Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Författarmöte

Mats Jonsson

– skriver för att tvätta bort skammen

Hans farfar dolde in i döden att han en gång varit skogssame och haft renar. Med nya boken När vi var samer vill MATS JONSSON försöka förstå sin nyupptäckta bakgrund, och tvätta bort den skam som fick farfadern att dölja vem han verkligen var. Arbetet gav honom både en ny identitet och – en betydligt äldre läsekrets än han är van vid. Boken nominerades nyligen till prestigefyllda Augustpriset.

MATS JONSSON
Ålder: 48 år.
Familj: Fru, 15-årig dotter och katt.
Bakgrund: Journalist och serietecknare som bokdebuterade 1998 med Unga norrlänningar.

Spanna. Farfars förbjudna svepask. Det är utgångspunkten för Mats Jonssons sjunde serieroman När vi var samer som kom ut tidigare i höst. I spanna hade farfar låst in alla bevis för sin hemlighet – att han hade varit skogssame och haft renar. Det avslöjades först när den öppnades efter hans död.

– Jag känner förstås en sorg inför att han dolde sitt samiska ursprung. Så mycket han bar på som han inte pratade om eller ens erkände för sig själv, säger Mats Jonsson som inte tror att hans farfar hade varit så glad över temat för den nya boken.

– Men genom att förstå och förklara försöker jag tvätta bort skammen.

Innanför de vackra pärmarna varvas faktakunskap om samernas historia med eftersökningar i Mats Jonssons egen släkt och hans självbiografiska berättelse. Uppväxtens Bollstabruk utanför Kramfors är en bygd som vilar på skogsbruket. En näring som också var en huvudanledning till den historiska fördrivningen av skogssamerna.

– Den här ironin var något jag blev varse när jag började lära mig mer. Mina förfäders mark har stulits, man har bedrivit rovdrift på den. Skogsindustrin kom till på ett hemskt sätt, men nu är vi beroende av den.

För att göra sin egen berättelse förståelig upplevde Mats Jonsson ett behov av att skriva fram den ”stora” ramen för samernas situation. Hans egen kunskap – inte minst om skogssamer – var högst begränsad.

– Därför kunde jag inte förutsätta att mina läsare visste mer.

I dag betecknar sig Mats som assimilerad same. Grundkänslan till allt han lärt sig om skogssamerna och sin egen historia är positiv, men det skapar också en inre oro.

– Det man inte vet tar man inte skada av. Allt är mer komplicerat nu, men min värld har vuxit. Jag har fått ett nytt sammanhang.

Samtidigt understryker Mats att det viktiga inte är hans identitet utan vad han kan göra för att höja kunskapen om skogssamerna och den politik som förtryckte dem. En folkbildande roll är inget han räds.

– På senare tid har jag gett upp inför att jag innerst inne är en gammal folkskoletyp, säger han och skrattar.

Reaktionerna på boken ser han dock på med viss frustration. Under hösten har Mats Jonsson hamnat i centrum för en debatt om avskyn mot att bo i Stockholm efter en DN-artikel där familjens beslut att flytta tillbaka norrut omnämndes.

– Jag gör en bok om det kulturella folkmordet på skogssamerna, resultatet blir en debatt om hur jobbigt det är att bo i Stockholm, säger Mats och understryker att han visst trivs i Stockholm men föredrar att ha sin vardag i en by i Ådalen.

Naturen och grannarna där får honom på bättre humör. Färre men fler olika sorters människor ger en bättre bild av hur samhället faktiskt ser ut, även om den nya bostadsorten också innebär möten med åsikter och strömningar som inte hade tolererats i Midsommarkransen. Dessutom finns större möjligheter att göra skillnad.

– Vi är ett gäng grannar som håller på att grunda ett industrimuseum. Lyckas vi påverkar det orten och hela kommunen på ett positivt sätt. I Stockholm försvinner allt i bruset.

Mats Jonssons ambitiösa livsprojekt är att dokumentera hela sitt liv genom serieromaner. I början var berättelserna kronologiska, medan de två senaste – Nya Norrland och När vi var samer – är mer tematiska. I dem vävs olika tidsperioder av hans liv in.

– Jag hade skildrat hela mitt liv fram till 2013–14, men sedan blev tillvaron för odramatisk och i och med att min dotter blev större ville jag av etiska skäl inte skriva så mycket om henne. Jag var tvungen att bestämma mig för hur jag skulle gå vidare.

Mats Jonsson inspirerades av serietecknaren Art Spiegelman som i sitt prisade album Maus varvar nutid med faderns berättelse om Auschwitz.

– Jag tyckte det var effektfullt och snodde arbetssättet. Rytmen är något jag har jobbat mycket med i den nya boken: nutid, dåtid, fakta.

Under biblioteksturnén för Nya Norrland insåg Mats att hans läsekrets har gått från ”osäkra 20-åringar” till en gråhårig kärnpublik.

– Många tanter och gubbar sa att de inte hade läst serier sen 50-talet, men att de blev nyfikna på mitt ämne. Det är jätteroligt att få folk att återupptäckta seriemediet efter 60 år!

Publicerad i nummer 4, 2021