En Studie i Dubbelmoral
AV ULRIKA KNUTSON
Väldens bästa roman om nostalgi, det är Evelyn Waughs En förlorad värld, från 1946. Den blev en omedelbar succé, och finner ständigt nya läsare.
När Waugh skrev den hade hans egen värld rasat samman: han var nyskild – och nybliven katolik. Depressionen och andra världskriget hade slagit sönder hela det engelska imperiet. Kolonierna reste sig och det började bli svårt att få tag på kokerskor på godsen och drevkarlar till rävjakten.
När vi möter kapten Charles Ryder är han 40 år, och deltar i försvaret av England under andra världskriget. Han är less på det militära. Hans kompani förläggs på ett exproprierat gods, det ståtliga Brideshead. Där, antyder kapten Ryder, har han varit förut.
Som student i Oxford blev han handlöst förälskad i lord Sebastian Flyte, barnfödd på Brideshead.
Som många i min generation kan jag inte göra mig fri från Anthony Andrews tolkning av Sebastian i BBCs tv-serie från 80-talet, där han kommer släntrande med nallebjörnen Aloysius i ena handen och ett glas champagne i den andra. Han tillhör den stenrika lilla överklass som med pappas pengar och kontakter kunde muta sig ur alla skandaler. Att köra rattfull och bada i fontäner med ökända lyxfnask var lika viktigt som att plöja Oxfords dammiga luntor.
Många läsare har spekulerat i arten av Sebastians och Charles kärlek. Är den bara platonsk? Knappast, men den listige Evelyn Waugh lämnar åt läsarens snuskiga fantasi att avgöra saken. Romanen är inte minst en studie i dubbelmoral. Att unga män i Oxford roade sig en tid med varandra kunde accepteras. Att däremot leva ut homosexuell läggning offentligt var inte bra. Charles och Sebastians gode vän, den fjollige sanningssägaren Anthony Blanche är en tragisk paria.
Resten av romanen går i en dovare färgskala. Charles förälskar sig i Sebastians syster Julia, men man begriper att det aldrig kan gå vägen. Charles vetskap om sitt syndiga leverne står i vägen. Inte bisexualiten, men väl egoismen, och likgiltigheten inför andras lidande. Det finns de som inte alls gillat andra delen av romanen, den ”katolska” delen som bågnar av ånger och skuld. Waugh borde ha hållit sig till gossarnas kärlek i Oxford, tycker livsdyrkarna. Absolut inte. Det ena ger det andra i denna sällsynt levande roman.
