”Det blev över 40 grader varmt här inne”
AV ELISABET WAHL FOTO ELISABET WAHL
Vi besökte: KOBOLTGRUVAN i Loos i Hälsingland.
Vår guide: Robert Fors, verksamhetsledare.
Guidernas favorit: Alla märkliga livsöden som kretsar kring gruvan.
Fönstrets favorit: De många bevarade föremålen som får en att förstå det tunga jobb som utfördes.
En bit av 1700-talet har förblivit i det närmaste orörd ändå till våra dagar. Efter nästan 40 års verksamhet fylldes gruvan med vatten och bevarade det som lämnats kvar. Följ med på en tur i koboltgruvan i byn Loos i Hälsingland.
11.07
Historien om koboltgruvan i Loos börjar på 1700-talet då Sverige ville bli mer självförsörjande på råvaror. Eftersom man trodde att det fanns koppar i berget skaffade sig Henric Kalmeter brytningsrättigheterna.
– Men framför allt fanns det kobolt här. Ur den fick man fram man blå färg som användes till porslin, berättar vår guide Robert Fors som är verksamhetsledare i gruvan.
11.10
Att han har det jobbet och att Fönstret befinner sig här beror på att gruvan fick ett andra liv efter drygt 200 år. 1989 började några bybor prata om vad som egentligen fanns kvar i de vattenfyllda gångarna. ”Man borde tömma gruvan”, sa någon. ”Jag har en pump”, sa en annan och så började man redan nästan morgon.
– Man körde bara på utan att be om lov. Efter några månader bildades en förening, besöksbyggnaden blev klar 1995 och nu har vi många guidade turer varje år.
11.11
Vi tar på oss hjälmar och går ner under jord. Men redan efter några steg stannar vi för att knacka i berget för att visa gruvfrun att vi är på väg.
– Ser man henne klädd i vitt är det ingen fara, men är hon svartklädd är det ett varsel som man bör se upp med.
11.20
Det är trångt i gångarna, bara en och en halv till två meter, något helt annat än de enorma salarna i gruvor som Falun och Kiruna. Det beror på att ådern som sådan är liten. Som bredast några decimeter.
– Det här berget är 1,8 miljarder år gammalt och har vandrat upp hit från det som i dag är Spanien.
11.40
Så hur fick man då fram kobolten? På några ställen använde man svartkrut, men för det mesta handlade det om eld. Varje kväll lutades ved mot väggen som man sedan satte eld på och lät brinna. På morgonen vädrade man ut bäst det gick och började knacka.
– Det var en tuff arbetsmiljö eftersom det blev över 40 grader varmt här inne. Och man kom kanske tre–fyra centimeter per dygn, det vill säga fem–sex meter på ett helt år, säger Robert Fors och visar en tio meter lång gång där man till slut gav upp efter att inte hittat ett enda gram kobolt.
11.55
Allt vi ser omkring oss utom trätrapporna vi går på är kvar sedan 1700-talet. Långt nedanför oss skymtar en trästege och här och var ligger det skottkärror, spannar och verktyg.
– Men skulle man ta upp de här träföremålen skulle de torka ihop snabbt. Här bevaras de av fukten, kylan och mineralerna.
12.07
Men det är inte bara miljön från 1700- talet som gör gruvan till ett populärt utflyktsmål. Den är speciell för mineralentusiaster.
– Precis här upptäcktes världens första nickelfyndighet, säger vår guide medan vi stannar vid en av gångarna.
12.13
I början av gruvans aktiva tid exporterades malmen, men sedan byggdes ett blåfärgsverk för att utvinna färgen på plats. När kobolten började sina startade man ett glasbruk – men till slut gick det inte längre och gruvan gick i konkurs 1773. Men finns det då något kobolt kvar? Vem vet? På ett ställe visar rosa beläggningar i taket på en kemisk reaktion som tyder på att ämnet finns i närheten.
– Så här kan det finnas massor med kobolt tio centimeter in, tio meter in eller inte alls. Vi vet helt enkelt inte.
12.33
Robert Fors och de andra i föreningen har gjort ett stort jobb att kartlägga människorna som jobbade i gruvan. En del var skogsfinnar som var så missnöjda med att tvingas till det tunga arbetet att de vände sig till kungen.
Plus: Sättet man lyckas förmedla kopplingen mellan storpolitik och den lilla människan.
Minus: Det här är inget för den som trivs bäst i stora öppna rum.
Bonus: Gruvan blev nyligen utsedd till Årets arbetslivsmuseum.
Publicerad i nummer 2, 2023
