Framgångssagor
som en gång började i ABF!
AV Maria Ullsten FOTO Madeleine Söder
Lasse Åberg, konstnär och filmskapare
”Jag har kvar den första
teckningen jag gjorde på ABF”
”Jag kan ha varit tolv år när jag följde med en väninna till min mamma på en ABF-kurs. Hon hette Valborg Bergström och var hårfrisörska, som morsan. Tant Valborg hade lite konstnärsdrömmar och eftersom jag tecknade mycket redan då hade jag väl visat henne mina teckningar. Redan i tioårsåldern gick jag omkring och sa att jag skulle bli tecknare. Och jag fick mycket feedback, som det heter på nysvenska, av mostrar och fastrar, jag var familjens lille geni.
På ABF fanns det en pedagogisk dam som berättade om varma och kalla färger. Vi skulle måla något varmt och jag målade en stor gul sol. Jag var ju lite anarkist redan då, så sen ritade jag dit en rymdraket och en pratbubbla. ’Kapten, löjtnant Wilson anhåller om att få ta av sig tröjan’ stod det. Det var en av de teckningar som morsan sparade, jag har den kvar.”
Görel Crona, 51, skådespelare
”ABF fick mig att fortsätta”
”När jag var 18 år gick jag ett år ABFs teaterskola, på vinden i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Det året var det viktigaste under hela min utbildning, det jag lärde mig där är det som har lämnat störst intryck på mitt sätt att arbeta. Läraren hette Bernhard Krook och var legendarisk, han hade ingen familj utan levde helt för sin skola och oss elever. Han ställde så höga krav att man inte kunde värja sig. Han var helt opedagogisk men det funkade för mig. Jag var enormt inspirerad av honom, samtidigt som jag hatade honom för att han var så hård. Han gav mig huvudrollen i August Strindbergs pjäs Påsk. Det blev ett genombrott för mig, jag fick fina recensioner och det sporrade mig att fortsätta när jag inte kom in på scenskolan.”
Thomas ”Orup” Eriksson, artist
”Det var i ABF jag började
skriva egna låtar”
”Jag växte upp i Huddinge och jag var med i ett band som hette Intermezzo, vi spelade något slags discorock. Men det fanns inga replokaler och det är ju en högljudd bransch vi är i, så repetitioner i villakällare är väl sisådär populärt ... Så vi vände oss till ABF och genom dem startade vi en cirkel och då fick vi en lokal. Det var oerhört viktigt för oss. Och det var där jag började skriva egna låtar. Vi fick också ett litet bidrag av ABF. På den tiden fanns det pengar till kultur och ungdomar. Det var flera av oss som blev proffsmusiker – Fredrik von Gerber som spelade med Noice och Tommy Erblom som spelade med Magnum Bonum.”
Bengt Palmers, 63, producent och kompositör
”Jag lärde mig spela gitarr på ABF
– sen skrev jag 400 låtar.”
”Jag fick en gitarr i julklapp när jag var 11 år. Jag hade sett Paul Anka på tv och det som berörde mig var att han hade skrivit en världshit, Diana, när han bara var 16 år. Jag ville veta hur man bar sig åt, så jag önskade mig en gitarr. Närmaste ställe att lära sig spela på var ABF i Björkhagen, så jag kånkade gitarren dit. Där fanns en väldigt bra lärare, Thomas Birth. Det som drev mig dit var popmusiken, men på ABF fick jag lära mig spela hela den svenska visskatten – Bellman, Evert Taube, Olle Adolphson. Det breddade min musikala kunskap. På tre terminer lärde mig att spela ganska bra, jag har skrivit mer än fyra hundra låtar sedan dess. Den mest kända är väl Michelangelo, som jag skrev tillsammans med Björn Skifs. Jag har också gjort musik till elva svenska långfilmer, bland annat Sällskapsresan.”
Före detta justitieministern Anna-Greta Leijon (S)
”Jag börjag måla på ABF efter
Ebbe Carlsson-affären.”
”Efter Ebbe Carlsson-affären behövde jag ett uttrycksmedel. Ett år senare dog min mamma. Då började jag måla på ABF. Jag behövde få ur mig känslor, sorg. När jag målar uppnår jag den totala koncentrationen, allt annat försvinner. Den där ABF-kursen betydde mycket för mig, det blev som en omstart. Vi åkte till Grekland för att måla där. Jag målar fortfarande, det ger mig väldig avkoppling. En av mina tavlor har varit på Fönstrets omslag. Det var i början av 1990-talet och jag var förbannad på partiet. Så jag målade en travesti av Edvard Munchs Flickorna på bron. I bakgrunden är det röda fanor på en golfbana och tjejerna är förtvivlade för att det är för mycket golf och för lite röda fanor.”
