Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Kulturland

Bosnien

Litet land, stor kultur

Ett litet och fattigt land med en stor och rik kultur. Så beskriver Radioteaterns förre chef Jasenko Selimovic sitt gamla hemland.

Bosnien är ett litet och fattigt land med en kultur som vida överstiger både dess storlek och dess fattigdom. Landet har genom seklerna plågats, utnyttjats, utvecklats och berikatsav olika imperier och i få länder har man så hänsynslöst experimenterat med olika samhällssystem. Min farfarsfar föddes i Ottomanska imperiet, min farfar i Österrike-Ungern, min far kom till världen bara några år efter att kungariket Jugoslavien gick sönder, jag själv växte upp i det kommunistiska Jugoslavien, och när mina barn föddes existerade varken kommunismen eller Jugoslavien.
Alla bodde vi i samma stad, Sarajevo. Här finns låga gamla ottomanska hus, takvåningar från Österrike-Ungerns era, lyxiga hus från kungariket Jugoslavien och kommunistiska miljonprogramsområden. Promenaden ger en klar bild av en stad, som, skrämd av sin historia, har stelnat till en smal passage mellan omgivande berg.

Hur kan man då i ett sådant land åstadkomma en intressant litteratur, internationellt uppmärksammad kvalitetsfilm, fram till det senaste kriget utmärkt teater, en av 1980-talets mest intressanta rockscener i sydöstra Europa? Jo, genom att tillmäta kulturen en betydelse och status och professionalisera dess villkor.
Jag har inte bara läst klassisk litteratur under hela min skoltid utan också varit tvungen att tenta konst- och arkitekturhistoria när jag sökte in på scenskolan i Sarajevo. Som ett villkor att överhuvudtaget få söka! Man behöver inte överdriva, men Bosnien är ett exempel på vad som händer med ett land när man tillmäter kulturen och utbildningen ett värde. I ett fattigt och egentligen outvecklat land har jag i min ungdom sett fler teater- och musikgästspel från utlandet än jag sett i detta mycket rika och välutvecklade land som jag nu lever i.
Visst, kriget har förstört väldigt mycket, och det kommer att ta generationer att återskapa både de fysiska och mentala skadorna, men bilden av människor som mitt i kriget riskerar sina liv för att rädda böcker från det brinnande Nationalbiblioteket är inte bara tv-symbolik. I varje land finns något som man kan lära sig, av Bosnien kan man lära sig hur mycket mer man kan få ut av kultur och utbildning om man tillmäter dem ett värde.


Jasenko Selimovics bosniska val

Läs!
■ Man kan nog inte hoppa över Nobelpristagaren Ivo Andric. Folk brukar läsa hans Bron över Drina men jag är personligen mest förtjust i Tecken på vägen.
■ Mesa Selimovics Fästningen eller Dervischen och döden.
■ Om man vill bekanta sig med nutida författare ska man läsa Aleksandar Hemons Frågan om Bruno eller Miljenko Jergovics Sarajevos Marlboro.

Se!
■ Danis Tanovics film Ingemansland. Oscarsvinnaren från 2001.
■ Kommer du ihåg Dolly Bell en av Emir Kusturicas tidiga filmer, innan han blev alldeles tokig.
■ Pjer Zalicas Gori vatra – en ung lovande regissörs första film. Underbar sådan.

Lyssna!
■ Edo Maajka – No Sikiriki, den ojämförligt bästa bosniska rapparen på sin ojämförligt bästa platta: snabb, rå, rolig, intelligent med mycket intresanta texter.
■ Zabranjeno pusenje – Das ist Walter, ungt, rockigt, garageband, mycket Rolling Stones-inspirerat, satt i en lokal kontext.
■ Bijelo dugme – det mest legendariska rockbandet från dessa trakter. Landets moderna historia kan nog inte beskrivas utan dem.

Fler länder som tidningen Fönstret tagit kulturtempen på: