Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Kulturland

Schweiz

”Inte bara klockor”

Säg ost, klockor och choklad och många gissar att du talar om Schweiz. Lägg till banker, läkemedel och alper och de flesta är säkra. Men Schweiz är mer mångfacetterat och komplext än så. Journalisten och Gunilla von Hall, bosatt i Genève, försöker fånga den schweiziska kultursjälen.

Schweiz är inte ett land och ett folk, utan tre. Den schweizertyska delen står Tyskland närmast kulturellt, medan de fransktalande och italiensktalande kantonerna identifierar sigmed Frankrike och Italien. Invånarna har olika särdrag. Den fransktalande schweizaren tycker att landsmännen med den konstiga dialekten schweizertyska är fyrkantiga och hopplöst petnoga torrbollar. Schweizertysken anser å sin sida att de latinska medborgarna är slarviga och ansvarslösa livsnjutare. Den osynliga språkgräns som skiljer områdena kallas ”Rösti-graben”; rösti är den typiska rätten stekt potatiskaka med ursprung i den tyska delen och graben betyder gräns. Möts grupperna mot förmodan pratas det inte sällan engelska – trots att alla läser varandras språk i skolan.
Men trots skillnaderna finns en kärna som kan liknas vid schweizisk folksjäl. Den kan sammanfattas i karaktärsdragen noggrannhet, punktlighet och diskretion med tillägg av tre heliga kor som alltid försvaras: banksekretessen, folkomröstningarna och de ofantligt idylliska Alperna.
Vid sidan av detta är schweizarna en salig blandning av konservatism och nytänkande. Så har kvinnorna fortfarande en förtvivlat traditionell roll, medan Schweiz är världens mest liberala land när det kommer till narkotikapolitik och dödshjälp.

Dessa två perspektiv lever sida vid sida även i kulturens värld. Den gamla sagan om alpflickan Heidi är lika populär som vänsterförfattaren Jean Ziegler som argt angriper banksekretess och pengatvätt. Inom filmens värld hyllas såväl grubblaren Jean-Luc Godard som den schweiziske regissören Marc Forster som har gjort senaste Bond-filmen Quantum of solace.
På hitlistor kan man hitta både schweiziska rock- och bluesstjärnor och traditionell musik med alphorn och joddling. En titt på schweizisk konst visar hur fräsigt moderna Jean Tinguely och Paul Klee är lika folkkära som konventionella alpdalsmålare.
Kort sagt, schweizisk kultur är oväntad på ett sätt som ibland kan upplevas som spretigt och motsägelsefullt. Men den är långt ifrån den klyschiga bilden av ett kulturliv färgat av joddlande klockmakare som knaprar praliner mellan alptopparna.


 

Gunilla von Halls Schweiziska val

■ Läs!
• Klassikern Friedrich Dürrenmatt Kommissariens löfte som även har filmatiserats med Sean Penn som regissör.
• Samtidsförfattaren Martin Suters Small world om alzheimersjuke Konrad.
• Vettiga och fullmatade guideböckerna Rough guide to Switzerland eller Lonely Planets Walking in Switzerland.

■ Se!
• Dråpligt komiska filmklassikern Die Schweizermacher (Les Faiseurs de Suisses) – satir från 1978 om svårigheten att bli schweizare.
• Grounding – filmen om den spektakulära Swissair-kollapsen som kom ut 2001. Av Michael Steiner och Tobias Fueter.
• Exit – prisbelönad stark film om dödshjälp i Schweiz, av Fernand Melgar, från 2006.

■ Lyssna!
• Nya pop-blues-folksångaren Sophie Hunger som med sin spröda röst och albumet Monday ́s ghost håller på att inta Europas hitlistor.
• Etablerade rocksångaren Stephan Eicher som blev internationellt känd med häftiga Déjeuner en paix 1989.
• Brass Band Berner Oberlands Made in Switzerland: vacker alphornsmusik.

Fler länder som tidningen Fönstret tagit kulturtempen på: