Med omsorg om arbetare
och deras familjer
AV MARIA ULLSTEN FOTO M ULLSTEN, WIKIPEDIA
Vi besökte: MARABOUPARKENS KONSTHALL i Sundbyberg.
Vår guide: Nya konsthallschefen Helena Holmberg och museipedagogen Fredrik Bergström.
Guidens favorit: Hjortdjur (1948) av Arvid Knöppel (1892–1970).
Fönstrets favorit: Hilding Linnqvists färgglada målningar.
10.32
Det går oväntat fort att cykla till Marabouparken i Sundbyberg från Stockholms innerstad och Fönstrets utsända anländer nästan en halvtimme för tidigt. Det finns både t-bana och pendeltåg hit, men vid fint väder är det härligt att cykla utmed vattnet hela vägen från stan. För utsocknes finns ju nu gott om hyrcyklar – och elsparkcyklar.
10.35
Jag hinner tjuvkika i skulpturparken och det är lite som att kliva in i en hemlig trädgård, av den sort som brukar förekomma i brittiska barnböcker från 1940-talet. De slingrande stigarna blir till tunnlar med både väggar och tak av täta lövverk och verkar anlagda med lekande barn i åtanke. Rhododendronbuskarnas tunna grenverk bildar grottor av en sort som Astrid Lindgren själv hade kunnat hitta på.
10.58
Den nytillträdda chefen Helen Holmberg och museipedagogen Fredrik Bergström hälsar välkomna och bjuder på cappuccino i den funkisinredda restaurangen med fönster mot parken. Jag får höra om hur den gamle fabrikschefen Henning Thorne-Holst och landskapsarkitekten Sven Hermelin började anlägga parken 1937 och sedan ägnade nästan två decennier åt att forma den utifrån idéer om att natur och konst kunde motverka industrialiseringens negativa effekter.
– De hade en bildningstanke, det fanns en barnkrubba nere vid plaskdammen och en vårdcentral på fabriken. Sommartid ordnade man fest i parken för fabriksarbetarna och deras familjer, säger Fredrik Bergström.
11.15
Vi börjar inomhus. När Fönstret hälsar på är det en av årets avgångsklasser på Konstakademien som visar sina examensarbeten i konsthallen. Det stora, fönsterlösa utrymmet består av en läktare med trappsteg ned mot en öppen yta.
– När vi ordnade street dance-festival här i våras hade vi ungdomar från halva Hallonbergen här. En annan dag är det pensionärsföreningar som kommer på guidad visning, säger Helena Holmberg.
11.40
En trappa upp visas konstnären Hilding Linnqvists (1891–1984) naivistiska tavlor med motiv från hela världen. Efter hans död deponerades hans tavlor och skisser här, och en eller ett par gånger om året hängs tavlorna om.
– Familjen Thorne-Holst var hans stora mecenat och det var tack vare dem han kunde resa och måla, säger Helena Holmberg.
12.10
Vi kikar in hos Monsterklubben. Det är en ateljé dit det varje söndag kommer en konstnär som låter barn från sex år testa att t ex marmorera och göra kollage. ABF bidrar till materialkostnaderna.
– Det är viktigt för barn att få träffa riktiga konstnärer och att känna sig bekväma med att gå till en konsthall. Det är ju inte alla som växer upp med det, säger Helena Holmberg.
12.30
Nu kliver vi ut i parken igen. Utspridda bland ambitiösa rabatter som för en trädgårdsnörd förmodligen är värda ett besök i sig står skulpturerna utplacerade.
– Parken anlades enligt det brittiska arts and crafts-idealet och målet var att skapa olika rum. Här kan alla hitta en egen vrå att dra sig undan i.
13.00
Chefen har svårt att välja favorit och vill helst säga parken och platsen i sig. Men när Fönstret insisterar så får det bli det graciösa hjortdjuret i brons nere vid plaskdammen.
– Det är gjort av Arvid Knöppel, som var Sveriges kanske främste djurskulptör.
Plus: För det mesta gratis entré.
Minus: Att fabrikens gamla matsal med muralmålning av Hilding Linnqvist inte ingår i museet, det hyrs nu ut som kontor.
Bonus: Stadseremit och kosmopolit, senaste urvalet av Hilding Linnqvists tavlor.
Publicerad i nummer 3, 2019
