Pensionärer – och passionärer!
AV Lotta Hellman
”Jag vill leva livet, så länge jag har livet i mig.” Den 70-åriga kvinnan plirar intensivt på mig. Hon är ingen pensionär, möjligen en passionär. Generationen som pandemin gömde gör comeback. Till synes starkare än någonsin.
Jag blickar ut över den 24 deltagare stora gruppen där alla är över 65.
”Jag tänker inte bli gubbe, aldrig bli gubbe”, säger den 70-årige mannen med hästsvans och bländvitt leende.
Dagen före hade jag pratat med gymnasieelever. Alltid vid första mötet försöker jag tänka på att låta gruppen prata innan jag gör det. Det är ett oftast ett fruktbart förhållningssätt om man vill verka för dialog och meningsutbyte. Tyvärr gick det mycket trögare än jag hoppats på. Det kändes så stumt. I såna lägen ska man vila i tystnaden, vänta ut. Jag orkade inte det. Men de unga kändes så trötta och uppgivna.
Motsatsen upplever jag nu med de åldersrika. Vilken hunger, vilket intresse, vilket go i att vilja lära sig nytt och utvecklas. De tillhör generationen ”baby boomers”. Sen kom ”generation X” födda 1965–80, därefter ”millenials” 1981–96 och nu ”gen Z”.
Och jag läser forskningsnytt som säger att det inte längre är relevant att dela in generationer på det sättet, utan att i stället prata om ”perennials”, den ålderslösa generationen. Ett nytt sätt att se på en grupp som inte defineras utifrån ålder, utan personernas tankesätt.
En perennial är en människa som fortsätter vara nyfiken, engagera sig, är kreativ och passionerad. Hen har koll på omvärlden, den senaste teknologin och har vänner i olika åldrar. Det är alltså ett begrepp som samlar både gammal och ung. Det är inte åldern som avgör generationen, utan hur man förhåller sig till livet. Man är en perenn helt enkelt, kommer tillbaka varje år.
Jag kände direkt att jag vill bli en perennial. Du också kanske. Steg 1 blir att anta följande utmaning: ”I stället för att tänka på vad du ska göra härnäst, tänk på vad som gör dig nyfiken och följ det!”
Publicerad i nummer 4, 2022
