Grekland

Litet land, stort arv

I Grekland möts Afrika, Asien och Europa över en kopp beskt kaffe. Författaren och journalisten Alexandra Pascalidou skriver om sitt älskade hemland, vars barn återigen tvingas fly fattigdomen.

Mitt hemland är ett land som är större än sina gränser. Vackrare än sitt rykte. Vemodigare än sitt varumärke. Ett av Europas bergigaste länder. Mest känd är Olympen med sina gudar som blev Jungs arketyper. Och Olympia på Peloponnesos, Greklands öppna handflata, där de olympiska spelen grundades.

Med en kustremsa som omger landet som vore det en halvö som hänger löst på Balkan. Europas sista utpost. Mötet mellan tre kontinenter. Det är här Asien möter Afrika och Europa över en kopp beskt kaffe. När kaffet är urdrucket snurrar man de sista dropparna några varv, vänder koppen upp och ner och låter det torka på fatet. I de torra kaffespåren står ödet skrivet. Ett alfa. Ett sigma. Ett omega. Ett pi. Vägar korsas och människor krossas. Av främmande ockupanter. Av turkar, nazister, fascister, imperialister. Av diktaturer. Av inhemsk vrede som delar landet itu och sår hat mellan bröder. I bländande solljus.

Som en gammal kvinna är hon, Grekland, som har glömt allt hon har lärt sig men håller minnen från forna glansdagar i sin famn som vore de hennes käraste ägodel. Civilisationens vagga. Demokratins födelseort. De stora dramernas hemvist, tragediernas tillblivelsetorg. Komedierna som till och med har fått månen att dra på smilbanden över de taklösa amfiteatrarna med stjärnhimlen som kuliss. Aristofanes, Aristoteles, Platon, Hippokrates – alla dessa tänkare som gav världen ett gemensamt arv att vila mot. Medea, Lysistrate, Elektra och alla dessa komplicerade kvinnoöden som har överlevt och ständigt återuppstått i nya skepnader.

Ett litet land med ett stort arv. Greklands rygg kröks emellanåt av bördan. Ibland vandrar hon genom världen som en stolt amason med högburet huvudet. Vid andra tillfällen böjer hon huvudet av skam för att hon inte förtjänar sitt arv. Nu går hon på knäna efter att ha träffats i Akilleshälen. Återigen tvingas hennes barn fly fattigdomen. Återigen tvingas de packa ner sina blåvita flaggor i gamla resväskor. Återigen tvingas de se sig själva i spegeln och be till högre makter om katharsis.

Alexandras grekiska val:

Se!

• Politiki kouzina – En smak av livet (2003). Förförisk, fantastisk,familjekrönika.

• Dogtooth av Giorgos Lanthimos. Makalöst märklig Oscarsnominerad film som vann Stockholms filmfestivals pris för bästa film 2011.

• Nya Akropolismuseet (ingen film men värt att se) – magisk arkitektur i antikens egen skattkammare.

Läs!

• Min stora feta grekiska kokbok av Alexandra Pascalidou (obs! litesmygreklam).

• Vad som helst av Sture Linnér och Theodor Kallifatides.

• Greklands två Nobelpristagare i litteratur Giorgos Seferis (1963) och Odysseas Elytis (1979).

Lyssna!

• Michalis Hatzigiannis – killen som sjöng i avslutningsceremoninOS 2004.

• Pix Lax – så bra att jag har dem i öronen när jag skriver.

• Antonis Remos – det senaste decenniets populäraste sångare.