Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Historia

Polisens historia

Under medeltiden fick den som utsatts för brott själv fånga in gärningsmannen och ta honom till domstol. Men när svenska staten blev mer välorganiserad, på 1600-talet, tog också polisyrket form. Här är historien om den svenska ordningsmakten – från ”fjärsman” till Nationella insatsstyrkan.

1991: Nationella insatsstyrkan bildas med huvuduppgift att sättas in vid terrorsituationer och särskilt krävande polisinsatser som t ex gisslantagningar, grov kriminalitet etc. Styrkan har i dag ett 70-tal operatörer.

1965: Polissabeln, som hade använts i mer än 100 år, ersätts av ”batong, handfängsel, pistol med snodd och hölster samt koppel”

1957: De första kvinnliga poliserna tas i tjänst i Stockholm, 14 stycken, med samma befogenheter som sina manliga kolleger, men de utrustas med batong i stället för sabel. Flera manliga poliser protesterar mot att behöva jobba i par med en kvinna och tio år senare förbjuds kvinnor att patrullera i uniform, ett förbud som dock hävs 1971. 2015 var 31 procent av Sveriges poliser kvinnor.

1931: Fem arbetare skjuts till döds av militär i Ådalen i samband med en arbetskonflikt. För att förhindra att något liknande ska hända igen inrättas en statligt styrd polis, Statspolisen, som ska fungera som stöd åt den kommunala polisen i ett tjugotal städer. 1965 förstatligas hela polisväsendet, och antalet polisdistrikt minskas från 500 till 21.

1914: Sverige skapar för första gången en polisstyrka som ska jobba med att motverka brott mot rikets säkerhet – ”Generalstabens första byrå”, föregångare till dagens Säpo. 1917, mitt under brinnande världskrig, har byrån 10 kriminalkonstaplar anställda. Efter Tysklands ockupation av Norge och Danmark 1940 byggs verksamheten ut kraftigt. I dag har Säpo ca 1 000 anställda.

1910: Den första polisskolan startar i Uppsala. Tidigare hade äldre poliser lärt upp nya. Nu tas också den första polishunden i bruk. Tre år senare får Sverige sin första polisbil, en Scania-Vabis med plats för åtta poliser och en chaufför.

1850: Sveriges första poliskår bildas i Stockholm. Polis blir från nu för första gången en yrkesgrupp med enhetlig mörkblå uniform. Antagningskravet var att man hade ”lugnt sinnelag”, kunde läsa och skriva och var minst 170 cm lång. (I dag finns inget formellt längdkrav.)

1776: Gustav lll utnämner Sveriges första nationella polismästare, Henric Sivers, men det saknas en fungerande polisorganisation och vid större oroligheter är det militären som sätts in, som t ex 1848 då flera demonstranter skjuts ihjäl när de kräver lägre priser på livsmedel.

1675: Till sin hjälp att hålla ordning får länsman ”fjärdingsmän”. Namnet kommer av att denne till en början hade ansvar för en fjärdedel av ett ”härad” (rättsligt område bestående av flera socknar). Titeln fanns kvar till 1954 då det byttes mot ”poliskonstapel”. Fjärdingsmannen valdes av sockenstämman, fick viss ersättning men var tvungen att ha ett yrke vid sidan av för att försörja sig.

1634: Superbyråkraten Axel Oxenstierna lägger grunden för den moderna svenska staten, bl a genom att dela in Sverige i 12 län och skapa titeln landshövding som i sin tur ska välja en ”länsman” med ansvar för skatteindrivning och polisverksamhet i sitt län.

Publicerad i nummer 1, 2023