Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Museibesöket

Nyrenoverad publiksuccé

Vi besökte: NATIONALMUSEUM i Stockholm.
Vår guide: Överintendent och myndighetschef Susanna Pettersson.
Guidens favorit: Danska Bertha Wegmanns porträtt av kollegan Jeanna Bauck (1881).
Fönstrets favorit: 1960-talsdammsugaren från Electrolux.


10.58

Trots att månader gått sedan Nationalmuseum återöppnade efter fem års miljardrenovering är det fortfarande kö utanför före öppningsdags. Susanna Pettersson tar emot i vimlet i en av Sveriges pampigaste entréer.

– En lugn dag har vi 4 000 besökare. Normalt ligger vi på mellan 5 000 och 8 000, om dagen.


11.01

Vi börjar i salen med solgula väggar och tavlor målade under 1800-talets första 70 år.

– Då beundrade man Italien och många av de nordiska konstnärerna som reste dit för att måla var väldigt förtjusta i cypresser, säger Susanna Pettersson.

Hennes favoritcypresser är en skiss målad av Gustaf Wilhelm Palm 1843.

– För ett museum är det viktigt att visa på den konstnärliga processen, hur ett verk skapas.

– Och här ser man tydligt att det inte är färdigt, säger hon och visar på kanten av duken som lämnats omålad.


11.06

Före renoveringen visade museet ett tusental verk, nu har man gjort plats för nästan 5 000.

– Om jag måste välja bara en favorit så blir det den här, säger Susanna Pettersson när vi har kommit in i gröna salen för konst från 1870–1900.

Porträttet av en kvinna med blågrå blick är så naturtroget att det utan ram skulle kunna vara ett inlägg på Instagram. Danska Bertha Wegmann har målat av sin kollega Jeanna Bauck. De delade ateljé och bostad i Paris och München och målade ofta av varandra, porträtt som bidrog till att förändra synen på kvinnor som självständiga konstnärer.


11.12

Anders Zorns Midsommardans (1897) känner många med mig igen från grundskolans läroböcker. Nedanför tavlan som bidrog till att skapa traditionen att dansa kring majstång finns en monter med konstnären Peter Johanssons skivade dalahästar, förpackade som fläskkotletter under plastfolie i tråg av frigolit. Jag fattar kopplingen men kan inte bestämma mig för om det är lite kul – eller inte.


11.20

– Hon vågade måla på ett helt nytt sätt. Titta på hur hon fångar ljuset på bordsduken! Susanna Pettersson stannar till vid Hanna Paulis Frukostdags (1887).

Hon var en av de kvinnor som på 1870- och 1880-talen lyckades utmana myten om det manliga geniet. På 1890-talet kom det en motreaktion. Det vet jag nu, för det läste jag under porträttet av Jeanna Bauck.


11.28

I brist på ett svenskt designmuseum ingår det i Nationalmuseums uppdrag att visa både konst och design. Och det är många som ler igenkännande mot den röda kobratelefonen som tronar ovan brödrostar och räkneapparater från 1950-talet i en monter.

– En sådan hade vi hemma, säger Susanna Pettersson som växte upp i Helsingfors.


11.34

Själv fastnar jag framför en Electrolux dammsugare från 1960-talet. Mina fingrar minns exakt hur räfflorna i den stålblå ytan kändes, en sådan hade vi i radhuset på Sätragårdsvägen i Skärholmen i södra Stockholm. Knappen och sladdhållaren av mörkt vinröd bakelit får barndomsminnena att välla över mig.

– Igenkänning är viktigt. Du som besökare ska kunna relatera ditt eget liv, din familjs minnen till det vi visar här på museet, säger Susanna Pettersson.


11.42

Vi vandrar vidare genom århundranden, förbi gipskopior av antika skulpturer, porträtt av kungar och ambassadörer från 1500- och 1600-tal. Den som kan gör klokt i att komma tillbaka flera gånger, ta några mästerverk i taget.


11.45

– Får jag välja en favoritplats i museet också? Då är det skulpturgården, där lugnar jag ner mig, säger Susanna Pettersson innan vi skiljs åt bland de vita statyerna under de stora takfönstren.

Plus: Gratisappen med guidade turer som sätter utvalda verk i sina sammanhang.
Minus: Mycket folk.
Bonus: Gratis inträde – än så länge.

Publicerad i nummer 1, 2019