Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Gamla böcker

Onda myter

– här är de 10 bästa böckerna om antisemitism

Antisemitism är ingenting nytt. Vi kan följa dessa onda myter och sagor genom historien, och därmed såklart – litteraturhistorien! Här är de bästa klassiska verken om hatet mot judar – från Bibeln och William Shakespeare, till Maciej Zaremba och Anita Goldman.

När uppstod antisemitismen? Den stärks med kristendomens framväxt. De kristna vill skilja sig från judendomen: ”Det var judarna som dödade Kristus!” Under medeltiden färgläggs myterna om förrädaren Judas och de hycklande fariséerna. Under högmedeltiden anklagas judarna för allt ont, som pest och krig. De suger blodet ur kristna barn. Alla dessa onda sagor sprids brett, genom dikter, sånger, träsnitt och kyrkmålningar. Föregångare till vår tids myter om att judarna styr medierna och ligger bakom den stora världskonspirationen.

Kyrkan hade god användning av judehatet, och Martin Luther blåste extra kraftigt på brasan. På äldre dar sprutar han eld och etter. I skriften Judarna och deras lögner från 1543 uppmanar Luther till att bränna synagogor, riva judiska hus, och sätta judar i tvångsarbete. Hans medarbetare Melanchton skämdes och försökte dämpa Luther, men förgäves.

Antisemitismen kulminerar under nazismen, då Nazityskland mördar sex miljoner judar i Europa. Tyvärr dog antisemitismen inte ut med Hitler


JOHANNESEVANGELIET
, 100 e Kr.

I evangelium enligt Johannes är det en stor författare som håller i pennan. Evangeliet har ett fantastiskt språk, täta bilder och suggestiv mystik. Boken har påverkat västerlandets konst och kultur i två tusen år. Tyvärr också genom sina stråk av antisemitism. Här påpekas att det är ”judarna” som mördade Kristus, att judarna är ”de andra”. Luther tog starkt intryck, liksom Bach, vilket kan höras i Johannespassionen. Ett sorgligt arv.


William Shakespeare: KÖPMANNEN I VENEDIG, 1600.

Pjäsen skrevs efter att de engelska judarna fördrivits från landet. Shakespeare visar sympati för de utsatta, men frossar också i judiska stereotyper. Shylock är bankir i Venedig, han lånar ut pengar och drar på sig förakt. Han råkar i konflikt både med låntagare och sin älskade dotter Jessica. Ungdomarna i pjäsen vill knäcka hans stolthet. Klassisk är Shylocks monolog, som vädjar om människovärde, även för judarna: ”Om ni sticker oss, blöder vi inte ...?”


Isaak Babel: RYTTARARMÉN, 1924.

Babel var korrespondent för en av Röda arméns tidningar. Han följde soldaterna i inbördeskriget och det efterföljande kriget mot Polen. Han visade att varken de polska adelsmännen eller de ryska bolsjevikerna tvekade inför att rida igenom små byar och plåga ukrainska judar för nöjes skull. En liten pogrom på vägen till slagfältet gick alltid an. Babel fick plikta för sitt mod. 1940 sköts han med nackskott, på Stalins order.


Jean-Paul Sartre: TANKAR I JUDEFRÅGAN, 1946.

Är antisemitism en åsikt bland andra? Kan en människa vara god familjefader, förträfflig medborgare, fint bildad och, å andra sidan antisemit. Sartre undrar, direkt efter kriget. Nu är Frankrike befriat. Alla vill vara motståndsmän! Men många var medlöpare. De vände bort blicken eller hjälpte nazisterna att döda judar, och antisemitismen lever, även efter kriget. I sin klassiska essä säger Sartre: antisemitismen är inte en åsikt bland andra.


Victor Klemperer: LTI: TREDJE RIKETS SPRÅK, 1947.

Victor Klemperer var litteraturprofessor i Tyskland på 1930-talet, kristen – och jude. Han överlevde med knapp nöd och gav 1947 ut sin bok om språket i Tredje riket. Försåtligt ändrade orden innebörd. begrepp som ”fanatisk” och ”blint” blev något entydigt positivt, hängivet. Klemperer skriver: ”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: De sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan, men efter ett tag verkar giftet ändå.”


Patrick Modiano: DORA BRUDER, 1997.

Alla Modianos böcker har tre kärnämnen: Minnet, glömskan och staden Paris. På ytan är hans romaner korta och enkla, men de speglar ett komplext mörker. Alla vill de ge upprättelse åt parisare som föll offer för Förintelsen, offer för nazismens illdåd och vanliga Parisbors svek, och frivilliga glömska. 1941 försvann 14-åriga Dora från skolan. Vart? Ett år senare deporterades hon till Auschwitz. Modiano söker i alla Paris arkiv för att återskapa Dora Bruders stulna liv.


Berg Eriksen, Harket, Lorenz: JUDEHATETS SVARTA BOK, 2008.

Denna tegelsten av norska forskare är standardverket om antisemitismen i Europa, från antiken till Hitler och vår egen tid. Kyrkans roll som motor i hatet är tydlig, med Luther som vanhedrande mästare. Judehatet är inget folkligt behov, utan makten har använt det när det passat, som i tsarens Ryssland. Pogrom är ett ryskt ord som betyder ödeläggelse. Ola Larsmo bidrar med ett kapitel om judarna i Sverige.


Anna Bikont: VI FRÅN JEDWABNE, 2014.

En sommardag i Polen 1941 var det upptåg i byn Jedwabne. Marknad? Nej, pogrom. Katolska bybor tvingade judiska män att dansa, våldtog kvinnor och stängde in 600 människor i en lada och tände på. Alla dog. Allt tystades ner. Varför? Under Förintelsen mördades tre miljoner polska judar. Men i Jedwabne var det inte tyskarna som gav order, utan de polska byborna själva. Anna Bikot bygger på historikern Jan T. Gross, som också inspirerat till pjäsen Vår klass.


Maciej Zaremba: HUSET MED DE TVÅ TORNEN, 2018.

1969 var polske Maciej 17 år. Far och mor var psykiatriker. Utan förvarning säger hans mamma: ”Vi måste lämna Polen, för jag är judinna.” Pappa följde inte med till Sverige. Zarembas personliga roman är en smärtsam återblick på Polens dramatiska historia, ofta i krig där hans fars adliga släkt deltar. Han skildrar sin mors judiska släkt, som han inte känt till. En gripande och lärorik bok. Vi bor fortfarande i historien.


Anita Goldman: OM STENARNA KUNDE ROPA I PALMA DE MALLORCA, 2019.

1492 fördrevs judarna från Spanien eller tvingades att konvertera. Vissa praktiserade judendomen i hemlighet i sekler, som de 15 fattiga familjerna i Palma de Mallorca. 1691 dömdes 37 till döden. I Anita Goldmans starka roman möter vi lumphandlaren Moxina som har synagoga bland sina citronträd, och signora Tarongi, som läser konstiga ord över kaksmeten. Det är hennes piga som rapporterar till inkvisitionen. De vill veta allt.

Publicerad i nummer 1, 2024

Fler av Ulrika Knutsons klassikerlistor i tidningen Fönstret: