Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Författarmöte

Jens Liljestrand

– i huvudet på Vilhelm Moberg

Hur sammanfattar man ett helt författarliv i en enda bok? Bland annat genom att inte ta med så mycket av det författaren själv har skrivit. – Man måste våga skriva med egna ord. Jag är inte bara redaktör och väljer ut lämpliga citat som jag sedan flätar ihop, utan jag har min berättelse, säger JENS LILJESTRAND som skrivit biografin Mannen i skogen om Vilhelm Moberg.

JENS LILJESTRAND
Ålder: 44 år.
Gör: Biträdande kulturchef på tidningen Expressen.
Tidigare böcker: Bland annat Adonis och novellsamlingen Paris-Dakar.
Tips på tre bra biografier: Henrik Berggrens Underbara dagar framför oss, en biografi över Olof Palme. Jens Andersens Denna dagen ett liv, en biografi över Astrid Lindgren, och Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarliv av Johan Svedjedal.

Säg Vilhelm Moberg och de allra flesta kan säga något om honom. Kanske tänker man på Rid i natt eller eposet Utvandrarna. Eller så får man upp en bild av en stridbar man från Småland som skrev om bönder och de på samhällets botten. Och visst var det någon konflikt med Olof Palme också?

Men trots att han både var och är ett välkänt namn har det inte skrivits någon heltäckande biografi om Vilhelm Moberg. Inte förrän förra året.

– Det finns många stora namn som fortfarande inte är omskrivna. Det är kanske något som tar emot lite för oss, det känns kanske för pompöst. Den första stora biografin om Astrid Lindgren skrevs till exempel av en dansk.

Orden är Jens Liljestrands och vi pratar om hans bok Mannen i skogen. En mer än 700 sidor tjock berättelse om människan och författaren Vilhelm Moberg, men också om ett Sverige som var då, som förändrades och som nu inte längre finns.

– Jag har försökt skriva mer ur den anglosaxiska traditionen där man skriver om ”life and time”, alltså inte bara om personen i fråga, utan också om tiden man levde i.

Intresset för Vilhelm Moberg har funnits hos honom under lång tid. Det började när han var utbytesstudent och läste en kurs om migration och migrationslitteratur. Då visade det sig att böckerna om utvandrarna skrevs i Kalifornien. Inte långt därifrån Jens Liljestrand befann sig.

Sedan blev det en doktorsavhandling som utgick från Utvandrarna och för några år sedan frågade Mobergs eget förlag – Bonniers – om han inte ville skriva en bok. Trots denna långa djupdykning i författarens liv upptäckte han nya saker under tiden.

– För mig var det något av en överraskning att han var så stor som dramatiker. Hans verk Domaren sägs vara den mest spelade pjäsen i landet under 1950-talet och filmen man gjorde efter manuset var det årets svenska bidrag till Cannes.

Men det finns också saker som fortfarande är oskrivna. Som den där relationen med en känd svensk skådespelare.

– Jag har hört inifrån arkivvärlden att det finns en brevsamling mellan honom och en känd svensk kvinnlig skådespelare. Jag har varit i kontakt med anhöriga och enträget bett att få se dem, men inte fått det. Enligt bestämmelser blir de offentliga 2025, så det blir något för framtida forskare att titta på.

Vad måste finnas med i en bra biografi?

– Jag tycker den ska ge läsaren en bild av hur det skulle vara att träffas och umgås med den personen en kväll. Man ska se personen framför sig. Därför var det viktigt för mig att börja med den fysiska mannen Vilhelm Moberg, att skriva att han var en meter och 83 centimeter lång.

I processen med att lyfta fram personen Vilhelm Moberg och hans tid ägnade Jens Liljestrand paradoxalt nog ungefär ett år åt att korta och ta bort citat från författaren själv ur boken. Han menar att det är ett problem många författarbiografier har. Man citerar och låter författaren själv säga så mycket att man därmed tappar den egna berättelsen.

– Skriver du en författarbiografi skriver du om en person som är bättre författare än du, annars hade han eller hon skrivit om dig. Och då är det så lätt att man börjar citera brev och annat för att få fram personens stil. Men läsningen störs av de här långa citaten och man tappar ögonkontakten med läsaren.

I dag ändrar man när man ska göra filmer om personers liv, för att det ska bli mer begripligt. Vad tänker du om det?

– Man måste så klart skilja på dokumentära verk och på fiktionaliserade. Det är helt olika saker. Men man måste vara varsam när man skriver om en annan tid än den som är vår. Vilhelm Moberg var till exempel pacifist före Ådalen, vilket var en odemokratisk tid, så det betydde något helt annat än det betyder i dag. När andra världskriget kom ändrade han sig. För att förstå vissa ställningstaganden måste man gräva ner sig i den tiden och se hur frågor diskuterades. Vad hade människor för syn på saker? Vad tyckte de som var mer progressiva?

Jens Liljestrand har lämnat Vilhelm Moberg – i alla fall tillfälligt – men inte det biografiska skrivandet.

– Jag har kontrakt på en ny biografi, det handlar om en svensk kvinna. Just nu får jag inte säga mer, men det känns väldigt kul.

Publicerad i nummer 3, 2019