Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Författarmöte

Ulla Britta Ramklint

– med öga för det osannolika

ULLA BRITTA RAMKLINT fyllde 90 i vintras och ger ut sin femtonde bok i höst. Semestertips för nostalgiker – en samling resereportage för dig som vill vandra i fotspåren av en som upptäckte Spanien redan i slutet av 1940-talet.

ULLA BRITTA RAMKLINT
Ålder: 90 år.
Bor: Radhus i Linköping.
Gör: Färdigställer sin femtonde bok.
Böcker i urval: Självbiografiska Minnet av D (Ellerströms, 2016), Hon kom att kallas den heliga (Ellerströms 2015) om den heliga Birgitta, Garbo och enucken (med Thomas Bendix, Ellerströms 1995) samt debutboken Europa magica (Ellerströms, 1992).

Jag reste till Madrid och Barcelona 1948, med tåg. Jag fick ransoneringskuponger vid gränsen, berättar Ulla Britta Ramklint.

Hennes biografier över bland andra den heliga Birgitta och familjen Medici har aldrig sålt i några jätteupplagor. Desto fler har läst de hundratals reportage som hon skrivit för tidningarna Res och Populär historia. Ulla Britta Ramklint får ofta beröm för sitt sätt att blanda stora sammanhang med små, gärna osannolika och intima detaljer om platser och människor. Själv snubblar jag av en slump över hennes bok Fem kvinnor som förändrade världen bland nyheterna på ljusbokstjänsten Storytel. Den skrev hon på uppdrag av en redaktör på tidskriften Populär historia.

– Fast jag gillade aldrig den titeln, det känns så förutsägbart. Kvinnor som skriver om att kvinnor är bra, hur tradigt är inte det?

Själv slukar jag de osannolika detaljerna om bland annat modeskaparen Coco Chanel och författaren Agnes von Krusenstjernas liv. Och när jag upptäcker att Ulla Britta Ramklint skrivit ytterligare tretton böcker blir jag så nyfiken att jag tar tåget till Linköping. På väggarna i hennes lilla radhus hänger tavlor och fotografier med olika sorters anknytning till hennes liv – som porträttet i olja som illustratören till flera av hennes böcker överraskade med för några år sedan.

Varför blev du författare?
Ullar Britta Ramklint, som har varnat att hon kan komma att prata ihjäl mig, är för ovanlighets skull tyst en liten stund. Sedan börjar hon berätta om uppväxten i ett ensligt beläget torp som på 1930-talet låg ”mitt i skogen” i Haninge söder om Stockholm. Och om trädgården som var så vacker att det hände att besökare liknade den vid himmelriket på jorden.

– All den trygghet och alla de faror som fanns där tror jag gjorde att jag ville berätta. En pojke jag kände blev tillsagd att gå ut i skogen och plocka upp bitarna av sin morfar, som hade sprängt en dynamitgubbe i munnen på sig själv. ”Din morfar ska inte ligga där och skräpa”, sa dom till honom.

Säkert har även den förmågan, att lägga just den typen av osannolika detaljer på minnet, också bidragit till att göra Ulla Britta Ramklint till en skrivande person. Hennes pappa, vars fotografi finns på flera platser i radhuset, har också betytt mycket.

– Han gav mig min första bok julen 1932, när jag var 4 år. Då hade jag redan kunnat läsa i ett år.

Det var Nalle Puh var det, då nyligen översatt till svenska.

– Han sa aldrig något, men pappa ville hemskt gärna att jag skulle bli författare. Så han försåg mig med böcker – Gustaf Fröding och Erik Axel Karlfeldt, redan när jag var en liten flicka.

Sedan var det mamma, som arbetade hos herrskap i trakten och sålde vinbär från den där trädgården – och som så snart andra världskriget var slut uppmuntrade dottern att börja resa.

– Hon träffade någon som skulle till Svarta havet och hon tyckte att jag kunde följa med.

Om sin mammas uppmaning har Ulla Britta gjort en kortfilm inspelad i Bulgarien, i en ”konstig” badort vid Svarta havet som är ”pampig men trasig”. Men som Ulla Britta Ramklint som erfaren reseskildrare på ständig jakt efter detaljer beskriver på ett sätt som gör mig sugen på att omedelbart resa till vad jag inser måste vara en både bedagad och gudsförgäten håla, sätta mig på samma uteservering och se världen med hennes nyfikna ögon.

Publicerad i nummer 3, 2018