Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Kulturland

Brasilien

Därför kan samban aldrig dö

Det finns en vacker samba från 1970-talet som avslutar alla fester i Brasilien. Den är melankolisk, nästan sorglig, och sätter fingret på det mest brasilianska av allt – livsglädjen. Den heter Não deixe o samba morrer, Låt inte samban dö, och lämnar ingen oberörd. När den sjungs under karnevalen blir kullerstenarna blanka av tårar. 
Texten handlar om en sambasångare som åldras. Hennes sista önskan är att: ”När mina ben inte längre bär mig. När jag inte längre kan dansa. Se då till att en yngre sambasångerska tar över efter mig”. Dessa fyrtio år gamla rader har skapat en kulturstafett som brasilianska artister fortfarande deltar i. Det sista som förväntas av dig som artist är att du hjälper en yngre kollega upp i rampljuset innan du själv går bort.
I slutet av förra året lanserade Fiat en ny bilmodell i Brasilien och bjöd in höjdare, och några från pressen, till en lyxmiddag för ett hundratal personer. Till kaffet skulle Brasiliens störste artist, den före detta kulturministern och Polarpristagaren Gilberto Gil, göra en exklusiv spelning. När han kom upp på scenen var jag tvungen att nypa mig i skinnet. Alla andra gånger som jag har sett Gilberto Gil har jag varit en bland trettiotusen i publiken. Nu satt jag några meter framför honom och drack kaffe.


Efter att ha sjungit några av sina största klassiker bjöd den 68- årige musikern upp den unga sambasångaren Vanessa da Mata. Hon sparkade av sig sandalerna och dansade barfota fram till gästernas jubel. Gilberto Gil behöver inte sjunga Não deixe o samba morrer i duett med henne. Han har redan skickat stafettpinnen vidare. 35-åriga Vanessa da Mata är i dag en av Brasiliens mest populära artister.
Bäst sjungs Låt inte samban dö av legendaren Elis Reginas dotter, Maria Rita, som redan har vunnit sex Latin Grammy Award. Känner man till hennes mammas tragiska bortgång är det näst intill omöjligt att hålla tårarna borta. Elis Regina hittades i en röra av Cinzano, ångestdämpande piller och kokain på vardagsrumsgolvet med telefonluren i ena näven en januaridag 1982. Hon hade precis avslutat ett passionerat kärleksgräl med Maria Ritas pappa, den ständigt otrogne pianisten César. 
När 33-åriga Maria Rita sjunger de sista raderna är det som om hennes mamma har skrivit dem. ”Innan jag tar avsked. Se till att en ny sångerska tar över. Det är min sista önskan. Låt inte samban dö”. 
Se och njut: Youtube.com/watch?v=iDPLB4dL3zI


Henriks brasilianska val


Läs!
• Gabriela: nejlika och kanel är en lustfylld djupdykning i den färgglada brasilianska smältdegeln Bahia, skriven av Jorge Amado, landets största författare.
• Landets med hyllade författare just nu är Milton Hatoum. Hans senaste, Den förtrollade staden, finns översatt till svenska, och handlar om Eldoradomyten i Amazonas.
• Släktkrönikan Brasilien, Brasilien, skriven av João Ubaldo Riberio, berättar på ett roande sätt hur den unika blandningen av indianer, vita och svarta skapade brasilianaren.

Se!
• Brasiliens mest sedda film, Tropa da elite 2, är en uppgörelse med landets korrupta politiska kultur. Den avslöjar hur milisen kan styra nästan hälften av Rios favelor.
• Linha de passe är regisserad av Walter Salles, Brasiliens mest framgångsrike regissör, handlar om fyra bröder som växer upp i São Paulo. • Kultfilmen Antonio das Mortes från 1969, mästerverk som kan ses hur många gånger som helst. Regisserad av Glauber Rocha, mannen bakom Cinema Novo.

Lyssna!
• Jorge Ben Jor får marken att gunga med sina tropiska rocklåtar i sambatakt. Lyssna på País tropical, Taj Mahal och Fio maravilha. 
• Brasiliens Bob Dylan, sångaren Chico Buarque, är en musik- och textbegåvning som Cornelis Vreeswijk snodde några av sina mest kända låtar av. 
• Maria Rita har bara gett ut tre album med sin jazziga samba. Min favoritlåt är Caminho das águas från hennes andra skiva Segundo.

Fler länder som tidningen Fönstret tagit kulturtempen på: