Marshallplanen
– 70 år sedan största hjälpinsatsen
Maj 1945. Tyskland ligger i ruiner. Segrarmakterna debatterar – ska de än env gång straffa förlorarsidan, så som gjordes efter örsta världskriget? Resultatet blir i stället Marshallhjälpen, historiens mest kända hjälppaket. Men först sedan USAs dåvarande president HARRY S TRUMAN bestämt sig för att agera precis så som DONALD TRUMP inte hade gjort i dag.
AV MICHAEL DEE
MARSHALLPLANEN
När: Juni 1948 till 1951.
Därför att: Planen (som egentligen hette The European Recovery Plan) fick Västeuropa på fötter efter andra världskriget och även underlättade bildandet av både Nato och EU.
Inte ens president Truman fick kalla honom ”George”. Nej, general George C. Marshall insisterade i alla lägen på att bli tilltalad ”general Marshall” och han skrev in sig in i historien tack vare Marshallhjälpen. Ett hjälppaket på sammanlagt 13 miljarder dollar, ungefär 120 miljarder dollar i dagens penningvärde. Arton länder mottog pengarna under fyra år och de största mottagarna var Storbritannien, Västtyskland och Frankrike. Och det behövdes verkligen hjälp. Ekonomin i Europa låg i botten, städer och industrier i ruiner.
Intressant nog så var det dock varken ideologer eller ekonomer som förde fram idén om ett hjälppaket. Den kom från militären. Det fanns tre miljoner amerikanska soldater stationerade i Europa efter kriget och ledningen ansåg att amerikanska mammor snart skulle protestera högljutt om deras pojkar fortsatt skulle befinna sig så långt hemifrån. Militärledningen förslog därför ”soft power”. Genom att bygga upp Europa socialt och ekonomiskt skulle det inte behöva finnas så många soldater stationerade där eftersom ett välmående och stabilt Europa skulle förhindra att kommunismen från Sovjetunionen spreds västerut.
Det fanns dock initialt ett mycket starkt motstånd till att stappla Tyskland på fötter igen. Starkast i Frankrike där man ville såga av Tyskland vid knäna, precis som det gjorts efter första världskriget. Men motståndet var också starkt i den amerikanska kongressen, dominerad av Republikanerna, som suktade efter skattesänkningar och absolut inte ville ösa pengar på Europa. Den demokratiske presidenten Harry S Truman visste att förslaget skulle vara chanslöst om han la fram det, och det var också därför den aldrig kallades Trumanhjälpen. Den fick i stället namn efter utrikesministern och generalen George C. Marshall, en man Republikanerna respekterade.
Fransmännen oroades över att Tyskland på nytt skulle bli den ledande industrinationen. De ville vara självförsörjande. Vad skulle hända om Tyskland ströp stålexporten? För att få med Frankrike krävdes att Tyskland bäddades in både ekonomiskt och militärt. Det var för att säkra den sista punkten som idén till Nato föddes och i Washington kallades idén den militära Marshallplanen. Och även fröet till dagens EU – Europeiska kol- och stålgemeskapen som bildades 1951 – kan därför sägas hittas just i skisserna på Marshalls plan.
Pengarna som skickades till de europeiska länderna bestod av 80 procent bidrag, 20 procent lån. Förutom till Tyskland där 100 procent var lån. En listig tanke. För då de andra länderna krävde krigsskadestånd från Tyskland kunde USA hävda: ”Ingen får betalt innan USA.” Och USA varken krävde eller väntade sig att Tyskland skulle betala tillbaka.
Marshallhjälpen hyllas i dag som en succé. Inte främst för beloppen den distribuerade till Europa. Än viktigare var att planen gav en stabilitet och tro på de finansiella institutionerna, som genererade handel och egna europeiska investeringar. Inget land ville till exempel handla med Tyskland efter kriget eftersom landet var skyldigt pengar. För att lösa detta skapade USA 1950 The European Payments Union där USA ställde sig som garant för all handel i Europa. På så sätt kom handeln i gång igen.
Paradoxalt nog är det just andan av samarbete och långsiktigt tänkande i Europa som är under attack från allt starkare nationalistiska krafter i dag. Och det är Donald Trump – efterträdaren till dem som sjösatte Marshallplanen – som hetsar allra mest högljutt mot EU-tanken, handel och internationella institutioner. General George C Marshall må vrida sig i sin grav på krigskyrkogården Arlington, strax intill militärhögkvarteret Pentagon i den amerikanska huvudstaden.
Publicerad i nummer 4, 2018
