Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Författarmöte

Majgull Axelsson

– ”folkhemsprinsessan” om dem som inte fick vara med

MAJGULL AXELSSON är en av Sveriges mest prisbelönta författare. Intresset för utsatta grupper genomsyrar hennes böcker och den nya romanen från i höstas utgör inte ett undantag. I intervjun med Fönstret berättar hon om hur hennes böcker kommer till genom en ständigt pågående dialog med hennes en gång ABF-engagerade far. Även efter hans död.

MAJGULL AXELSSON

Ålder: 74 år.

Familj: Man, liten hund och två vuxna söner. Ett barnbarn och ett till på väg.

Utmärkelser: Har vunnit en mängd priser, varav Augustpriset (1997), Ivar Lo-priset (2015) och Viktor Rydberg-priset (2016) tillhör de mest prestigefyllda.

Aktuell: Med romanen Inställd resa till Sabarmati.

– Mina böcker är ett enda långt samtal med min döda pappa om de som inte fick vara med i folkhemmet.

Det säger Majgull Axelsson, sedan två och ett halvt decennium en av Sveriges mest omtyckta författare. Pappan var stark anhängare av det rationella samhället och folkhemsidén.

– Den ansluter jag mig till helt och hållet, men jag tror inte på rationaliteten. Många i hans generation bortsåg från alla dem som inte fick vara med.

Som kunskapstörstande arbetare var pappan starkt engagerad i ABF och ägnade stora delar av sitt liv åt olika bildningsprojekt. Själv betecknar sig Majgull som en ”folkhemsprinsessa”, ett exempel på den klassmässiga rörlighet som möjliggjordes i Sverige under den andra hälften av 1900-talet. Hon var först i släkten med att läsa vidare och jobbade som journalist innan hon som romandebuterade som 47-åring.

Både hennes skönlitterära verk och de tidiga journalistiska reportageböckerna berör ofta marginaliserade grupper eller utifrån sett ”misslyckade” individer. I den Augustprisbelönade romanen Aprilhäxan (1997) står folkhemmets syn på personer med funktionsvariation i fokus. I efterföljande Slumpvandring (2000) inriktade hon sig på den sociala förskjutningen av kvinnor och Kalla mig inte Miriam från 2014 handlar om behandlingen av de romer som efter andra världskriget kom till Sverige.

Inställd resa till Sabarmati kom i höstas och berör rasismens olika skepnader. I fokus står Fatima som adopterats till Sverige av en försupen präst och hans cancersjuka fru, för att sedan överges och tas om hand av den orädda läraren Lykke. Under namnet Meera försvinner hon spårlöst som 18-åring.

Majgull Axelsson säger att den latenta rasismen och nazismen är något hon har sett ett helt liv och länge velat skriva om.

– Ibland blir jag förvånad över bristen på insikt och kunskap i Sverige om vad nazismen var och hur den har påverkat oss. Jag hade aldrig kunnat drömma om att ett parti med nazistiska rötter och värderingar skulle sitta i Sveriges riksdag.

Den nya romanen berör inte bara uttalad nazism utan också den mer subtila och ofta omedvetna rasism som tar skepnad i fördomar, nedåtlåtande attityder och kommentarer.

– Det var svårt att gå in i rasisternas huvuden och skildra hur de tänker och känner, säger Majgull Axelsson och berättar att hon alltid pratar mycket med människor under researchprocessen för en bok för att förstå ämnet på djupet.

Men kan då personer som inte själva upplevt rasism sätta sig in i vad det innebär att vara drabbad? Majgull Axelsson hävdar bestämt vår förmåga att föreställa oss andra människors liv.

– Om vi saknade den vore ju världen ännu värre.

I den nya romanen är Lykke och hennes väninna Rosmarie också centrala karaktärer. Båda är kvinnor i övre medelåldern, något som inte är ovanligt i Majgull Axelssons romaner. Hon menar att äldre kvinnor har en alldeles för undanträngd roll i litteraturen.

– De bär kulturlivet i Sverige, ändå handlar väldigt lite om deras erfarenhet. Där har jag tänkt att jag kan göra skillnad, säger Majgull Axelsson som konstaterar att alla hennes böcker med lätthet klarar Bechdeltestet.

Det togs fram för att bedöma framställningen av kvinnor på vita duken. För att klara Bechdeltestet ska en film innehålla två namngivna kvinnliga karaktärer som talar med varandra om något annat än män.

Majgull Axelsson tror att det är lättare för kvinnor att förstå hennes böcker eftersom de är så inriktade på kvinnliga erfarenheter.

– Men det händer att också män kan relatera till dem. Min make håller koll på vilka som betygsätter mina böcker på Storytel och häromdagen kom han och sa ”titta, en man!”.

Innan vi slutar undrar jag hur det gick för den kunskapstörstande pappan. Majgull Axelsson berättar att Helge Andersson efter en tidig pensionering från lokföraryrket gick två år på Brunnsvik folkhögskola och sedan började på Stockholms universitet.

– Men kort därefter fick han alzheimer och kunde inte fortsätta. Det var en tragedi för honom, han som så länge hade längtat efter att studera.

Majgull Axelssons pappa dog 1994, samma år som hennes första roman gavs ut.

Publicerad i nummer 1, 2021