ABF ger nyckeln till Sverige
AV Helén Pettersson
Sommaren går mot sitt slut, semestrar och sommarlov likaså. Själv har jag ynnesten att ha en sysselsättning, ett arbetsliv, ett uppdrag så jag har kunnat njuta av min ledighet och veta att jag har en vardag att återgå till när nu hösten kommer. Det är långt ifrån alla som har det.
Min sommar har jag tillbringat på ved- backen hemma i Västerbotten. Nästan varje dag har jag kapat, klyvt och staplat ved. Det är så jag samlar kraft för året som ligger framför. En sorts vedträdens meditation. För varje vedträ en tanke, som blir en stapel som blir en hög.
En fundering har varit på alla som inte lever i samma trygghet. De 50 miljoner som i dag, just nu, är på flykt. Från en vedbacke där mina förfäder har stått i tio generationer före mig har jag försökt sätta mig in i deras situation. Det är en enorm kontrast.
De ohyggliga tragedierna på Medelhavet avlöser varandra. Nästan varje dag ser jag tv-bilder på förtvivlade, utmattade människor som når stränderna i Grekland. Många av dem är barn.
Vedträ läggs till vedträ. Tanke till tanke.
Och plötsligt så slår det mig att det fanns en annan tid. När jorden och skogen inte födde oss. När svälten drev halva släkten på flykt. Det är bara drygt hundra år sedan en fjärdedel av Sveriges befolkning flydde. En fjärdedel! En tid när staden med flest svenskar i världen hette Chicago.
De var också rädda och otrygga och vad de tänkte på när de klev i land på andra sidan Atlanten kan jag bara ana. Jag kan hoppas att det fanns någon där på kajen som mötte upp och hjälpte de nyanlända till rätta. Att de fick någon form av guidning när de skulle börja bygga det nya livet, fjärran från vedbacken på hemmanet i Västerbotten.
Det är med den insikten i ryggen som jag är stolt över det arbete som vi i ABF gör för de nyanlända som kommer till vårt land i dag. Vårt nya uppdrag från regeringen, att jobba med språk och samhällskunskap redan när man söker asyl, är enormt viktigt för den enskilda personen och därmed för hela samhället.
Det är för mig en hisnande tanke att ABF har fått förtroendet att ge dem den första nyckeln till Sverige. Till språket och med det till en folkrörelsedemokrati. För språk och arbete är nyckeln till det nya landet.
De där Chicagosvenskarna återvände förresten aldrig. Med språket och jobb så blev de, deras barn och barnbarn amerika- ner. De var med och byggde landet, precis som vi nu ska bygga vårt land starkare tillsammans.
