Barockslott
– prakt och stulna möbler
AV MARIA ULLSTEN FOTO M ULLSTEN, SKOKLOSTER, JENS MOHR
Vi besökte: SKOKLOSTERS SLOTT vid Mälaren i Uppland.
Vår guide: Museichef Rebecka Enhörning.
Guidens favorit: 1600-talstavla med ingredienser till festmåltid.
Fönstrets favorit: Dockskåpet som är en kopia av slottet.
11.05
Rebecka Enhörning öppnar porten till ett av Europas bäst bevarade barockslott, hälsar välkommen och skyndar in till slottets enda uppvärmda del för att hämta en av de tjocka jackor som guiderna använder.
– Här bodde familjen von Essen till 1967, säger hon och kliver in i ett av Skoklosters fyra tornrum, som nu är kontor.
Ute har våren kommit en bra bit på väg, men inne i det ouppvärmda stenslottet är det isande råkallt. Därför har alla guider jackor värdiga en polarexpedition.
– Inne i slottet blir det inte riktigt varmt förrän i juli.
11.12
Vi börjar med dyrgripen, den berömda ”grönsakstavlan” Vertumnus som Guiseppe Arcimboldo målade 1590–91. Sommaren 2019 ska dock Vertumnus tillbringa hemma på slottet, men ibland är det en välgjord bild av tavlan som hänger i säkerhetsmontern.
– Vertumnus har rest mer än någon av oss som jobbar här. Han är ofta utlånad till utställningar över hela världen, och har t ex varit i Japan flera gånger, säger Rebecka Enhörning.
11.21
Slottet började byggdes på 1650-talet av greve Gustaf Wrangel, som dog 1676 innan slottet var helt klart. Han var fältherre under 30-åriga kriget och hann knappt vistas på Skokloster. Han tillbringade halva livet i fält och ägde flera andra slott.
– Han var enormt rik och tog hem en massa konst, tapeter och möbler från kontinenten. Både sånt han köpt och sånt som tagits som krigsbyte. Men bara en liten del av våra 50 000 föremål är krigsbyte, säger Rebecka Enhörning.
11.30
– Det var här inne SVT spelade in Historieätarna. Det var så kallt att de fick ha filtar om benen, men de frös ändå, berättar Rebecka Enhörning när vi kliver in i Kungasalen, som kallas så på grund av de jättelika porträtten av svenska kungar till häst som nära nog täcker väggarna.
11.30
På 1700-talet blev Skokloster ett så kallat fideikommiss och inga saker fick tas härifrån. Därför var samtliga de föremål som funnits här sedan dess kvar när staten köpte slottet 1967.
– Wrangel var väldigt stilmedveten och på 1600-talet var tulpaner högsta mode, säger Rebecka Enhörning och visar på de tulpanmönstrade tapeterna av gyllenläder i Kungasalen.
11.45
– Nu kommer vi in i rummet som de flesta tycker är slottets mest intressanta, säger Rebecka Enhörning och låser upp ännu en dörr. ”Ofullbordade salen” kallas det enorma utrymme som skulle ha blivit en ståtlig bankettsal.
– När hantverkarna fick veta att Wrangel dött på ett av sina slott i Tyskland, fattade de att de inte skulle få betalt. Så de gick hem.
Väggarna är kala och det lades aldrig något stengolv ovanpå de breda trätiljorna. I stället står där snickarbänkar med verktyg som legat där och inte använts sedan 1600-talet.
11.50
Uppe på tredje våningen finns bland annat slottets bibliotek, Karl XIV Johans uppstoppade stridshäst, målade porträtt av Karl XIs favorithästar, en grönländsk kajak och en vapenkammare med Wrangels egen värja.
– Titta, man ser på handtaget att den är nött.
Det är den Wrangel har på det stora porträttet av honom till häst. Konstnären har målat lite blod på den för att visa att han minsann deltog i strid på riktigt.
I hallen utanför hänger chefens egen favorit – en 1600-talsmålning av ett dignande bord. En död hare och en jättelik nykokt hummer trängs med några levande duvor och en skål bigarråer.
– Det är råvarorna till en festmåltid som de som gästade slottet kunde förvänta sig.
Plus: De röda stugorna längs den slingrande vägen hit.
Minus: Råkallt inomhus, särskilt tidigt och sent på säsongen.
Bonus: Sommartid kan du ta båten hit från Stockholm och Uppsala. Buss går också från Bålsta.
Publicerad i nummer 2, 2019
