Fake
– så hanterar du falska nyheter
i din cirkel
Har du någon gång fått din cirkel kapad? Stått maktlös när en deltagare fått alla att prata om Alva som fått kvarsittning för att hennes mobilskal med svenska flaggan sägs ha förolämpat muslimska klasskompisar? Nu finns en utbildning för dig som vill veta vad du kan göra om det händer dig.
AV Maria Ullsten
Under våren bjuder ABF på flera orter in cirkelledare till en föreläsning med Sonja Schwarzenberger från Arena opinion om hur man stoppar deltagare som vill använda cirkelträffen eller fikapausen till att sprida falska nyheter och ”alternativa fakta”, som ju blir allt vanligare på nätet. Steg ett är att stå emot ryggmärgsreflexen att börja debattera – och i stället byta samtalsämne.
– Det är en effektiv metod som används när makthavare medietränas, säger Sonja Schwarzenberger som är kommunikationsrådgivare.
För många kan det kännas fel att inte ta debatten, att låta hittepå-fakta stå oemotsagda.
– Man kan tycka att det är ryggradslöst att bara byta samtalsämne och självklart bör man tydligt säga ifrån när något rasistiskt sägs. Men problemet är att även om du har tusen goda argument så handlar samtalet fortfarande om huruvida invandring är för farligt/dyrt eller inte – en i grunden falsk premiss. Och det vi minns efteråt är inte fakta, utan ämnet vi pratade om.
I stället för att ha använt tiden i cirkeln till något värdefullt har den gått åt till att upprepa en myt, säger Sonja Schwarzenberger.
Hon menar att en cirkel i ett helt annat ämne ofta inte är rätt plats att förändra den som är övertygad om att historien om Alva och mobilskalet är sann, fast den motbevisats flera gånger. Senast i boken Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå av Jack Werner.
– Det finns en övertro på att det är lätt att få människor att ändra sig, bara du har tillräckligt bra argument. Men det är svårt, det krävs tid, förtroende och en trygg situation för att få någon att byta åsikt.
Som cirkelledare har du även ansvar för deltagare med utländsk bakgrund.
– Det är viktigt att du skyddar dem, och kanske dig själv, från att bli avhumaniserad. Varje gång du säger ”flyktingarna”, även i bästa välmening, bidrar du till att påstå att ”de” inte är som ”vi”. 
Publicerad i nummer 2, 2018
