Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Författarmöte

Fanny Ambjörnsson

– om syskonkärlek, och sorg

FANNY AMBJÖRNSSON är en forskare känd för att skriva om genus och klass utifrån ämnen vi möter i vår vardag – som städning. Nu är hon aktuell med Om Nadja, en djupt personlig betraktelse av sin nyligen avlidna syster, och hur hennes livslånga och svåra funktionsnedsättning påverkade människorna runt omkring henne.

FANNY AMBJÖRNSSON
Född: 1973.
Gör: Professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet.

Böcker av Fanny Ambjörnsson som nämns i reportaget:

• Om Nadja (2021)
• Tid att städa (2018)
• Rosa – den farliga färgen (2011)
• I en klass för sig (2004)

Fannys syster Siri Ambjörnsson har också reflekterat kring Nadjas liv i radiodokumentären Syster min.

Fanny Ambjörnsson är något så ovanligt som en professor som skriver vardagsnära och tillgängliga böcker om ämnen som de flesta av oss kan relatera till. Det kan handla om våra känslor kring färgen rosa, om städning eller om unga gymnasietjejers villkor utifrån klass och föreställningar om sexualitet.

– Jag fastnar alltid för frågor som handlar om ojämlikhet och vad som uppfattas som normalt, säger hon själv.

Den nya boken Om Nadja som kommer ut i dagarna skiljer sig från de tidigare. Den är inte akademisk till formen utan handlar om den nyligen avlidna lillasystern, sedan födseln svårt funktionsnedsatt.

– Jag ville skriva om någon som befinner sig så långt från normaliteten som min syster. En sorts liv som sällan omskrivs i böcker.

I boken varvas skildringar av Fannys och familjens erfarenheter av livet vid Nadja med utdrag ur den dagbok som kontinuerligt nedtecknades av hennes assistenter.

Nadja tycks ha spelat en viktig roll i familjen, trots att hon inte kom att bo på heltid med syskonen och föräldrarna så länge. När Nadja och hennes tvillingsyster Liv föddes 1986 var praxis att funktionsnedsatta barn tidigt placerades på boende, i stället för att som nu bo kvar hemma med assistans.

– Därför påverkade hon familjen mycket mindre än vad som skulle ha varit fallet i dag. Men en person med så stora vårdbehov ställer hela familjens organisering på ända. Det har en inverkan på hela idén om vad det innebär att växa, bli vuxen, vara familj och vad omsorg betyder.

Om Nadja är också en betraktelse av sorg. Får man sörja ett barn eller syskon som inte blev som man hade tänkt eller hoppats? Fanny Ambjörnsson skriver: Av sorgen minns jag inte mycket. De gånger den anas – desperationen i mammas blick eller i pappas tunga steg – blir vi nästan arga, min två år yngre syster Siri och jag. Det är inget fel på Nadja, eller? Hon är väl precis lika bra som vilket annat barn som helst, bara lite annorlunda. När sorgen inte får ta plats hemma skidar föräldrarna ut på sjön i närheten för att gråta tillsammans.

– Det hade kanske gått att sörja mer med oss om vi hade varit mottagliga för det. Men vi ville verkligen inte ha det där och jag tänker att det är en helt rimlig reaktion för ett barn. Hur kan man sörja någon som finns?

I början var det inte heller någon som visste hur Nadjas liv skulle bli.

– Det förstod vi succesivt och därför var det svårt att börja sörja vid en viss tidpunkt.

Fanny Ambjörnsson är tydlig med att boken inte bär på någon direkt sakpolitisk poäng. Samtidigt är den djupt politisk, eftersom den bottnar i en ambition att synliggöra omsorgsarbete, både det avlönade och oavlönade. Dessutom ställer Nadjas särskilda livsvillkor frågor om vad som är riktigt och viktigt i livet.

– Egentligen borde vi väl tävla om vilket samhälle som bäst förmår ta hand om de sköraste och mest behövande. Så är inte fallet i dag. Assistenternas villkor och möjligheten till assistans verkar ständigt vara möjliga att försämra.

Fanny Ambjörnsson har lyfts fram för att hon gör komplicerade akademiska teser intressanta för en bredare läsarkrets. Böckerna om städning och om färgen rosa beskriver hon som att de delvis handlar om samma fråga – vår laddade och komplicerade relation till det som uppfattas som feminint.

– I boken Rosa kunde alla intervjuade enas om att färgen inte var något viktigt. Ändå får den helt uppenbart så tydliga konsekvenser.

Om färgen rosa signalerar kvinnlighet i termer av utsmyckning, yta, utseende kan städningen beskrivas som den andra sidan av det feminina: ett lågt värderat omsorgsarbete som kvinnor alltid har sysslat med.

Nästa skrivprojekt är inte påbörjat än men hon tror att det kommer att handla om stad och landsbygd.

– Moderniteten har alltid formulerats som att det riktiga livet levs i staden, men vad räknas som ett riktigt och viktigt liv? Det är vad nästan alla mina böcker kretsar kring.

Publicerad i nummer 3, 2021