49 Iranier

– du borde känna till

Men Iran har också: En lång och rik historia, många välutbildade invånare och massor av framgångsrika och färgstarka personligheter – inom kultur, vetenskap och näringsliv. Här presenterar den svensk-iranske journalisten BABAK PARHAM: 49 iranier, som du borde känna till – inom och utanför landets gränser.

Klicka här för att ladda ned PDF med artikeln.

Iran är en motsägelsefull plats. Från landskapets skiftningar mellan snötäckta berg och vidsträckta öknar, till landets moderna historia, som har präglats av tvära kast mellan ideologier. En del minns shahen och den moderiktiga drottning Farah Diba. Andra tänker på revolutionen 1979, som förvandlade Iran till en islamistisk teokrati. Hur kan man sammanfatta denna komplicerade plats där mycket kan vara sant på samma gång?

Kanske är det lämpligt att börja med slalom i skidorten Dizin där rikemansbarnen har roat sig sedan 70-talet? Eller vad sägs om en tur till öarna Kish och Gheshm där lyxhotellen ligger på rad längs Persiska vikens turkosa vatten. Till skillnad från andra turistorter får kvinnor och män dock inte bada på samma strand och kvinnor måste klä sig heltäckande även när de tar ett dopp. Som i öststaterna under kalla kriget är mångas upplevelse att landet befinner sig bakom en järnridå. Samtidigt är en av de vanligaste kommentarerna från svenskar som besökt Iran att det är förvånansvärt ”västerländskt”. Många pratar engelska, tittar på Netflix och lyssnar på samma musik som vi här. Skandinavisk hårdrock var nästan större i Iran än i Sverige under sin storhetstid. Många iranier, i storstäder såväl som på mindre orter, har minst en kusin som bor ”på andra sidan vattnet”.

Många svenskar känner också en iranier. Det finns folkkära artister som Darin och Laleh med rötter i Iran, poeten Athena Farrokhzad och multikonstnären Shima Niavarani, för att nämna några. I den nya riksdagen finns det tolv ledamöter som antingen själva är födda i Iran eller har en förälder som är det.

Den svensk-iranska relationen går längre tillbaka än flyktingarna från 80-talet. Den första iraniern som anlände hit på 1600-talet sägs vara Abdollah Esfahani. Han bytte namn till Thure Spahandelin och blev anfader till släkten Sandelin. Till hans ättlingar hör Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf och Esaias Tegnér.

Den iranska statsapparaten är svår att förstå sig på. Till delar påminner den om den parlamentarism vi är vana vid, med riksdag och president som väljs i allmänna val. Men presidenten och parlamentet underordnas ett antal institutioner som inte kan väljas eller avsättas. Högst upp finns den andlige ledaren. Under honom finns Väktarrådet – sex religiösa ledare som väljs av den andlige ledaren och sex jurister, som väljs av landets chefsdomare (som väljs av den andlige ledaren). Väktarrådet måste godkänna kandidater till parlaments- och presidentval. Det finns även ett expertråd, som väljer den andliga ledaren. Expertrådet består av 86 personer som utses genom allmänna val vart åttonde år. Kandidaterna bestäms av Väktarrådet. Förenklat kan det beskrivas som en rundgång av beslutande organ som alla förr eller senare lyder under den högsta ledaren Ali Khamenei. Den här ordningen var ayatollah Khomeinis konstruktion (och inspirerade Margret Atwood när hon skrev boken Handmaids tale).

För omkring 100 år sedan upptäcktes olja och det utländska intresset för Iran ökade. Kungen Reza Shah inspirerades av Turkiets ledare Atatürk att modernisera Iran, med järnvägar och ett sekulärt statsskick. Han gjorde upp om oljan med britterna. Under andra världskriget tog hans son Mohammad Reza Pahlavi över tronen. Känd som ”shahen av Iran” präglades hans ledarskap av samarbete med väst. Men politiska friheter saknades och fattigdomen var utbredd. Missnöjet med den utländska kontrollen över landets resurser kom att bli central i revolutionen 1979 då folkliga uppror tvingade shahen att ge upp makten och fly sitt land.

Grupperna som gick ihop för att störta monarkin 1979 kom från ett brett spektrum, från kommunistiska till islamistiska gerillor och slutligen till och med nationalliberalerna i Jebheye Melli. Men islamisterna var tongivande. De hade ett språk som den breda massan förstod och ett nätverk av moskéer i alla städer och byar – en organisering som ingen annan grupp kunde konkurrera med. När Khomeini blivit landets nya ledare rensades all annan opposition bort. Ny lagstiftning introducerades där alkohol förbjöds, en stor del av kulturscenen censurerades och klädregler infördes. Familjelagstiftningen, åldern för att få gifta sig och arvsrätten anpassades till islamisk rätt, vilket innebar en kraftig tillbakagång för kvinnors rättigheter.

När Saddam Husseins Irak 1980 angrep Iran fick Khomeini en anledning att ena landet mot en yttre fiende. Iran militariserades då än mer, i ett antal parallella militära strukturer. Dels finns landets armé. Därutöver finns Sepah-e pasdaran (IRGC), även kallat Revolutionsgardet. Till skillnad från armén, som försvarar landet mot yttre hot, är Sepahs uppdrag ideologiskt – att värna revolutionens islamiska principer. Sepah har eget luftvapen, marktrupper och marina trupper. Därutöver kontrollerar Sepah den volontärbaserade milisen Basij. Denna paramilitära grupp bistod armén under Iran–Irak-kriget. Numera används den till att attackera demonstrationer och att anordna regimvänliga ceremonier. Över 11 miljoner personer uppges vara medlemmar och 600 000 i beredskap. Att gå med i Basijmilisen är ett sätt för unga i Iran att göra politisk karriär genom att visa lojalitet mot regimen.

Sedan revolutionen 1979 har Iran varit satt under ett skiftande antal sanktioner. För den som trotsar UDs varningar och reser till Iran kommer sanktionerna inte att märkas vid första anblicken. I affärerna i Teherans flashiga köpcentrum finns alla produkter man kan önska, från svenskt knäckebröd till hygienvaror med multinationella märken och Maseratibilar på display. Priserna i förhållande till människors inkomster är dock oerhört höga. En Iranproducerad tvål kan kosta en tiondel av en importerad. Inflationen ligger på 40 procent enligt officiella siffror. En stor del av befolkningen har inte trygga statliga anställningar med pension och rätt till sjukförsäkring, utan de är daglönare eller frilansare som kan bli helt utan inkomst från en dag till nästa.

Frågan om hur politiken ska få bukt på inflationen och den höga arbetslösheten har debatterats sedan krigsslutet. Under 1990-talet påbörjades den inre splittringen inom regimen, mellan ”reformister” och ”konservativa”. Det som den reformistiska rörelsen bidrog till från mitten på 90-talet var att Iran öppnades lite mot världen, med större utbud av tidningar, mindre censur inom teve, musik och litteratur och lättnader i hur hårt man var tvungen att följa klädreglerna som införts efter revolutionen. Men när den konservativa Ahmadinejad vann presidentvalet 2005 drogs dessa friheter tillbaka. Den moralpolis som vi hör om i medierna i dag introducerades under hans styre.

Eftersom det saknas yttrandefrihet i Iran är det svårt att veta hur många som egentligen tycker vad. En opinionsmätning som brittiska Tony Blair Institute gjorde förra året visade att landet har genomgått en snabb sekularisering under de senaste decennierna och att det finns ett brett stöd för att häva klädreglerna. Enligt den studien vill 84 procent se ett regimskifte. Trots alla tvingande lagar och ett ideologiskt skolsystem har befolkningen till stor del alltså vänt sig bort ifrån revolutionens islamistiska ideal.

Varje generation har haft sin proteströrelse. De har slagits ned men återkommit på nytt nästan varje år. Det har varit ilska mot höga bensinpriser, klädregler och bristen på mänskliga rättigheter. I flera provinser har minoritetsbefolkningen kritiserat bristen på satsningar på infrastruktur och avsaknaden av klimatpolitik, som har drabbat dem i form av torka och översvämningar. Det vi ser i Iran i dag är hur många olika rörelser sammanfaller med det gemensamma slagordet ”Kvinna Liv Frihet!” och krav på regimskifte och demokrati. Allt fler vågar ropa: ”Död åt diktatorn!”

44 år har gått sedan Khomeinis maktövertagande 1979. Många iranier – inom och utom landet – följer nu den politiska utvecklingen i hopp om att befolkningen snart ska få leva i den frihet och demokrati de så länge förvägrats.

Den islamiska republikens ledning

1. Ali Khamenei
Khamenei är Irans högsta andliga ledare, allt sedan han efterträdde Khomeini när denne dog 1989. Han studerade islam i den irakiska staden Najaf på 1950-talet och var tillsammans med Khomeini en av ledarna i den islamistiska rörelsen, vilket ledde till att han satt i fängelse ett antal gånger under 1960- och 70-talen. Efter revolutionen blev han först president. Han utsattes då för ett misslyckat terrorattentat och lider fortfarande av förlamning i armen på grund av det. Khamenei har gjort sig känd för hårdföra uttalanden om att Israel, Saudiarabien och USA ska utplånas samt för att kompromisslöst motverka reformer av det teokratiska statsskick som kallas ”velayate faghih”, som Khomeinis regim införde i Iran.

2. Ebrahim Raisi
Landets president sedan 2021. Raisi pekas ut som en av ledarna för den så kallade dödskommissionen som 1988 dömde tusentals politiska fångar till döden genom summariska rättegångar. Han är satt under individuella sanktioner av USA och anklagas för folkrättsbrott av FNs särskilda rapportör i Iran. Raisi står nära Khamenei och kandiderade som president redan 2017, men förlorade då mot den mer moderate kandidaten Hassan Rouhani. Många anser att valet 2021 var riggat för att Raisi skulle vinna, eftersom inga reformistiska kandidater tilläts ställa upp.

3. Mohammad Bagher Ghalibaf
Välkänd iransk politiker och militär som sedan 2020 är talman i landets parlament (Majlis). Han var under många år Teherans borgmästare och anklagades under den tiden för korruption kopplat till Revolutionsgardet. Ghalibafs politiska karriär började på 1980-talet som militärt befäl under kriget mot Irak. Som överbefälhavare 1999 skickade han ett brev till då sittande presidenten och hotade att ”ta saker i egna händer” om studentprotesterna inte stoppades. Ghalibafs familj har avslöjats med lyxkonsumtion utomlands.

4. Mojtaba Khamenei
Mojtaba är den andlige ledaren Ali Khameneis son och ses av många som en potentiell arvinge till den högsta ledarpositionen. Liksom sin far är han teologiskt skolad. Till hans politiska meriter hör att han stred i Iran–Irak-kriget – något som värderas högt av regimen. Det sägs även att han höll befäl över basijmilisen när de slog ner protesterna mot det påstådda valfusket 2009.

5. Sadegh Larijani
Också känd som ”Amoli Larijani”, är chef över det vägledande råd som finns mellan parlamentet och den andlige ledaren. Anses som en mycket konservativ och auktoritär politiker. Han är på EUs sanktionslista sedan 2012 för brott mot mänskliga rättigheter.

”Reformister”

6. Mohammad Khatami
Gick i presidentvalet 1997 till val med löften om liberalisering, öppnare relationer med väst och reformer gällande mänskliga rättigheter. Han, som dessförinnan varit kulturminister, vann med över 70 procent av rösterna. Som president reste han till ett antal europeiska länder och ansågs av en del kunna bli ”Irans Gorbatjov”. En rad reformer genomfördes vad gäller kultursektorn, tidskrifter, censur och efterlevnad av klädkoden. Sommaren 1999 stängdes dock en tidningsredaktion ned, vilket ledde till omfattande studentprotester. När dessa slogs ner med våld, förlorade många av Khatamis väljare tilliten till reformiströrelsen.

7. Mir-Hossein MoUsavi
Efter att reformiströrelsens kandidater sållades bort till presidentvalet 2005 vann den populistiska, konservativa kandidaten Mahmoud Ahmadinejad. Det var nu Gasht-e-ershad, den ökända moralpolisen, introducerades. Inför 2009 års val fanns två reformistiska kandidater, Mir-Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi. Men genom vad som misstänks vara valfusk vann den impopulära Ahmadinejad för en andra mandatperiod. Det här ledde till omfattande protester genom den ”gröna rörelsen”. Som rörelsens ledare arresterades Mousavi och Karroubi och befinner sig fortfarande i husarrest. Även Mousavis fru, Zahra Rahnavard, sitter i husarrest. Även hon har drivit frågor om kvinnors deltagande i samhället.

8. Hassan Rouhani
Irans president 2013–2021 beskrivs ibland som ”moderat”, för hans ambitioner att förhandla med väst. Han hör till rörelsen ”de stridande imamerna”, liksom tidigare presidenten Rafsanjani. Vad den gruppen ideologiskt vill är något diffust då de inte ser sig som ett parti. Det är dock en konservativ sammanslutning som vill bevara statsskicket med en andlig ledare och väktarråd. Rouhani förhandlade som president med USA om ett kärnenergiavtal. Iran skulle inte utveckla kärnvapen och USA och EU skulle i utbyte lätta på sanktionerna mot landet. När Donald Trump blev president rev han det avtalet, vilket innebar att sanktionerna återinfördes. Liksom för Khatami innebar detta bakslag en besvikelse för den del av befolkningen som hade hoppats på utländska investeringar och förbättrad ekonomi.

9. Mohammad Javad Zarif
Världskänd som Rouhanis utrikesminister och den första iranska diplomaten att efter revolutionen åka till USA och skaka hand med sin amerikanska motpart. Zarifs uppdrag var att förhandla kring kärnenergiavtalet (JCPOA). Zarif har haft ett antal viktiga diplomatiska positioner, däribland Irans FN-ambassadör. 2021 läckte en inspelning där Zarif kritiserade Revolutionsgardet och dess befälhavare Qasem Soleimani, som året före hade dödats i en drönarattack av USA i Irak.

Rättsfall

10. Mahmoud Reza Khavari
Bankman som var styrelseledamot för Banke Melli och Banke Sepah – två stora statliga banker. 2011 var han involverad i en förskingringsskandal och flydde till Kanada med stora summor stulna pengar. Mellan 2012 och 2016 köpte familjen bostäder för över 12 miljoner USA-dollar. Han är efterlyst av Interpol och Iran kräver hans utlämning.

11. Hamid Noury
2022 dömdes en person för första gången för folkrättsbrott i Iran. Domen föll – i Sverige, i Stockholms tingsrätt. Det var Hamid Noury som dömdes, en tjänsteman som arbetat i iranska fängelser under 1980-talet och gjort sig skyldig till tortyr och avrättningar av politiska fångar. Att Noury alls kunde ställas inför rätta kan vi tacka Iraj Mesdaghi, ett av Nourys offer, som nu 30 år efter tiden i iranskt fängelse lyckades lura Noury till Stockholm under förespegling att denne skulle få semestra i Europa med lyx och dejter med attraktiva kvinnor. Noury dömdes till livstids fängelse. Rättsfallet uppmärksammades i hela världen. Domen är överklagad till Svea hovrätt.

12. Babak Zanjani
Mångmiljonär och affärsmagnat – en iransk oligark baserad i Förenade arabemiraten. 2013 anklagades han för att ha förskingrat oljepengar i ett försök att kringgå sanktionerna mot Iran. Han dömdes till döden och väntar på sin avrättning.

13. Saeed Mortazavi
Konservativ politiker och före detta domare och åklagare med öknamn som ”pressens slaktare” och ”Teherans torterare”. Som domare stängde han ner över 60 tidningar. 2004 dömde han ett tjugotal bloggare till fängelse och använde sig av framtvingade erkännanden. Han har bland annat anklagats för att ha torterat och dödat den iransk-kanadensiska fotografen Zahra Kazemi, 2003. I en utredning från 2010 pekades han ut som ansvarig för ett antal övergrepp och mord på tre politiska fångar i Kahrizakfängelset. Han åtalades för detta 2013, dömdes till två år i fängelse, men släpptes fri efter ett.

Politisk opposition – inom landet

14. Nasrin Sotoudeh
Människorättsadvokat som blev ett känt namn när hon från mitten av 1990-talet representerade kvinnor, barn, journalister och bloggare. Hon fängslades själv 2010 för att ”sprida propaganda mot staten” och dömdes till 11 års fängelse, yrkesförbud och förbud att lämna landet på 20 år. Hon släpptes 2013, utan förklaring. 2018 arresterades hon igen med anklagelser om spionage och att förolämpa den andliga ledaren. Sotoudeh har fortsatt göra uttalanden om landets politiska utveckling trots frihetsberövandet. 2020 arresterades hennes dotter och 2021 frös regimen hennes makes bankkonto som ett sätt att tysta henne. Hon har fått ett dussintal utmärkelser, bland annat Sacharovpriset av Europaparlamentet och Right Livelihoodpriset för sitt arbete för mänskliga rättigheter. Det finns en film om hennes liv, Nasrin, och hon är också med i ett avsnitt i Jafar Panahis prisbelönta film Taxi.

15. Narges Mohammadi
Fysiker och medarbetare i människorättsorganisationen DHRC grundad av Shirin Ebadi (där också Nasrin Sotoudeh har ingått). För sitt engagemang där och arbete mot dödsstraff dömdes hon 2016 till 16 års fängelse. Mohammadi började sin aktivism med att skriva om kvinnors rättigheter i en studenttidning. Hennes man, Taghi Rahmani, är också en välkänd journalist som efter att ha spenderat totalt 14 år i fängelse lämnade landet och bosatte sig i Frankrike 2012. Mohammadi blev kvar i Iran och har arresterats ett antal gånger sedan dess och är för närvarande fängslad. Mohammadi har skrivit boken Vit tortyr om kvinnors situation i iranska fängelser. Hon har uppmärksammats med flera utmärkelser, däribland 2023 års pris från Olof Palmes minnesfond.

16. Hossein Ronaghi
Bloggare och aktivist som varit engagerad i frågor om yttrandefrihet på internet. Skrev under pseudonym om presidentvalet 2009 och arbetade med proxynätverk för att hjälpa journalister ta sig runt de filter som regimen satt på internetsidor. Ronaghi arresterades första gången i samband med det tillsammans med sin bror Hassan. Brodern släpptes mot borgen, men han själv var fortsatt frihetsberövad till 2019 med undantag för permissioner av medicinska skäl. Våren 2022 arresterades han igen efter att ha twittrat kritik mot regimens planer att begränsa internet. Han släpptes mot borgen, men arresterades igen i samband med protesterna efter Mahsa Aminis död i september 2022. Hans båda ben ska ha brutits under tortyr och hans fall fick stor internationell uppmärksamhet. I november 2022 var hans namn bland det mest sökta på internet i Iran. Efter hungerstrejk och en rad hälsoproblem har han för tillfället permission av medicinska skäl.

17. Vida Movahed
Ses av många som initiativtagaren till den nya feministiska rörelsen, vars största fokus är den obligatoriska slöjan. Startade rörelsen ”Flickorna på revolutionsgatan” genom att hon i december 2017 tog av sig slöjan och knöt fast den på en pinne som hon viftade med. Bilden på hennes protest blev viral och hon blev känd som ”flickan på revolutionsgatan”. Hon arresterades med sin 19 månaders bebis och släpptes efter en månad. Året därpå arresterades Movahed igen i samband med en protest mot slöjtvånget, varpå hon dömdes till ett års fängelse för att ha ”uppmuntrat till prostitution” genom att ha tagit av sig slöjan. Ett stort antal kvinnor inspirerades av Movahed och protesterade utan slöja.

18. Parvin Ardalan
Journalist, som numera bor i Sverige. En av initiativtagarna till kampanjen ”En miljon namnunderskrifter”. Frågorna som kampanjen fokuserade på var jämlikhet inom äktenskap och i arvsrätt, förbud mot polygami och hårdare straff vid hedersmord och andra former av våld i nära relationer. Tanken var att med en miljon namn visa att dessa krav hade ett brett stöd i befolkningen. Hon arresterades och dömdes tillsammans med Noushin Ahmadi till två års villkorlig dom och sex månaders fängelse. Bland de som fängslades fanns också Ronak Safazadeh, en kurdisk kvinnorättsaktivist och medlem i Azarmehr Association of Kurdish Women. 2009 blev Ardalan fristadsförfattare i Malmö.

Politisk opposition – utanför landet

19. Shirin Ebadi
Jurist som var Irans första kvinnliga domare före revolutionen. Med de nya islamiska lagarna förbjöds kvinnor att arbeta som domare och hon öppnade därför en egen advokatbyrå. Hon tog sig an politiska fall ”pro bono” – utan att ta betalt – bland annat fallet gällande det regimkritiska paret Dariush Forouhar och Parvaneh Eskandari som dödades i sitt hem som ett av flera ”politiska seriemord”. 1994 skapade hon en NGO för barns rättigheter och 2001 grundade hon Defenders of Human Rights (DHRC). Som praktiserande muslim menar Ebadi att det inte finns någon konflikt mellan islam och demokratiska principer. Hon tog emot Nobels fredspris 2003 för sitt arbete för mänskliga rättigheter. 2008 utsattes hennes hem för en razzia, hennes kontor stängdes ner och Nobelpriset konfiskerades. I samband med protesterna 2009 befann hon sig i Europa och valde att inte återvända till Iran på grund av hoten mot hennes säkerhet. Ebadi har skrivit ett antal böcker, både memoarer och om mänskliga rättigheter och afghanska flyktingars rättigheter i Iran.

20. Masih Alinejad
Programledare/journalist på ett antal persiskspråkiga kanaler baserade i USA. Hon hör till de mest synliga politiska aktivisterna i frågan om kvinnors rättigheter och beskrivs av många som iranska kvinnors röst i utlandet. Hennes karriär började som journalist i Iran, först på lokaltidningar och sedan som reporter i den iranska parlamentet (Majlis). 2005 skrev hon en kritisk artikel om att ministrar som påstod ha sänkt sina löner i själva verket hade ökat sina intäkter genom bonusar och tillägg. Efter det fick hon inte längre bevaka parlamentet. 2014 lanserade Alinejad kampanjen My Stealthy Freedom där hon uppmanade kvinnor i Iran att publicera bilder på sociala medier där de inte bär den obligatoriska slöjan.

21. Hamed Esmaeilion
Tandläkare och författare som blev känd för den iranska befolkningen efter ett ukrainskt passagerarplan sköts ner i Iran av Revolutionsgardet 2020. Samtliga 176 passagerare dog. Ombord på planet fanns hans fru och nioåriga dotter. Tillsammans med andra anhöriga bosatta i Kanada bildade Esmaeilion The Association of Families of Flight PS752 Victims, för att få upprättelse och rättskipning. Det finns en dokumentärfilm om händelsen, 752 is not a number. I samband med protesterna som utbröt i Iran hösten 2022, trädde Esmaeilion fram som en ledarfigur i diaspora. På hans initiativ demonstrerade människor den 1 oktober 2022 i 150 städer världen över till förmån för den iranska kvinnorättsrörelsen ”Kvinna Liv Frihet”.

22. Nazanin BonIadi
Iransk-brittisk skådespelerska, engagerad för mänskliga rättigheter i Iran, bland annat som ambassadör för Amnesty och genom flera namninsamlingar till försvar för filmskapare som fängslats i Iran. Mellan 2015–2021 satt hon i styrelsen för den USA-baserade aktivistgruppen Center for Human Rights in Iran. Ingick i den grupp oppositionsaktivister som på nyårsdagen 2023 gjorde ett gemensamt uttalande med förhoppning om regimskifte i Iran. Andra som ingick i gruppen var Reza Pahlavi, Hamed Esmaeilion, Masih Alinejad, fotbollsikonen Ali Karimi och skådespelerskan Golshifteh Farahani.

23. Reza Pahlavi
Som son till den tidigare kungen, Mohammad Reza Pahlavi, är Reza Pahlavi en person som många har en åsikt om. På sin 20-årsdag, 1980, förkunnade han sig som Irans rättmätiga kung. På senare år har han uttryckt att det är upp till det iranska folket att avgöra om landet ska ha en parlamentarisk monarki eller republik. Är utbildad stridspilot med en examen i statsvetenskap. Han är grundare av oppositionsgruppen National Council of Iran.

24. Kaveh Madani
En av de mest välkända iranska miljöaktivisterna. Han har varit företrädare för den iranska regeringens miljödepartement och haft en rad uppdrag inom FN. Som aktivist har han haft stor betydelse för kunskapen om Irans problem med brist på vatten och miljöproblem som orsakats av olämpliga politiska åtgärder. Han initierade kampanjen ”Bi-Zobaleh” som blev viral på sociala medier och ökade kunskapen om avfall. Tog en mastersexamen vid Lunds universitet och doktorerade i USA innan han återvände till Iran för att arbeta under Rouhanis regering. Efter att ha arresterats av Revolutionsgardet sa han upp sig 2018. Nu arbetar han med forskning på United Nation University och på City College i New York.

25. Mehrangiz Kar
Människorättsjurist som har fått ett antal internationella utmärkelser för sitt arbete för kvinnors rättigheter. Hon arresterades år 2000 efter att ha deltagit i en internationell konferens om politiska och sociala reformer i Iran, men släpptes mot borgen i väntan på rättegång och tog sig då till USA. Då greps hennes man, Siamak Pourzand, också han öppet kritisk mot regimen. Pourzand dömdes till åtta års fängelse för spioneri och begick 2011 självmord efter många år under tortyr. Kar är fortsatt verksam i USA som lärare på universitet och med att skriva om Iran.

Film

26. Asghar Farhadi
Manusförfattare och regissör vars filmer handlar om vanliga människor och omöjliga dilemman som uppstår i relationer, ofta till följd av små lögner. Återkommande teman är klassamhället, dysfunktionella intima relationer och komplexa skeenden – inte sällan med öppna eller mångtydiga slut. Har varit verksam i 20 år och är fortfarande bosatt i Iran. Med filmer som About Elly, Nader och Simin – en separation och Salesman har hans filmer setts över hela världen. Farhadi har belönats med två Oscar och en Golden Globe. I samband med protesterna 2022 kritiserades Farhadi för att inte tillräckligt tydligt ta ställning emot regimens våld. Han gjorde därefter några kritiska uttalanden.

27. Shohreh Aghdashloo
Shohreh Aghdashloo slog igenom på 1970-talet som skådespelerska i filmen Soute Delan (fast själva filmen förbjöds). I och med revolutionen 1979 flyttade hon till England och sedan USA där hon har varit fortsatt verksam inom först teater och sedan filmbranschen med roller i bland House of sand and fog för vilken hon nominerades till en Oscar för bästa biroll och Soraya M, en film om stening i Iran.

28. Golshifteh Farahani
Skådespelerska som har varit en av de mest synliga iranska rösterna i Europa under protesterna 2022. Inledde sin karriär i Iran och hade samarbetat med kända regissörer som Abbas Kiarostami, Bahman Ghobadi innan det stora genombrottet 2009 i Ashgar Farhadis About Elly, som vann det tyska filmpriset Silverbjörnen. Efter att hon spelat utan slöja i Hollywoodproduktionen Body of lies, anklagades hon för att sprida amerikansk propaganda och bryta mot islamisk lag. Hon har därefter inte återvänt eller arbetat i Iran, utan är bosatt i Frankrike. 2012 poserade hon i nakenbilder, vilket ledde till ytterligare kontroverser och debatt om hennes anständighet i Iran. Har medverkat i storfilmer som Pirates of the Carribean: Dead men tell no tales och Extradiction.

29. Mani Haghighi
Mest känd som regissör, men även verksam som manusförfattare, producent och skådespelare. Haghighi växte upp i Iran, men flyttade till Kanada som 15-åring och stannade där under hela sin studietid. Hans morfar var Ebrahim Golestan, en känd författare och filmskapare och hans morbror Kaveh Golestan, en känd fotograf. 2001 flyttade han tillbaka till Iran och arbetade inom reklambranschen. Året därpå gjorde han sin första film Abadan utan formellt tillstånd. 2018 gjorde han den prisbelönta filmen Pig, om en svartlistad filmskapare. I samband med protesterna 2022 konfiskerades hans pass när han skulle resa till Storbritannien och han har därefter öppet uttryckt sig kritiskt mot regimen.

30. Zar Ebrahimi
Skådespelerska född i Iran och som läste sin grundutbildning i teater där. Medverkade i ett antal filmer och teaterpjäser innan hon 2008 hamnade i en skandal efter att privata filmer med sexuellt innehåll hade spridits. Hon förbjöds då att skapa film på 10 år och flyttade därefter till Frankrike. Ebrahimi har spelat i ett antal filmer efter det, bland annat Shirin Neshats Kvinnor utan män och den svenska filmen Brudpenning och demokrati, men också varit programledare och producerat en dokumentär om kvinnor i iransk film. Just nu bioaktuell med Holy spider, för vilken hon belönades med priset för bästa kvinnliga huvudroll på filmfestivalen i Cannes.

31. Taraneh Alidoosti
En av Irans mest folkkära skådespelare som är verksam i landet. Hon hade huvudrollen i den populära serien Shahrzad, som utspelar sig kring åren för militärkuppen 1953. Det internationella genomslaget kom i Asghar Farhadis film The salesman. Hon bojkottade Oscarsgalan 2017 i protest mot de nya hårda resereglerna som hade införts i USA för bland andra iranier. I samband med protesterna 2022 lade hon upp inlägg på sociala medier där hon kritiserade avrättningen av en demonstrant. Hon arresterades för detta i december. I ett upprop krävde 600 filmarbetare världen över att hon skulle friges. Hon släpptes mot borgen i januari.

Musik

32. Googoosh
Tveklöst Irans mest kända popartist. Hennes karriär började som barn, då hon sjöng och framträdde tillsammans med sin pappa. Hon medverkade även i flera filmer från 1950-talet och fram till den islamiska revolutionen. Hon var en stor idol och trendsättare med kortkorta kjolar och kort hår. Efter revolutionen stannade hon kvar i Iran, men arbetade inte på grund av förbudet mot kvinnor att sjunga. Lämnade landet år 2000 och har sedan dess turnerat i Europa och USA och skapat talangtävlingen Googoosh Music Academy.

33. Homayoun Shajarian
Son till den legendariska Mohammad Reza Shajarian. Inom traditionell iransk musik har de lyssnats på av generationer. En musikstil som kännetecknas av orkester eller ensemble med stränginstrument, blåsinstrument och trummor som ackompanjerar stark sång, ofta av sufisk lyrik. Musiken tilläts även efter revolutionen och Homayoun Shajarian följde i faderns fotspår och betraktas i dag som en av de främsta inom genren.

34. Arash Sobhani
Sångare i rockbandet Kiosk som bildades i Teheran 2003. De representerar generationen som växte upp under revolutionsåren och var bland de första stora banden att efter revolutionen spela västerländsk rock med persiska texter. Ofta satiriska. Efter censur och påtryckningar av olika slag flyttade bandmedlemmarna till USA och Kanada och har fortsatt att spela in album och turnera. Sångaren Arash Sobhani har upprepat uttalat sig kritiskt mot regimen. 2015 spelade Kiosk på Riksteaterns arrangemang Eldfesten i Stockholm inför 20 000 personer. De var även här 2021.

35. Toomaj Salehi
Rappare bosatt i Iran och känd för sina politiska texter där ilskan inte går att dölja. Enligt hans Wikipediasida har han ett dagjobb som fabriksarbetare. 2021 genomfördes en razzia mot hans hem i Isfahan och han arresterades och dömdes till sex månaders fängelse för ”propaganda mot staten”. Arresterades igen 2022 i samband med de landsomfattande protesterna. En video spreds där han med förbundna ögon erkänner att han begått misstag, enligt hans anhöriga var det resultatet av tortyr. Salehi står åtalad för brott som ”korruption på jorden” och ”spridandet av propaganda”, vilket kan leda till dödsstraff. Hans fall har väckt internationell uppmärksamhet och han har en politisk fadder i det tyska parlamentet.

36. Shervin Hajipour
Singer-songwriter som spelat in ett soloalbum på persiska. Hösten 2022 uppstod en trend på Twitter under hashtagen ”baraye” (”därför att”), där folk beskrev varför de deltog i protesterna. Shervin använde sig av dessa tweets för att skapa texten till låten Baraye, som han spelade in själv hemma och la ut på sociala medier. Låten blev snabbt viral med över 40 miljoner lyssningar bara på hans eget Instagramkonto. Shervin arresterades och släpptes sedan i väntan på rättegång. Låten Baraye har spelats av internationella artister som Coldplay tillsammans med Golshifteh Farahani. Carola har också gjort en svensk cover.

Konstnärer

37. Shirin Neshat
Konstnär som lämnade Iran före revolutionen och är bosatt i New York. Hon återvände vid ett tillfälle efter Khomeinis död 1990 och har beskrivit det som en chockartad erfarenhet eftersom landet hade förändrats så mycket. Hennes verk kretsar ofta kring idén om en spänning mellan islam och väst och om kvinnoroller inom religionen. Mest känd är hon för sin suggestiva filminstallation inspirerad av Shahrnush Parsipours roman Kvinnor utan män. Hennes verk Women of Allah, med svartvita fotografier av kvinnor med kalligrafi skriven på kroppen fick också stor uppmärksamhet.

38. Newsha Tavakolian
Känd iranska dokumentärfotograf och fotokonstnär. Hon har arbetat för Time Magazine, New York Times och National Geographic, men är bosatt i Iran. Hennes karriär började som nyhetsfotograf på reformistiska tidningar. I samband med protesterna 2009 förändrades hennes fotografi och blev mer konstnärligt, men också med en tydligare social och politisk underton. Hennes kändaste foto föreställer en kvinna klädd i svart med stora röda boxningshandskar. Fotot är från projektet Listen, som skildrar sångerskor som tystats på grund av censurreglerna efter revolutionen. Sedan 2019 har hon förbjudits att arbeta i Iran.

39. Reza Abedini
Grafisk konstnär och pionjär inom en stil som bygger på text. Hans verk består ofta av enkla illustrationer, poetiska uttryck i en kombination av modern design och traditionell iransk kalligrafikonst. Han hör till den andra generationen konstnärer efter revolutionen och blev etablerad under 1990-talet. Trots det politiska klimatet och censuren har han kunnat vara verksam och fått internationell uppmärksamhet.

Litteratur

40. Marjane Satrapi
Fransk-iransk serietecknare, konstnär och regissör. I början av 2000-talet skapade hon Persepolis, ett seriealbum i fyra delar där hon berättar sin egen erfarenhet av att vara barn när det blev revolution och hur hon därefter skickades ensam till Österrike för att studera. Serien har översatts till många språk och sålt i över två miljoner exemplar. Är gift med en svensk man och de bor tillsammans i Paris.

41. Shahrnush Parsipur
Har beskrivits som Irans kändaste nu levande författare. Hon har en examen i sociologi och har studerat kinesiska vid Sorbonne i Paris, men återvände till Iran 1980. Det var först efter ett antal noveller och med hennes andra roman Touba and the meaning of night som hon fick stor uppmärksamhet mot slutet av 1980-talet. Hon hade då suttit i fängelse i fyra år. Efter påtryckningar från regimen flyttade hon 1994 till USA. Parsipur har gett ut sju romaner, däribland memoarer från hennes tid i fängelse.

42. Parinoush Saniee
Sociolog, psykolog och författare. Hennes bok Det som väntar mig, har översatts till 26 språk och vunnit ett antal utmärkelser. Boken handlar om en kvinnas liv och vardag i skuggan av revolution och krig. Det blev den mest sålda boken i Iran någonsin, men den godkändes först inte av censurmyndigheten. Under president Khatamis tid vid makten tilläts den tryckas, men hans efterträdare Ahmadinejads administration förbjöd den. Nobelprisvinnaren Shirin Ebadi företrädde Saniee juridiskt i frågan och de vann till slut så att boken nu åter finns i bokhandlar i Iran. Saniee själv är bosatt i USA.

Idrott

43. Ali Daei
Legendarisk f d fotbollsspelare och en av världens mest populära iranier. Hade rekordet i antal mål i landskamper med 109 mål för Iran, vilket bräcktes av Portugals Ronaldo 2021. I Iran spelade han i flera klubblag innan han rekryterades till Bundesliga och Arminia Bielefeld följt av Bayern München. Han har även varit tränare för det iranska landslaget. Efter att ha uttryckt sig regimkritiskt i samband med protesterna hösten 2022, utsattes Daei för en rad repressalier. Bland annat stängdes affärer som han driver. Ett passagerarplan på väg mot Dubai med hans fru och dotter ombord tvingades vända tillbaka till Iran för landning och de tvingades av planet. Myndigheterna meddelade sedan att de hade utreseförbud på grund av sitt stöd till proteströrelsen.

44. Ali Karimi
En annan omtyckt fotbollsstjärna är Ali Karimi, som har kallats ”Asiens Maradona”. Även han har spelat i flera klubblag i Iran och internationellt, inte minst i Bundesliga. Han stöttade protesterna 2022 och använde sin plattform med 14 miljoner följare för att instruera iranier i hur man kan kringgå censuren på internet. Han dömdes i sin frånvaro för uppvigling av upplopp och hans hem konfiskerades. Ali Karimi ingår i den grupp av personligheter i diaspora som har trätt fram som potentiella ledare genom ett synkroniserat inlägg på sociala medier på nyårsdagen.

45. Elnaz Rekabi
Tävlar för Iran i klättring och vann bronsmedalj vid VM i klättring 2021. Hon hamhamnade på löpsedlar världen över när hon i de asiatiska mästerskapen 2022 tävlade utan slöja, trots att den är obligatorisk för iranska atleter. Efter hemkomsten sattes hon i husarrest och hotades med att familjens egendom skulle beslagtas om hon inte offentligt ångrade sin handling. Den tredje december demolerades familjens hem, vilket visats på ett videoklipp som blivit viralt. Endast en gång tidigare hade en atlet brutit mot klädreglerna (boxaren Sadaf Khadem 2019), men flera kvinnor följde Rekabis exempel under hösten 2022, däribland bågskytten Parmida Ghasemi och schackspelaren Sara Khadem.

46. Hassan Yazdani
Flerfaldig världsmästare i brottning. Han blev OS-mästare 2016 och vann VM i brottning i fri stil 2017, 2019 och 2021. Han har tävlat i två viktklasser, 74 kg och 86 kg.

Vetenskap

47. Maryam Mirzakhani
Var en av världens främsta matematiker. Hon föddes i Iran två år innan revolutionen och valdes ut att gå på en elitskola för begåvade flickor. Hon tävlade i matematikolympiaden och vann guldmedalj både 1994 och 1995. Efter att ha tagit en examen i matematik flyttade hon till USA där hon arbetade som professor fram till sin död i bröstcancer 2017. Under sin livstid vann hon ett antal priser och utmärkelser, däribland Fieldsmedaljen som hon var första kvinna och första iranier att ta emot. Till minne av Mirzakhani har hennes födelsedag den 12 maj utnämnts till den internationella dagen för kvinnor i matematik.

48. Anousheh Ansari
Blev första kvinnliga rymdturisten och första iraniern att åka till rymden när hon 2006 reste med en rysk rymdraket till Internationella rymdstationen. Har skrivit om upplevelsen i sina memoarer. Hon är ingenjör och vd för ett telekomföretag i Texas.

49. Firouz Michael Naderi
Pensionerad rymdforskare på Nasa. Under sin långa karriär bidrog han till några av USAs viktigaste rymdprojekt. Naderi föddes i Iran och gick grundskolan där. Efter att ha doktorerat i USA flyttade han tillbaka till Iran, men återvände till USA i samband med revolutionen 1979 och har sedan inte varit i Iran. Samma år började han arbeta på Nasa. Han projektledde bland annat landningarna på Mars. Som pensionsgåva döptes en asteroid efter honom, Asteroid 5515 Naderi.

Publicerad i nummer 1, 2023