, bär slöja, drömmer om att bli polis och startar en detektivbyrå som räddar klasskompisar undan tvångsgifte och hedersvåld. En balansgång mellan att varken förringa problemen eller spä på stigmatisering.
– Hawa bor i ett så kallat utsatt område – och stortrivs. Det är ju hennes hembygd. Det finns så mycket kraft och möjligheter i de områdena. Bland de som växer upp med föräldrar som kanske inte kan svenska finns ju såklart en massa mattesnillen och språkgenier. Det är en förlust för hela samhället om vi missar de barnen.
Tack för allt är skriven i samarbete med mellanstadieelever som har fått läsa manus i förväg.
– Det som gjorde mig sorgsen var när jag frågade om det var för läskigt med en skottlossning i en bok för nio- till tolvåringar så svarade de ”nej, det är sånt som händer här där vi bor”. Och det händer ju på allmänna platser här i Uppsala också, säger hon med en blick ut genom fönstret.
Hon berättar om ett möte på biblioteket i Stockholmsförorten Rinkeby.
– Efter att vi hade pratat om min bok kom en flicka fram och sa att hon ville bli brandman.
– Sår jag ett frö i en unge så är det otroligt mycket värt. Jag vill ingjuta lite drömmar. Säga ”du kan bli den du vill”.
Publicerad i nummer 1, 2019
