Senegal

– Passionerat och färgglatt

Det västafrikanska landet Senegal sjuder av kultur. För Fönstret skriver journalisten NGOUNDJI DIENG om sitt hemland, där den världsberömde sångaren Youssou N’Dour är kulturminister.

I Senegal är kulturen ständigt närvarande. Till exempel var landets förste president även poet, och nu är Senegals största fotbollsstadion uppkallad efter honom. Bredvid Leopold Sédar Senghor-arenan ligger också en konstnärsby, där besökare kan kika in i flera av ateljéerna. Inne i huvudstaden Dakar visar målare, skulptörer och krukmakare upp sina verk längs paradgatan Corniche Ouest.

Senegal är också ett land med en stolt filmtradition. Efter att den internationellt kände regissören Sembène Ousmane sista film 2004 (Moolaade – fristaden om sex flickor som flyr för att slippa bli omskurna) och död 2007 följde en tid i dvala, men nu har den senegalesiska filmkonsten fått en ny skjuts av en ung generation av regissörer. I år vann skådespelaren och regissören Mati Diop (född 1982) det stora priset vid filmfestivalen i Cannes för sin film Atlantique och tidigare har Alain Gomis (född 1972) vunnit Guldhingsten vid den afrikanska filmfestivalen Fespaco. Det pånyttfödda intresset för senegalesisk film har också gjort att flera nya biografer öppnat i huvudstaden.

I Senegal äger också en rad återkommande kulturella evenemang rum varje år. Modeveckan i Dakar lyfter fram unga designer som har revolutionerat många människors sätt att uttrycka sig genom kläder. Oavsett om stilen är traditionell, modern eller en mix däremellan så är senegalesiska modedesigner kända för att ofta blanda starka färger.

På jazzfestivalen i S:t Louis, en stad som ligger vid havet på en halvö i Senegalflodens mynning, kan man både lyssna på musik och njuta av den världsarvskyddade arkitekturen från den franska kolonialtiden. Festivalen Salam (Fred) startades av Polarprisvinnaren Youssou N’Dour, sångaren som i dag är landets kulturminister och äger rum under ramadan. Under konstbiennalen Dak’art ställer både lokala och afrikanska konstnärer ut över hela huvudstaden.

Evenemangen har gjort Senegal världskänt för sin passion för konst och kultur. Men kulturen vibrerar också varje dag, överallt – på gatorna, på trottoarerna, på den gigantiska marknaden
Sandaga i centrala Dakar, på små kulturcenter och inte minst under familjehögtider i vart och vartannat kvarter.

Ngoundji Diengs Senegalesiska Val

LÄS!

• Dakar l’Ineffable (2011) – en bok mittemellan reseberättelse och en turistguide. Dagens moderna Dakar har en mytisk historia – havet lär vara bebott av andar som ibland hemsöker stadsborna.

• Atlantens mage – Fatou Dîomes debutroman från 2003 om migration och senegalesers föreställningar om Europa.

• L’Empire du Mensonge – Aminata Sow Fall skriver om urbaniseringen och hur avfolkningen av landsbygden påverkar hela det senegalesiska samhället.

SE!

• Atlantique (2019) en kärlekshistoria av den kvinnliga regissören Mati Diop. Filmen vann det stora priset (Grand Prix) vid festivalen i Cannes 2019 och har premiär i höst.

• Guelwar (1993). Långfilm av Sembène Ousmane om hur internationellt bistånd hindrar Afrika från att utvecklas.

• La pirogue (2012) av Moussa Touré handlar om senegaleser som ger sig av med en fiskebåt för att nå Europa. Filmen visades i Cannes.

LYSSNA!

• History – ett nytt album av Youssou N’Dour som blandar mbalax (en blandning av afro-kubanska rytmer och traditionell och religiös afrikansk musik som har dominerat Senegal sedan 1950-talet) och senegalesisk pop.

• Déloussil – betyder ”komma tillbaka” och är en kärlekssång av rapgruppen Daara J Family. Den sjungs överallt på restauranger och klubbar.

• Daddy – sångerskan Adiouzas vackra hyllning till sin pappa.

Publicerad i nummer 3, 2019