”Det måste finnas ett annat sätt att vara man”
– Atilla Yoldas föreläser om machokulturens baksidor
ATILLA YOLDAS är ute på turné med ABF och pratar om manlighet, mansnormer och maskulinitet. – Arbetet med att förändra de här normerna ska vara ett teamwork som saknas killar emellan, säger han när Fönstret fick följa med på en av föreläsningarna.
AV ELISABET WAHL FOTO PRIVATA
ATILLA YOLDAS
Ålder: 28 år.
Bakgrund: Journalist, författare och aktivist.
Aktuell: Genomför ett samarbete med ABF kring föreläsningar om machokultur. Kontakta Michael Jonsson på ABFs förbundsexpedition om du vill veta mer.
Filmklippet är inte särskilt långt. Bara någon minut. Ändå är det svårt att inte bli berörd när Atilla Yoldas den här aprilmorgonen visar några typiska exempel på hur män förväntas vara och vad som ofta framställs som manliga egenskaper.
Det är James Bond som brottar ned en ovillig kvinna som till slut ger upp sitt motstånd medan romantisk musik spelas. Det är idrottare som kallar varandra allt från bög och fitta till andra nedlåtande ord i försök att nedvärdera varandra. Det är en programledare som sexskämtar med intervjuoffer. Var för sig passerar händelserna säkert obemärkt förbi för de flesta. Vi är så vana att se det här. Men tillsammans blir det väldigt starkt. Och rätt så obehagligt.
Klippet visas under en digital föreläsning som är en del av ett samarbete med ABF. Den här gången är målgruppen högstadieungdomar i Borlänge, men fler träffar är inplanerade med ABFs olika medlems- och samarbetsorganisationer. Atilla Yoldas har varit engagerad i frågor om jämställdhet och manlighet länge. För ungdomarna berättar han att det inte alltid varit så.
– När jag började högstadiet började jag prata mer, slutade backa undan från skojbråk och jag drog skämt som jag kanske egentligen inte tyckte var så roliga.
Förändringen tillbaka till den han egentligen var kom långsamt. Han började inse att han inte alls trivdes med att vara högljudd och stökig. Det måste finnas andra sätt att vara kille och man.
Under den närmaste timmen berättar han om resan från den som tittar bort och är tyst när tuffa gänget kör sexistiska skämt i omklädningsrummet till att våga visa känslor, våga säga ifrån och försöka hitta nya vägar.
– Jag försöker bjuda mycket på mig själv för att visa att det här är något som jag också fortfarande jobbar med. Jag vill inte framstå som någon som gjort rätt från dag ett i livet.
Just att förändring inte alltid är lätt och inte går spikrakt är något Atilla Yoldas ofta återkommer till under sin föreläsning. Samtidigt vill han betona att det är genom de små sakerna den stora förändringen kan bli möjlig.
Han visar en bild på en triangel uppdelad i tre delar som visar hur avigsidorna av machonormer fungerar. Längst ned finns det saker som sexistiskt språk, nedlåtande skämt. I mitten hittar vi trakasserier och hot och överst återfinns de yttersta konsekvenserna: Bland annat mord och våldtäkt.
– Utan det som finns längst ned kan det som finns överst inte finnas. Om vi säger ifrån direkt, så blir det svårare för killar att gå från mindre saker till att begå värre och värre saker.
Efteråt blir det en lång frågestund om allt från hur han hittade modet till att förändras till frågan om falska våldtäktsanmälningar.
– Det var jätterelevanta frågor. Jag tycker många av dem gick på djupet, och det märktes att de var engagerade och har tagit tag i det här ämnet. Responsen efter mina föreläsningar har verkligen varierat de senaste två åren. Ibland blir det väldigt bra och ibland är det mycket häcklerier.
Att prata om hur den traditionella mansrollen borde förändras är inte alltid helt populärt. Atilla Yoldas berättar att han ser starka krafter som vill stoppa den utvecklingen.
– Det finns alt right-rörelsen i USA och det finns många som tycker att detta jag och andra pratar om bara är flum. De menar att vi förvirrar barn och att flickor måste få vara flickor och pojkar måste få vara pojkar. Jag tror det finns många som känner sig hotade.
Men samtidigt tycker jag att det är en enorm skillnad på hur du och de här eleverna pratade om de här frågorna jämfört med hur det var när jag gick i skolan. Finns det hopp ändå inför framtiden?
– Absolut! Den kunskapsnivå som finns bland unga fanns inte när jag var yngre. Det kommer ofta fram killar med konkreta frågor: ”Hur ska jag göra i den här situationen?” En sådan grej minns jag så väl, det var en 13-årig kille som ville prata efter föreläsningen och sa ”Jag noterade att du sa att skratta med till skämt inte är okej. Jag har gjort det förut, men ska sluta med det”. Då blev jag väldigt rörd.
Publicerad i nummer 2, 2021
