Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Författarmöte

Melody Farshin

– skriver det hon själv hade velat läsa

MELODY FARSHIN slutade läsa böcker när hon som ung inte hittade litteratur där hon kände igen sig själv. För fyra år sedan debuterade hon med Mizeria, just en sådan ungdomsbok hennes tonårsjag hade behövt. Förra året kom fortsättningen Lowkey, och nyligen 100k, den sista delen av trilogin.

MELODY FARSHIN
Ålder: 33 år.
Bor: I Stockholmsförorten Husby.
Gör: Ståuppkomiker och författare.
Aktuell med: 100k (Bonnier Carlsen, 2022) som är sista delen i en trilogi där också Mizeria (2018) och Lowkey (2021) ingår.
Favoritplats i Husby: Fontänen vid gamla Tempo.

När Mizeria släpptes för fyra år sedan trodde Melody Farshin att ”några vänner som kände sig tvingade” skulle läsa. Men boken slog igenom stort och Melody nominerades till Slangbellan för bästa ungdomsboksdebutant.

– Jag skrev ett öppet slut lite med flit för att höra om berättelsen nådde ut och om läsarna ens önskade en fortsättning. Så fort jag märkte att den uppskattades hade jag en storyline för en trilogi.

Nyligen kom sista delen: 100k. Böckernas berättelse kretsar kring tvillingarna Aicha och Ali och personer i deras omgivning. Genom rappa dialoger, inre monologer och med en otrolig känsla för detaljer skildrar Melody Farshin en vardag där snappoäng, jakt på falska märkeskläder och relationstrubbel varvas med tankar om identitet och tillhörighet samt sorg och oro över förlorade bröder.

– Det är framför allt ett förevigande av hur miljonprogrammet ser ut i dag. Jag vill visa faktiska personligheter till karaktärer som annars stereotypiseras, säger Melody när vi hörs på telefon.

Hon menar att persongalleriet är ”klassiskt” för områden som Husby där hon själv är uppväxt och bor kvar: Den äldre farbrorn i kiosken, konspirationsteoretikern, storasystergestalten som ser efter allt och alla, den trötta pappan och den bossiga mamman.

Att hon ”inte har läst litteraturvetenskap” ser Melody som en styrka – hon är inte fast i ett visst format. Böckerna är skrivna på talspråk och i korta kapitel.

– Jag tänker att det ska vara så begripligt och inkluderande som möjligt för att väcka läsförmågan och läslusten. Många av de som läser är miljonprogramsbarn och har något slags koppling till mellanförskapet, alltså att stå mellan olika kulturer. För oss blir redan språket ett igenkännande. Meddelanden som ”det här är den första boken jag har läst ut” är den största komplimang man kan få.

Men hon ser ett värde i att böckerna också hittar till andra läsare.

– De kan skapa en djupare förståelse. ”Förortsgrabben” blir till exempel mer än idén om en problematisk medborgare.

Som liten läste Melody Farshin till en början mycket, men allt var så långt ifrån hennes verklighet att det kändes som sci-fi. När hon bad bibliotekarien om böcker där hon själv fanns med fick hon allmänna faktaböcker om sin härkomst, Inte utan min dotter – ”den om något fick ju mig att hata mig själv ännu mer” – och böcker om flickor med tillgång till lantställen och mormor.

– Jag har aldrig varit på ett sånt ställe. Min mormor fick inte beviljat visum innan hon gick bort. Jag kan inte relatera – det är fortfarande sci-fi! Så jag valde bort läsningen. I dag har jag svårt att ens läsa en tidning, säger Melody som dock lyssnar på ljudböcker.

Vad hade då de egna böckerna kunnat betyda för hennes tonårsjag?

– Att vår existens bekräftas i litteraturen och att vi representeras kompromisslöst utan att det handlar om hedersmord eller andra nedlåtande berättelser. Det bygger självförtroende att kunna se sig själv gestaltas i karaktärer man gillar. Jag har upplevt en brist på representation och berättelser inifrån orten. När alla referenser till en själv är negativa kommer populärkulturen att väcka självhat.

Skrivandet och orden har dock alltid stått Melody Farshin nära. I skolan berömde svenskläraren hennes författande förmåga och redan innan romandebuten hade hon gjort sig ett namn som ståuppkomiker och krönikör.

– Bakom ståupp finns otroligt mycket text som åskådarna inte ser. Man lär sig sålla bort och göra sig begriplig med så få ord som möjligt och förstå vad som håller fokus och inte.

I romanformatet upplever hon att hon kan skapa en större värld, fördjupa sig i karaktärerna och inte bara gå in i humor utan också sorg.

– Det hinner du inte när du kör 15 minuter på en ståuppklubb.

För många ungdomar har hon blivit en förebild.

– Först fick jag stöd som syster och granne, men sen kom den mer genuina responsen: ”Får man skriva böcker så här?” ”Jag visste inte att vi fick ta den här platsen!”

I dag är Melody Farshin 33 år. Miljonprogrammet har blivit hela hennes identitet.

– Jag är infödd svensk, men som barn till föräldrar som har invandrat får jag alltid min svenskhet ifrågasatt. Samtidigt är jag inte 100 procent persisk som mina föräldrar. Och genom familj, barndomsvänner, vänner och grannar är jag berikad av ännu fler kulturer och etniciteter. För mig är verkligen Husby min flagga – Husby är det som definierar mig mest.

Publicerad i nummer 2, 2022