Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Kulturredaktören

Sveriges modernaste författare

Sveriges modernaste författare är och förblir Carl Jonas Love Almqvist (1793–1866). Han var en storljugare.

Almqvists eget liv är en rövarhistoria, nästan vildare än hans romaner, vilket inte säger lite. Där vimlar det av spöken och dubbelgångare, mördare och självmördare. Hans karriär blev en katastrof, vållad av honom själv. Han får ständigt sparken, och straffar ut sig från den kulturella kovärmen. Han angrep äktenskapet, kyrkan och staten. Han blev förhånad liberal skandalskrivare, hos den lika föraktade – och fruktade redaktören för Aftonbladet, Lars Johan Hierta.

Alla vittnar om Loves dubbelhet. Älsklig eller manipulativ? En feg usling? På 1840-talet reste Almqvist till Värmland för att leva gröna vågen-liv med likasinnade. Hans gamle vän Jonas Waern skriver bittert:

”Om någon af oss låg i sjön, i lifsfara, så wågade Gustaf lifvet för att frälsa, det samma gjorde jag i sanning; men om Love gjorde det – vet jag ej.”

I Värmland gifte sig Almqvist med den unga Maria, som varit piga. Äktenskapet blir olyckligt, ett ”qvabbligt chaos”. Allt är hennes fel:

”Min goda Maria är till sin inre menniska verkligen änglalik ... men till sin yttre ... Ingen sko blir lappad, ingen stol satt på sitt ställe, ingen kålrot köpt, som icke jag personligen måste bestyra om.”

Å, vad han gnäller.

Man återvände till storstaden, och Almqvist blev rektor för Nya elementarläroverket, en supermodern skola för pedagogiska experiment. Han skrev läroböcker i alla ämnen, och en rolig rättstavningslära, där han under å-ljudet kanske gör en liten omedveten avbön för sin dryghet mot hustru Maria:

”Att tråckla, fålla, sålla, vålma hö och plåstra på sår, det har af ålder varit quinnors göra. Månne de ej ofta vållat gräl? Jo visst. Men det månde ej alltid hafva varit deras fel.”

År 1837 blev han prästvigd, och kunde ha stigit i graderna, om inte Sara Videbeck kommit emellan. Romanen Det går an blev en skandal. Här pläderar Almqvist för kärlek utan äktenskap, näringsfrihet, rösträtt och utbildning – också för kvinnor! Det var tabu. Han blev ”Det går an-prästen” som ingen ville se i möblerade rum.

Och hur var det med mordanklagelserna? Hade han förgiftat procentaren Schewen med arsenik? Troligen var han skyldig. Med minsta möjliga marginal smet Almqvist undan den hemliga polisen till Danmark och sedan vidare till Amerika. För att klara livhanken blev han bigamist, sol- och vårade pensionatsvärdinnan Emma Nugett, och gifte sig med henne. Ett lätt byte, tänkte han nog. Men där bet han sig i tummen. Emma var tuff och tvingade honom att gå till slaktaren och att spela piano för pensionatsgästerna.

Han trivdes inte i Amerika. Han saknade sina barn, och de saknade honom. Almqvists son Ludvig skriver förlåtande:

”Min pappa har ofta sett på det verkliga livet som en roman, han har inte alltid så lätt att skilja på verklighet och fiktion.

Publicerad i nummer 1, 2024