Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Förr

Valrörelsen

– så har den förändrats på 100 år

Det är valrörelsen – inte själva valdagen – som borde ses som demokratins högtidsstund. Det tycker Fönstrets Stig-Björn Ljunggren som här förklarar hur valrörelsen innehåller det demokratiska samhällssystemets alla viktigaste principer i koncentrat – i år precis som när Sverige blev en demokrati för 100 år sedan.

Svensk Demokrati
När: 1918.
Varför: Det var då Sveriges riksdag beslutade att alla medborgare, kvinnor som män, ska få ställa upp och rösta i valet på samma villkor. 1921 hölls sedan det första demokratiska valet.


1) Kandidaterna möter väljarna

Det hade börjat med att arbetarrörelsen – i frikyrkornas fotspår – utvecklade agitationen mer systematiskt. Och när demokratin slog igenom för 100 år sedan tvingades alla partier följa med, det direkta samtalet mellan folket och deras ledare blev normaliserat. Innan dess tillsattes politikerna uppifrån, funderade inte ens över att rådgöra med sin egen befolkning. När en riksdagsledamot för Lantmannapartiet (dåvarande Moderaterna) i slutet av 1800-talet fick frågan hur hans åsikter stod i klang med den allmänna opinionen i hans valkrets blev hans svar: ”Den allmänna opinionen, det är jag!”

Den förste statsminister som talade direkt till folket lär ha varit högerledaren Arvid Lindman (statsminister 1906–11, samt 1928–30). Han kom också att bedriva intensiva valkampanjer genom att dels åka med bil, dels senare flygplan. Den typen av valturnéer är i dag obligatoriska för politiker.


2) Debatterandet
I en demokrati ska företrädarna debattera med varandra, så väljarna får tydliggjort skillnaderna mellan partierna. Men debatter i etermedier var från början ingen självklarhet. När partierna för första gången släpptes fram till mikrofonen i en valpresentation 1932 gav partiföreträdarna endast korta tal till väljarna, utan att bli avbrutna. Debatterandet var underordnat. I dag är debatten mellan partiledarna ett viktigt valrörelseinslag, ofta presenterat som vore det en idrottstävling. Den tid som partiledarna får tala själva har dramatiskt minskat, medan journalisterna tar allt mer utrymme, liksom debatterandet (”käbblandet”).


3) Väljarna talar med varandra
Trots att partierna befinner sig i kris i dag finns det inget som pekar på att intresset för politik har minskat. Tvärtom visar undersökningar ända sedan 1970-talet att allt fler ger utlopp för sina politiska åsikter. Och med sociala medier har möjligheten att diskutera ökat lavinartat. Men svenska väljare verkar ändå vara rätt tystlåtna, i en internationell jämförelse. Det finns data som tyder på att Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet är de partier vars väljare mest talar med sin omgivning om sina åsikter.


4) Symbolerna
I en demokrati kommunicerar partierna också med symboler. Det är partiknappar, flygblad och valstugor. Mest iögonfallande är alla valaffischerna. Det är dock oklart om de spelar någon som helst roll för valresultatet. Den kanske mest kända av alla propagandasymboler är Albert Engströms affisch ”Kräftor Kräva Dessa Drycker!” som användes 1922 under folkomröstningen om rusdrycksförbud. Framåt sensommaren vet vi hur årets affischer kommer att se ut.


5) Utspelen
Viktigt i valrörelser är också så kallade ”utspel”. Ett parti kan fånga upp diskussionen på sin planhalva genom att mot slutet av valrörelsen lägga ett intressant förslag som helt ändrar fokus på debatten. Ett modernt exempel är Folkpartiets ”språktest” i valrörelsen 2002 som mångdubblade partiets röster. Däremot är det en vanlig missuppfattning att döda sälar i valrörelsen 1985 gav Miljöpartiet biljett till riksdagen. Partiet förlorade snarare stöd i valrörelsen eftersom säldöden – tillsammans med Miljöpartiets framgångar under våren – tvingade de andra partierna att skaffa sig ett miljöprogram och på så sätt återerövra väljare.


Kort sagt:
Valkampanjernas dimensioner är en spegel av demokratins olika dimensioner. Visst är själva valdagen viktig. Den är studentmössan. Men det är vägen dit som är det centrala. Det är då vi ska prata med varandra, med våra representanter, och låta dem debattera. Och genom valrörelsens alla symboler blir den 100-åriga traditionen levade.

Publicerad i nummer 2, 2018