Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Gamla böcker

Fiskelycka!

Havens och sjöarnas hala invånare spelar en viktigare roll i litteraturhistorien än man kan tro. ULRIKA KNUTSON presenterar här det bästa som skrivits – om listiga gäddor, valfiskars bukar och bellmanska fisketurer med erotisk vändning. Från Jesus apostlar till Kerstin Ekman och Ernest Hemingway.

Fisken står oss nära. Den har ju bidragit till vår näring så pass hyggligt att vi kunnat överleva fram till vår tids dagar. För 40 000 år sedan målade människor vackra fiskar på grottväggarna i Spanien. För 4 000 år sedan knackade hällristarna i Tanum fram lyckade fiskafängen i graniten. Litteraturen tog efter, diktarna spottar inte på fisk. På himlavalvet plaskar Fiskarnas stjärnbild i zodiaken, och det grekiska namnet på Kristus, Ichtys, betyder just fisk. I det praktiska livet var fisken viktig, som färsk, torkad eller jäst. Den jästa fisksåsen garum var romarnas stapelvara. Alla kockar hällde garum i alla maträtter, trots att den luktade fasansfullt.

Den hemlighetsfulla ålen är mest ombesjungen. Fritjof Nilsson Piraten ger oss ett rejält tjuvfiske på ål med ljuster och bloss, i Bombi Bitt och jag. Lars Gustafsson skriver en underbar dikt om ålen i brunnen, och Patrik Svenssons Ålevangeliet är allmänt läst och har blivit opera. Men ålen på vår lista är ännu mer mystisk än så.

JONAS BOK, 300-talet f Kr.
Profetens Jonas bok i Gamla Testamentet är kort, men intensiv. Den har fascinerat många andra författare och konstnärer. Storyn är enkel. Jona far på ett skepp som håller på att förlisa i storm, sjömännen blir rädda. Är det Guds vrede? Jona erbjuder sig att hoppa överbord, om det blidkar Gud. Väl i vattnet slukas han av en stor fisk. I tre dagar sitter han i fiskens buk och ber till Gud, varpå han utspys, skallig som en biljardboll – om vi ska tro Albert Målares illustration i Härkeberga kyrka.

MARKUSEVANGELIET, KAPITEL 6, 65 e Kr.
Fyra av apostlarna var fiskare till yrket. De lade ut näten i Genesarets sjö. En dag med dålig fiskelycka möter de Jesus. Han råder dem att kasta ut näten på annat håll, och vips får de två båtar fulla med fisk. Man häpnar! Den märklige mannen ber dem ge upp jobbet och bli människofiskare i stället. Men helt slutfiskat är det ändå inte. Markus berättar om när Jesus utspisar 5 000 man med – två fiskar och fem kornbröd! Lärjungarna får ändå tolv korgar mat över. Inget svinn, manar Jesus.

Izaak Walton: DEN FULLÄNDADE FISKAREN, 1653.
Walton var järnhandlare i London när han tröttnade på affärsslitet och flyttade till landet. Hans fiskebok, The compleat angler, är en klassiker, omtryckt lika ofta som Bibeln och Shakespeares samlade verk. Visst handlar det om hur man får gösen och braxen att nappa, men mer om konsten att njuta av naturen i glada vänners lag. Boken är också en maning att skydda biotoper och vörda miljön, 300 år före sin tid. Walton har inspirerat alla senare naturessäer, från Skogsliv vid Walden till Ålevangeliet.

Carl Michael Bellman: OPP AMARYLLIS, 1791.
Amaryllis möter vi i nr 33 av Fredmans sånger. Dikten kan få den suraste sjusovare att skutta upp i gryningen: ”Opp Amaryllis! Vakna min lilla. Vädret är stilla. Luften sval.” Paret packar metspön, revar och drag i sin lilla båt, för att lura gäddan och löjan. Medan de trasslar med nätet stiger sommardagen sakta omkring dem. I takt med att värmen ökar minskar intresset för fisken. I rask takt ror de mot ett litet skär för att stilla sin erotiska lust.

August Strindberg: I HAVSBANDET, 1890.
Fiskeriintendenten Axel Borg är på väg mot ytterskärgården. Det är kris, precis som nu. Strömmingen har tagit slut. Lekplatserna är skövlade. Borg är en snobb, sitter i båten klädd i bäverfärgad rock och friserade mustascher. Lotsar och rorsmän skrattar högt. Inte kan han segla heller. Ändå förstår Axel var strömmingen går, hur man tar lax med vinst och räddar fisket. Folket dyrkar honom snart som en gud. När Axel Borg tror att han ÄR Gud går det illa. Han blir galen och seglar ut i stormen, mot en säker död.

Elsa Beskow: DEN NYFIKNA LILLA ABBORREN, 1933.
Elsa Beskows skira, grönskimrande akvareller doftar av insjö och vass, sommarlov och smultron. Här är det Thomas som lyckas fånga den dumma lilla abborren Kvick i sin sump. Kvick var alltför nyfiken på de stora varelserna som tant Rödspätta och farbror Braxen berättat om. Thomas är lycklig men fisken lessen. I en rätt mardrömslik scen kommer alla fiskarna vandrande på land, på två ben, för att befria sin frände. Gäddor har ruskigt många och vassa tänder. Men allt slutar väl.

Ernest Hemingway: DEN GAMLE OCH HAVET, 1952.
Hemingway var utbränd. Inget var roligt länge, inte ens fisket. Han som alltid hade fiskat – foreller i Spanien, lax i Kanada, jättespjutfisken marlin utanför Kuba. Det måttlösa supandet hämmade allt. Men han skrev i alla fall, om fisk, och om den fattige kubanen Santiago: Den gamle och havet. Fiskaren som kämpar mot den stora fisken, havet, ensamheten, smärtan och tiden. Det är också författarens kamp: ”De tusen gånger han hade bevisat det betydde ingenting. Nu var han i färd med att bevisa det igen.” Fisken bärgade hans Nobelpris!

C. S. Lewis: SILVERTRONEN, 1953.
Silvertronen är den fjärde av Lewis älskade böcker om landet Narnia, och den roligaste. Det beror på huvudpersonen Surpöl – en myrslingerbult. Han räddar barnen Jill och Eustace undan den elaka häxan. Han är ytterst dyster, skulle få åsnan Ior att låta optimistisk. Han bär toppig hatt, bor i träsk, fiskar ständigt, gärna ål. Han har simhud mellan tårna. Av någon anledning har C. S. Lewis också gett myrslingerbultarna en sorts surt from motståndskraft, mot djävulens locktoner.

Gunnar D Hansson: OLUNN, 1989.
Olunn är makrill på fornsvenska. ”Jag vill förstå de näringsmedel som frambragt mig”, skriver Gunnar D. Han är född på Smögen, i en fiskarsläkt. Havet har både gett silver och krävt liv. Olunn är den första i en rad originella diktverk. Poeten prövar om orden bär, som på skör havsis. Ibland går han igenom. Gunnar D. Hansson är på en gång spränglärd och enkel. Och sorgset rolig: ”Min far dog i upprördhet över dålig makrill på Uddevalla lasarett: Den har varit i Stockholm och vänt, sa han. Det var något av det sista han yttrade om livet i världen.”

Kerstin Ekman: HÄNDELSER VID VATTEN, 1993.
I Svartvattnet i Jämtland skuggas livet av ett ruskigt dubbelmord. Alla har nerverna på spänn. Johan Brandbergs halvbröder firar ner sin lillebror i en brunn, precis som Josefs bröder gjorde i Bibeln. På botten av brunnen klafsar Johan i det kalla vattnet och hittar en stor, stark ål. En gång ditlagd för att beta rent i brunnen. Johan tar sig upp, med ålen inknuten i skjortan. En nästan övertydlig symbol för hans erövrade mod och manlighet. Men ålen funkar!

Publicerad i nummer 1, 2023

Fler av Ulrika Knutsons klassikerlistor i tidningen Fönstret: