Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Ledarskap

Glädjens cocktail

Hjärnan vill gärna följa hjärtat. Det har jag lärt mig av hjärnforskaren Martin Ingvar.Han menar att hjärnan mår bra av helhet, struktur, relevans och repetition. Men den behöver också det dopamintillskott som till exempel bekräftelse ger.
”The brain runs on fun.”
Jag brukar bjuda alla mina grupper på en rejäl cocktailblandning.
Den ger en speciell berusning som inte går att skapa på kemisk väg. Blandningen består av en tredjedel endorfiner som frigörs genom rörelse och skratt. Addera sedan en tredjedel dopamin genom att vara frikostig med beröm och bekräftelse. Krydda det hela med en tredjedel oxytocin som uppstår ur beröring.
Hormonkicken gör det lättare att använda de positiva känslorna. Och det behövs, för tanken styr känslan och när den dalar så minskar också förmågan att lära, skapa, förändra.

Det är lätt att raljera över ”optimistkonsulter” och göra sig rolig över ”foten i kläm, jajamän”. Men hjärnforskningen visar högst påtagligt att när vi mår bra så utvecklas nervbanor som tar hand om lyckokänslorna. På samma sätt förtvinar de om vi inte använder dem. Hjärnan är programmerad för att ge mer utrymme för negativa signaler som varningar och hot. Och den skräddarsys utifrån våra kommandon. Skulle vi få för oss att börja spela violin så kommer det att bli ett litet krismöte i huvudkontoret, innan hjärnan beslutar att skjuta till extra utrymme för styrning av vänsterhandens fingrar. Därför känns det inte så smart att mata hjärnan med negationer. Forskningen indikerar att det behövs minst tre positiva tankar som motvikt till varje negativ tanke.

Så visst är det viktigt att ha kul, skratta och må bra i cirkeln.
Det betyder inte att cirkelledaren måste vara rolig. Likalite som man kan ställa krav påatt ledaren ska vara den stora experten i sitt ämne. Lika litekan man begära humor. Däremot ingår i ledaruppdragetatt tillsammans med deltagarna skapa ett klimat som ger platsför glädjen. Störst är ändå att få andra att blomma och vara roliga. Det gemensamma skratteut. Den där övningen som väcker leenden. Stämningen som möjliggör att man kan skratta åt sina egna tillkortakommanden.
Och om man nu inte är så rolig själv, så får man ta hjälp av andra. Eller tekniken. Gå in på Youtube och kika på Crazy Pictures Nakenlekar, Ta mig och Negerboll. Där har ni intelligent, mångbottnad humor som också sätter i gång folkbildande diskussioner.
Med dessa tips så avslutar jag på samma sätt som en annan ledare avrundar sina cirkelträffar:
”Må gud vara med er, för själv har jag inte tid”.