Cirkelledare
– med rätt att göra fel
AV Lotta Hellman
Jag tycker med årens rätt att jag är en kunnig ledare.
Men det är farligt, förrädiskt att börja luta sig tillbaka och odla tanken om att detta behärskar jag.
Lite lojt vilar jag i tron om att med hjälp av lyhördhet, bekräftelse och uppmuntran så kommer man långt med dem man är satt att leda.
Nyligen blev jag varse att mitt förhållningssätt lätt kan övergå i ett ohälsosamt curlande och inte alls är särskilt utvecklande. Det finns lägen där man även i den mest frivilliga av verksamheter måste ställa krav. Det går inte att vara för generös med gemensamt uppsatta regler om exempelvis tider och låta någon eller några ständigt bryta dessa. I stället för att bli mer obekväm och konfrontera det som inte fungerar, så har jag med åren blivit trivselnarkoman.
Med iver värnat om att se, lyssna och positivt bekräfta och stannat därvid.
Nu satt jag i en situation där det visade sig inte alls vara en framkomlig väg.
Jag hade agerat välvilligt, men föga framgångsrikt och krasst inte lyckats med mitt ledarskap fullt ut.
Jag fick mig en tankeställare och konsulterade en äldre kollega som tröstande sa ”din idealbild av en ledare är ouppdaterad”. Han fortsatte: ”Du tror att du måste vara felfri, varför det? Många beslut vi fattar kommer att vara fel och det är okej. Så uppgradera din idealbild till en ledare som inte behöver vara perfekt, lär och gå vidare.” Det är ett klokt råd som gör att glappet mellan idealbild och verklighet inte blir så stort.
Det gäller att skilja på självförtroende och självgodhet. Skillnaden är ödmjukhet. Jag har så mycket kvar att lära om ledarskap. Mer än jag tror.
Insikten påminner mig om ett möte jag hade för många år sedan med legendaren, folkbildaren Gösta Vestlund, nu 106 år gammal. Med glimten i ögat berättade han om 7-åringen som skulle lära sin farfar datorn. När barnbarnet plötsligt behövde gå på toaletten, säger han till farfar: ”Rör inga knappar medan jag är borta.” Kunnandet har förskjutits, det tillhör inte längre bara de gamla och erfarna.
Publicerad i nummer 3, 2019
