Mormorsarvet som blev museum
AV Maria ullsten FOTO Maria ullsten
Vi besökte: DANSMUSEET i Stockholm.
Vår guide: Museichef Eva-Sofi Ernstell.
Guidens favorit: Modellen av scenografin till Svenska Baletten i Paris uppsättning Midsommarvaka (1920).
Fönstrets favorit: Replikan av konstnären Fernand Légers Evakostym från 1923.
11:00
Av alla Stockholms museer måste Dansmuseet ha den allra bästa adressen. Mer centralt än här på Drottninggatans mest turisttäta del, mellan Sergels torg och Riksdagshuset, finns inte.
– Men när museet grundades 1953 låg det i Kungliga Operan, berättar museichef Eva-Sofi Ernstell som är nummer tre på posten sedan dess. Den förste chefen, handplockad av grundaren Rolf de Maré, satt i 37 år, hans efterträdare i 27.
11:10
Ett besök på Dansmuseet måste börja med berättelsen om dess fascinerande grundare. Kanske var det hans mormor, den enormt förmögna Wilhelmina von Hallwyl, som inspirerade Rolf de Maré till att dokumentera och samla så många dansrelaterade föremål att det räckte till ett eget museum.
– Antagligen var det så. Rolf tillbringade mycket tid hemma hos henne och hjälpte henne att katalogisera en del av det hon samlade på. Både konst och vardagsföremål, säger Eva-Sofi Ernstell.
11:15
När mormor dog blev hennes hem, Hallwylska palatset i Stockholms city (läs vårt museibesök där på Fonstret.se), museum. Dottersonen Rolf fick ärva tillräckligt för att kunna samla på modern konst, hyra en teater i Paris samt grunda ett eget museum. Dansmuseets samlingar består till stor del av de föremål som han köpte under resor till bland annat Indonesien, Kina och Japan på 1930-talet.
11:25
Jag fastnar framför en monter med masker, från Java. De stirrar på mig med ögon som känns både döda och levande på samma gång. Tänk att ha fått resa till Java på 1930-talet!
11:40
Chefens egen favorit finns lite längre in i museet, bland de modeller i miniatyr av scenografierna till de föreställningar som sattes upp av Svenska Baletten i Paris, som Rolf de Maré drev på Theatré Champs-Élysées som han hyrde för mormors pengar. Tillsammans med koreografen Jean Börlin satte han 1920–1925 upp 24 föreställningar.
– Det var supermodernt, en symbios av musik, rörelse och dekor. De samarbetade med världsberömda konstnärer och musiker och var mycket omtalade. När de åkte på turné blev dansarna mottagna som dagens rockstjärnor, säger Eva-Sofi Ernstell.
11:50
När Eva-Sofi Ernstell tvingas välja en av modellerna blir det Midsommarvaka. Det var Rolf de Marés gode vän, konstnären Nils Dardel, som gjorde scenografin med röd stuga, folkdräkter och svenska flaggor. Drar man ut en låda under strömmar Hugo Alfvéns musik genom museisalen. Stämningsfullt!
12:01
Och när Fönstrets utsända själv måste välja en favorit så blir det en replika av en kostym ursprungligen skapad av konstnären Fernand Léger till Svenska Balettens föreställning La création du monde (jordens skapelse). Redan 1923 lät han dem som spelade Adam och Eva vara mörkhyade, något som sorgligt nog kanske skulle väcka ont blod än i dag.
12:25
Innan jag går blir jag stående framför en remsa från en fotoautomat med fyra bilder på Rolf de Maré. När automaten tagit två av fyra bilder måste han snabbt ha tagit av sig hatten, på tredje bilden ler han brett och med blottad flint, och på den sista räcker han ut tungan. Kanske mot någon som står utanför automaten. De svartvita bilderna ger en skymt av människan bakom den uppburne kulturpersonligheten, som lyckades skapa något beständigt av mormorsarvet. Kanske fick han även sin humor av mormor?
Plus: Läget!
Minus: Lite trångt och mörkt.
Bonus: Utställningen om den nu hemlösa fria dansgruppen Vildhäxor i museets källare.
Publicerad i nummer 4, 2018
