Fönstret

Fem trender

– som du är en del av just nu

Politisk debatt handlar oftast om vad man ska göra under mandatperioden. Men det finns samhällsförändringar som löper över flera hundra år. STIG-BJÖRN LJUNGGREN saknar politiker som med passion och glädje lotsar oss in i den nya tid som väntar – vare sig vi vill det eller inte.

Ett välkänt citat av Bill Gates går ut på att vi tenderar att överskatta teknologiska förändringar på kort sikt, men underskattar dem i ett längre perspektiv.

Tar vi fasta på detta – och på historieforskare som Fernand Braudel vilka talar om de långsiktiga historiska omvälvningarna som ”longue durée” – så kan vi lämna mandatperioder, verksamhetsår och decennieöverblickar åt sidan. Och i stället fråga oss, vad är egentligen de stora förändringarna, säg, de senaste två hundra åren?

Det första vi kan konstatera är att nu lever de första generationerna som inte planerar för hur de ska undvika svält och snabb död på grund av sjukdom. Detta har ändrat vårt fokus från ”hur ska vi överleva” till ”hur kan vi leva”. Vi kan fortfarande hitta människor i vår del av världen som minns hur det är att gå utan mat. Eller hur anförvanter rycks bort i unga år på grund av lungsot, epidemier och olyckor. Ett vittnesmål om detta är förstås medellivslängden. Ett annat att livet i dag handlar om att odla upplevelser och självvalda livserfarenheter.

Vid sidan om denna förändring kan vi i vårt land också konstatera att de senaste två hundra åren – i jämförelse med seklerna innan – har inneburit fred. Sverige är inte längre ett land som stampar fram generation efter generation ur myllan för att sända dem till fronten.

En tredje magistral förändring är urbaniseringen. Vi har inom loppet av ett hundratal år gått från landsbygd till stad. Inte minst de senaste tiotalen år har detta ökat. Till stor del på grund av strukturomvandlingen i näringslivet från tillverkningsindustri till tjänste- och servicesektor.

Många har beskrivit denna utveckling som ”globalisering”, vilket förstås är riktigt på sitt sätt, eftersom urbaniseringen är något som sker över hela världen. Och som skapar stadsmiljöer som växer ihop mer med varandra än med periferin i sina egna länder.

Delar av Sverige evakueras nu, städerna växer så det knakar och en ny livsstil växer fram, i hög grad genererad av digitaliseringen. Med internet och smarta mobiler kom en ökad våg av längtan in till centrum, precis tvärtemot vad många föreställde sig som snarare såg en återfödelse av lantlivet.

En fjärde förändring går hand i hand med detta, nämligen migrationen. Sveriges befolkning växer nu språngartat av att misslyckade länder inte längre kan behålla sitt folk när de inte erbjuder en framtid. Vi kan nog inte överblicka de konsekvenser detta kommer att medföra. Och bör nog föreställa oss att detta kommer att leda till lika stora samhällsförändringar som när dryga miljonen svenskar rymde till Amerika under 1800-talet.

Slutligen. Den kanske största förändringen de senaste seklerna är ett ”dubbelsidigt språng” i utvecklingen. Ett språng som först består av en teknologisk förändring – ångkraft, elektricitet, fossilbränslet, masskommunikationerna, digitaliseringen, utbildningssystemet, välfärdsstaten. Som sen trycker fram ett nytt språng – i form av en massiv värderingsförskjutning. Värderingar som tidigare var totalt dominerande förpassas till åskådarplats: religionens grepp över människorna, det kollektiva blir individuellt, jaget går före nationen, familjen går från kärnfamilj till stjärnfamilj.

Finns det då någon gemensam nämnare för alla dessa episka förändringar? Knappast. Jo, en – att de sker vare sig vi ser dem eller inte. Och att många av dem som ser dem räds dem, i stället för att välkomna dem.

Det sistnämnda gäller även våra politiker. De undviker i princip att peka ut den positiva riktningen i den stora förändringen. De pekar på detaljer, i stället för att in förhålla sig till helheten.

Vi har således nya epoker, men inga nya profeter. Ingen som har lyckats skapa entusiasm över att samhället förändras. Eller som trovärdigt och övertygande kan lotsa oss in i den nya ordningen.

Och det är i brist på profeter som vi ger plats åt dysterkvistarna attstyra den politiska debat-tens riktning.